Att samarbeta med Tidöpartierna är förödande
DEBATT Andersson och Dambergs inviter är otydliga, skriver Kjell Dennhag och Jens Rundberg.
För ett par veckor sedan skrev vi en text om att partiet behöver få Magda att gå vänsterut, där vi frågade om Socialdemokraterna blivit ett borgerligt parti.
Vi konstaterade att den historiska utvecklingen varit i den riktningen, problematiserade det och uppmanade läsarna att påverka sina riksdagsledamöter att gå vänsterut i koalition efter valet.
Nåväl. Det är inte val än, men häromdagen gjorde Magdalena Andersson och Mikael Damberg ett utspel som tyvärr ligger helt i linje med den borgerliga linje som nuvarande partiledning hänger fast vid.
Det är nästan så att vi fulla av sarkasm skulle kunna utbrista “vad var det vi sa”, men det gör vi inte för att ämnet är allt för allvarligt.
Om det nu gått någon förbi var det detta som sades vid Socialdemokraternas presskonferens den 20 maj:
“Idag presenterar vi fem områden där vi ser att det skulle vara bra för Sverige med bredare överenskommelser. Det handlar om politiska områden och förslag som får stora och långsiktiga effekter på vårt samhälle som av den anledning inte lämpar sig att tryckas igenom med en mycket smal majoritet. Det handlar om demokratisk legitimitet och att beslut ska stå sig över tid. Men det är också sakområden där samhällsaktörer och nivåer behöver samarbeta över tid.
För det första så handlar det om en bred energiöverenskommelse för att leverera mer billig el av alla fossilfria kraftslag både på kort och på lång sikt.
För andra långsiktighet om vissa av de stora infrastrukturprojekt som tar lång tid att både bygga och planera och som behöver präglas av stabilitet snarare än ryckighet.
För det tredje en skatteöversyn som säkrar bättre förutsättningar för välfärd och investeringar och ger långsiktiga spelregler för näringslivet.
För det fjärde ett värn av ett fritt och oberoende och starkt public service för god beredskap som gör någonting som verkligen behövs i det läge vi lever i.
Och för det femte ett helt nytt angreppssätt mot kriminaliteten för att vända utvecklingen och både bryta nyrekryteringen och komma åt gängtopparna.”
Då kan man ju tycka att det här inte låter så kontroversiellt, för det som är rätt i det anförda citatet är långsiktighet.
Det som är alarmerande är grunden för det hela och framförallt, det som inte sägs.
Grunden. Att gå ut redan före valet och säga till väljarna att Socialdemokraterna framförallt vill samarbeta med Tidöpartierna är förödande ur demokratisk synvinkel.
Det är att vifta bort grundvalarna i det som framförallt historiskt kännetecknat socialdemokratin: att på klasskampens grund tillse att folkflertalet får det bättre i ett erkännande av att fundamental ojämlikhet råder och att detta med politiska medel måste bekämpas.
Inte minst för att komma tillrätta med integration och gängkriminalitet.
Vi lever numera i ett land där kapitalets hegemoni råder. Den starkes rätt uttryckt i statusmarkörer såsom kläder, bilar, pengar, smycken och "rätt umgänge” är en fundamental mental drivkraft för gängens inflytande. Ett inflytande de får för att samhällets gemensamma resurser och sammanhållning i form av föreningsliv m.m. underminerats, inte minst via bristande finansiering från staten.
Gängen är ett symptom på att fattigdomen och ojämlikheten blivit allt mer genomgripande samtidigt som den offentliga sektorn dragit sig tillbaka.
Att inte begripa, se och erkänna detta som utgångspunkt för socialdemokratisk politik är minst sagt märkligt.
Ett fritt oberoende public service låter fint. Public service har underminerats ekonomiskt under lång tid och hängts ut av högern och marknadsliberala kretsar allt hårdare i takt med att kapitalets makt har stärkts i Sverige.
Oberoende journalistik är beroende av icke-kommersiell finansiering för att vara just oberoende. I en flerpartidemokrati är detta en självklarhet om journalistikens främsta uppgift att granska ska vara intakt. Det handlar om att fördela makten så att inte fundamentalism uppstår.
Tyvärr är det inte detta Andersson och Damberg far efter i sin presentation. Dels har den omorgansiation som just nu pågår inom SVT inte alls dessa förtecken som utgångspunkt. Den handlar rätt och slätt om marknadsorientering och stora nedskärningar.
Dels är det de far efter en slags samling kring nationen, integrerad med att vi har blivit medlemmar i Nato och förväntas rusta oss till tänderna inför konflikter vars risk att de uppstår förvärras av att vi rustar upp. Fredsforskare som Frida Stranne som har ett bredare perspektiv och är kritisk till USA:s agerande har hamnat ute i kylan och bjuds inte längre in till SVT:s debatter.
