Sverige är ett föregångsland för barns rätt till en jämlik, trygg och säker uppväxt. Men utvecklingen går åt fel håll.

De ekonomiska klyftorna ökar. De allra fattigaste barnfamiljerna halkar efter samtidigt som majoriteten har fått det allt bättre ställt. 

Bristen på ekonomiska marginaler drabbar barnen värst. Det innebär att kylskåp och skafferier ekar tomma, att barn får avstå från idrotts- och fritidsaktiviteter som kompisarna går på och att den där ”obetydliga summan” som skolan tar ut inför utflykten till ishallen skapar mer ångest än glädje. 

När det nu nalkas sommarlov väntar tider av lek, glass, bad och resor för många barn. Längtan och förväntan hos dessa barn är lika stor som klumpen i magen hos de barn som växer upp i barnfattigdom.

För medan klasskompisarna reser utomlands, besöker släktingar, ser nya ställen och skapar nya minnen, funderar barnen som växer upp i familjer med knappa ekonomiska resurser på om det kommer att finnas en lagad måltid till lunch när skollunchen inte längre kommer att mätta magen.

De blir varse om familjens ekonomi i allt för tidig ålder, när de vet att det förmodligen inte finns pengar till bussresan som går till stranden under sommaren. Och inför skolstarten i augusti växer ångesten över lärarens fråga om hur man spenderat sommarlovet. 

Trots att vi gjort barnkonventionen till svensk lag, som är tydlig med att alla barn har rätt till den levnadsstandard som krävs för deras fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling, så lever 196 000 barn i ekonomisk utsatthet i vårt land. 

Om Sverige fortsatt vill vara ett föregångsland i frågor som rör barns rättigheter så måste vi på allvar se de ekonomiska klyftorna och hur de drabbar barnen som växer upp i vårt land hårt - och våga göra något åt det. 

Det krävs en ekonomisk politik som via skatter, höjda barn- och bostadsbidrag samt bättre socialförsäkringar kan bidra till att skapa mer jämlika ekonomiska villkor för barnfamiljer.

Det krävs en aktiv arbetsmarknads- och bostadspolitik som ser till att föräldrar har ett arbete att gå till och barnen får växa upp i trygga boenden. 

Politiken behöver ha ett entydigt fokus på att våra generella välfärdsystem ska överbygga klasskillnader och inte låta barn känna fattigdomen innan de är klara med barndomen. 

Vi på Unga Örnar vill se en handlingsplan för en jämlik barndom. Det är ett samlingsnamn för stora reformer som behöver ske på flera områden. Skolan, vården, psykiatrin, socialtjänsten, fritidsaktiviteter - ja i princip allt behöver alltid finnas där för barnen i Sverige. 

Vi är ett land med alla möjligheter att garantera en jämlik barndom. 

Vill vi investera i framtiden behöver vi låta barn vara barn nu och ge alla förutsättningar för de ska växa upp och bli fantastiska demokratiska medborgare.

Yasmine Bladelius är ordförande i Unga Örnar