Vi lever i ett överflödssamhälle. Många av oss har onödigt mycket av diverse ting vi egentligen inte behöver. Och vi förses med sådant vi inte ens vill ha. Jag tänker till exempel på reklam i brevlådan och telefonförsäljare, fyll på med egna exempel.
I en vettig ekonomi skulle onödig överproduktion inte finnas.
Bostäder är inte onödiga. För att möta behoven behövs en överproduktion, obebodda bostäder att ta i anspråk när en tonåring vill och behöver flytta. När ett par vill separera. När någon vill tacka ja till ett jobb på en annan ort.
Överskottet av bostäder kan inte finansieras av individen. Aldrig i världshistorien har någon kunnat flytta till en nyproducerad, bra bostad betald med egna pengar. 1600-talets arrendebönder bodde uselt, men med sitt slit finansierade de adelns slott.
Vi behöver en bostadspolitik med en rätt att bo bra som gäller alla. Kosta vad det kosta vill, med samhällelig finansiering!
Staten behöver inte ens ha hög skatt på vanligt folk för att ge fler en ekonomiskt fungerande tillvaro där en rimlig bostad ingår. Staten skapar pengar när den lägger budgeten och förstör dem när den tar in skatt. Åtstramningen beror på att makthavarna sedan 1970-talet tror på att det är de rikastes girighet och folkets utsatthet som driver samhället framåt.
Bostadspolitiken behöver göras om, så att unga vuxna kan flytta hemifrån när de har arbete eller studerar (försörjer sig själva för uppehälle) utan den "lyx" vi som samhällsmedborgare vill ha i våra bostäder idag, då det materialistiska överflödet har blivit "Gud" för många av dagens curlade ungdomar. Att flytta hemifrån gör att de växer som individer, måste ta eget ansvar för sitt dagliga uppehälle och delmål i vuxenlivet. Samhället måste förstå vilka nödvändiga behov en individ har på väg mot vuxenlivet, som numera inte startar förrän de blivit drygt 20 upp mot 30 år. Statlig finansiering är ett måste för att få bättre bostadspolitik. Vi måste kombinera individualismen med kollektiva lösningar i form av staten.
Vi lever i ett överflödssamhälle. Många av oss har onödigt mycket av diverse ting vi egentligen inte behöver. Och vi förses med sådant vi inte ens vill ha. Jag tänker till exempel på reklam i brevlådan och telefonförsäljare, fyll på med egna exempel.
I en vettig ekonomi skulle onödig överproduktion inte finnas.
Bostäder är inte onödiga. För att möta behoven behövs en överproduktion, obebodda bostäder att ta i anspråk när en tonåring vill och behöver flytta. När ett par vill separera. När någon vill tacka ja till ett jobb på en annan ort.
Överskottet av bostäder kan inte finansieras av individen. Aldrig i världshistorien har någon kunnat flytta till en nyproducerad, bra bostad betald med egna pengar. 1600-talets arrendebönder bodde uselt, men med sitt slit finansierade de adelns slott.
Vi behöver en bostadspolitik med en rätt att bo bra som gäller alla. Kosta vad det kosta vill, med samhällelig finansiering!
Staten behöver inte ens ha hög skatt på vanligt folk för att ge fler en ekonomiskt fungerande tillvaro där en rimlig bostad ingår. Staten skapar pengar när den lägger budgeten och förstör dem när den tar in skatt. Åtstramningen beror på att makthavarna sedan 1970-talet tror på att det är de rikastes girighet och folkets utsatthet som driver samhället framåt.
#bostad #hemlöshet #hyra #skatt
Bostadspolitiken behöver göras om, så att unga vuxna kan flytta hemifrån när de har arbete eller studerar (försörjer sig själva för uppehälle) utan den "lyx" vi som samhällsmedborgare vill ha i våra bostäder idag, då det materialistiska överflödet har blivit "Gud" för många av dagens curlade ungdomar. Att flytta hemifrån gör att de växer som individer, måste ta eget ansvar för sitt dagliga uppehälle och delmål i vuxenlivet. Samhället måste förstå vilka nödvändiga behov en individ har på väg mot vuxenlivet, som numera inte startar förrän de blivit drygt 20 upp mot 30 år. Statlig finansiering är ett måste för att få bättre bostadspolitik. Vi måste kombinera individualismen med kollektiva lösningar i form av staten.