Är det så Andersson och Damberg vill sluta leden tillsammans med borgarna, att samlas i ett Nato-grupptänkande och utesluta andra perspektiv?
Att göra en översyn av skattesystemet låter ju bra. Det som framför allt behövs vad gäller vårt skattesystem är en genomgripande upplevelse av att det är rättvist. Ett skattesystem som har politisk bärighet för folkflertalet är inte platt utan progressivt. Det vill säga den som tjänar mer betalar mer i skatt.
Sedan förmögenhetsskatt, fastighetsskatt med mera tagits bort sedan nittiotalet har det varit si och så med den saken. Vad som behövs är framförallt en kapitalskatt, eftersom den som lever på kapital i detta land nu betalar minst skatt av alla.
Men en sådan intention lanseras inte av Socialdemokraterna. Vårt främsta styrmedel för att minska den ekonomiska ojämlikheten är ju skattesystemet, och om Andersson och Damberg absolut vill samarbeta med borgarna om skatterna, tyder det på att man inte vill minska ojämlikheten.
Större infrastrukturprojekt behövs verkligen i detta land. Vi har ett underhålls-underskott för både järnväg och kraftnät i detta land som är monumental och kräver massiva investeringar.
Marknaden har länge krävt tydliga mål för vad som gäller och statliga myndigheten Fossilfritt Sverige har efter grundliga samtal med marknadens aktörer klart för sig vad som behövs för att få igång det hela. Kort och gott kan man säga mer planering (industripolitik) och en statlig investeringsbank.
Men detta säger inte Andersson och Damberg.
Vad gäller energin så behövs såklart långsiktighet, men inte heller denna kommer undan från klassperspektivet. Det som behövs för folkflertalets väl är långsiktigt statlig subventionering av sol och vind, det är där framtiden och snabbheten ligger. Andra länder runt Östersjön har hittat tekniska lösningar för att havsbaserad vindkraft ska kunna existera tillsammans med militära radarsystem.
Men svenska politiker viker sig okritiskt för militärens motvilja mot vindkraften till havs, och Andersson och Damberg signalerar ingen förändring.
Kärnkraft är inte kompatibelt med stabilt försvar. Den är sårbar för de nya vapnen i form av drönare och hypersoniska robotar som utvecklas allt mer i och med Ukrainakriget.
Men borgarna och deras storföretagsintressen gillar kärnkraft och satsar hellre på den än på mindre sårbar och småskaligare energi som solkraft och vindkraft. Är det lockelsen att skaffa kärnvapen som spökar i deras våta drömmar?
Det man kan förstå av Andersson och Dambergs svepande formuleringar är att det i botten ligger ett kort som man inte vill rubba. Alltså en inslagen ekonomisk politik, gemensam med Tidöpartierna, som Socialdemokraterna inte tänker ändra på.
Man vill framstå som samlande och regeringsduglig, men den ekonomiska politiken ligger fast och är likadan som den nuvarande regeringens. Man säger ingenting om det finanspolitiska ramverk som har blockerat nödvändiga investeringar i decennier, det underförstådda är därför att de samlingar kring olika projekt som nämns främst väntas ske med privat kapital, kombinerat med fortsatta nedskärningar inom offentlig sektor och så kallade omprioriteringar.
Vi är de första att bli glada om det vi säger visar sig felaktigt. Men tills vidare säger vi prata ur skägget!
Anta en tydlig plan för folkflertalets väl baserad på insikter kring klassamhällets problem. Vi vill ha en tillitsfull samhällsgemenskap som möter framtidens nödvändiga klimatomställning.
Vad vill den socialdemokratiska partiledningen?
Kjell Dennhag är aktiv i klimatrörelsen, kommer ur rörelsesammanhang och har jobbat många år i Umeå med undervisning i hållbar utveckling i grundskolan.
Jens Rundberg är aktiv i bland annat klimat- och fredsrörelsen i Umeå, även i studiecirklar med Reformisterna i Umeå.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
Klarsynt analys, och jag tror tyvärr inte att ni har fel. Vad är chansen att Reformisternas idéer eller inriktning slår igenom i Socialdemokraterna, och gör detta parti värt att lägga sin röst på i valet? Om sossarna är Tidö- och SD-light, ja då finns ju redan original att rösta på om det är den politik man söker, men för oss övriga blir det svårt.
I förra valrörelsen, blev jag chockad när Magdalena, i ett debattprogram, gång på gång höll med Moderatledaren. Flera gånger tog hon avstamp i Kristerssons utspel med att säga ”jag håller med Ulf Kristersson” - men UTAN att hon levererade något eget. Som om hon jobbade för moderaterna. Så att få S att gå vänsterut med henne och hennes gäng, det tror jag inte på. Det är med sorg i hjärtat.