Joel Stade skriver en läsvärd text i Rörelsen den 11 januari om att det är väljare med TAN-värderingar som återvänt till Socialdemokraterna under Magdalena Andersson.

TAN står för traditionell-auktoritär-nationalistisk och står i motsats till GAL vilket står för grön-alternativ-libertär. Dessa värderingar är särskilt viktiga för män ur arbetarklassen. GAL-TAN skalan har använts för att förklara politiska frågor som inte är kopplade till den traditionella vänster-högerskalan, som exempelvis omfattar synen på skatter, välfärdsstaten och arbetsmarknaden.

Stade driver tesen att det är utspel om bland annat en mer restriktiv invandringspolitik och hårdare straff som gör att Socialdemokraterna just nu ökar i opinionen.

Det är dock en förenklad analys att endast förklara den moderna socialdemokratins problem med att partierna - inte bara det svenska - varit för mycket GAL.

Visst finns det säkert exempel på det - i form av en alltför oproblematisk syn på konsekvenserna av en stor migration under kort tid, en moraliserande syn på människors användande av bilen och ett ibland närmast polisiärt agerande mot personer som använder ”fel” ord när de ska diskutera exempelvis kön eller sexualitet. Partier som går i otakt med sina väljare eller inte talar samma språk kommer alltid få problem.

Men jag menar att det främsta skälet till att socialdemokratin tappat stöd inom arbetarklassen är att partiet saknat både en sakpolitik och en berättelse kring hur vi tillsammans bygger ett samhälle där alla får del av ett växande välstånd. Om hur teknisk utveckling och tillväxt skapar jobb och välfärd som kommer alla till del.

Runt om i västvärlden har traditionella arbetarklassjobb försvunnit, som en effekt av globalisering och automatisering. Fram till för ungefär femtio år sedan kunde en man i arbetarklassen försörja en familj på en inkomst.

Sociologiska studier från 50-talet visade att arbetarklassen såg sig som den samhällsbärande klassen och såg optimistiskt på framtiden. Det som i USA kallas ”the American Dream” levde även i Västeuropa. Arbetarklassen visste att om man arbetade och gjorde rätt för sig så skulle man själv – och ens barn – få en bättre framtid.

Någonstans under 90-talet knäcktes den framtidstron.

Tankesmedjan Futurion där jag arbetar har gjort ett antal studier om framtidstro och arbetsmarknadsoro, och konstaterar att det finns ett starkt samband mellan å ena sidan framtidstro och tillit och å andra sidan arbetsmarknadsoro och bristande tillit.

Människor som känner framtidstro litar på sina medmänniskor, medan de som är oroliga inte gör det. Och det finns ingenting som i högre grad förklarar stödet för högerpopulistiska partier eller en negativ inställning till invandring som arbetsmarknadsoro och bristande tillit.

Det är inte det faktum att du är en man i arbetarklassen som gör att du är negativ till invandring. Det är det faktum att ditt jobb är hotat och att du saknar framtidstro som gör att du tappar förtroendet för politiken och riktar din ilska mot andra. Exempelvis mot invandring och invandrare.

Historien är full av exempel på att rädda människor vänder sin ilska nedåt, mot ”de andra”, i stället för mot de som ofta har den verkliga makten. Forskaren Sirus Dehdari har bland annat visat ett direkt kausalt samband mellan de varsel som lades under finanskrisen och ökat stöd för Sverigedemokraterna. För vart tredje varsel 2008-09 fick SD en ny röst i de varslades valdistrikt.

Visst kan man göra som Joel Stade föreslår och pejla människors känslor, åsikter och värderingar och sedan anpassa politiken utifrån detta.

Kortsiktigt kan det fungera - om man inte stöter bort andra på vägen som exempelvis välutbildade unga kvinnor. Men långsiktigt kommer socialdemokratin endast att ha en chans att vinna tillbaka arbetarklassen OCH förena den med en växande urban medelklass om den driver en politik som skapar trygghet och framtidstro.

Det är inte så många år sedan som socialdemokratins problem uppfattades vara att den inte kunde vinna välutbildade människor i storstäderna. Faktum är attt socialdemokratin – om den ska vara ett parti som samlar 30 procent eller mer av väljarna – behöver bygga koalitioner mellan olika grupper.

Inte genom intressepolitik utan genom en vision och berättelse som förenar. En politik som gynnar både arbetarklassen och de av arbetarklassens barn som lyckats utbilda sig och få det bättre.

Där människor känner att de får del av välståndsökningen och där alla får vara med på resan in i framtiden.

Ett annat problem med att definiera Socialdemokraterna som ett ”vänster-TAN”-parti är att det saknar en parlamentarisk strategi.

Visst är det möjligt att tro att detta lockar tillbaka arbetarklassväljare samtidigt som ”vänster-GAL”-väljare kan rösta på Mp eller V. Men varför skulle exempelvis Centerpartiet – som är höger-GAL – samarbeta med en socialdemokrati som är ”vänster-TAN”?

Om Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna har samma politik kan C ju välja att samarbeta med det parti de ligger närmast i den ekonomiska politiken.

Och visst, det går att hoppas på att det går att få en rödgrön majoritet i riksdagen. Men det är inte realistiskt på kort eller medellång sikt.

Carl Melin är forskningsledare för Tankesmedjan Futurion.

Tidigare artikel i Rörelsens debattserie om hur socialdemokratin ska återvinna arbetarväljarna:

Rörelsen

Joel Stade: Därför gillar arbetarväljarna regeringen Andersson

Nyckelmeningen i Magdalena Anderssons installationstal var ”Vi ska ta tillbaka kontrollen!”. Meningen återkom i hennes första regeringsförklaring. Det allmänna ska ta kontrollen över den grova kriminaliteten, klimatförändringarna och välfärden där vinstdrivande aktörer tillåtits härja alltför länge…

Read more

7 months ago · 2 likes