Tack! Ett utmärkt exempel varför klassanalys är nödvändig. Ska man stärka arbetets ställning måste man göra det på kapitalets bekostnad. Annars blir effekten bara att man ställer löntagare mot varandra.
Förkortad arbetstid kommer att kosta, och såväl privata som offentliga arbetsgivare kommer att svara med "rationalisering". Det kommer inget parlament att kunna undvika. Ska man stärka arbetets ställning måste reformen alltså försvaras av aktiv och stridbar facklig organisering.
Tack Bertil för att du uppmärksammar detta! För att fylla på jävligheten kan man lägga till att socialförsäkringsavgifterna räknats med i avtalsuppgörelserna, alltså har löntagarna avstått löneökningar för att istället få socialförsäkringar. När sedan Reinfeldtregeringen började sänka ersättningarna så gick avgifterna med stort överskott, och kunde alltså sänkas. Sänkta avgifter borde då blivit löneökningar istället.
Men eftersom sänkningarna inte syntes på lönebeskedet, så passade regeringen "listigt" på att höja löneskatten istället, på det sätt du så klart beskriver.
Så löntagarnas uteblivna socialförsäkringsersättningar blev istället skatter som användes till andra skattesänkningar som i god borgerlig anda gynnade dem som redan hade det bäst ekonomiskt. Kanske dags att instifta ett ekonomipris för skickligaste anti-robinhoodpolitik?
Tack! Ett utmärkt exempel varför klassanalys är nödvändig. Ska man stärka arbetets ställning måste man göra det på kapitalets bekostnad. Annars blir effekten bara att man ställer löntagare mot varandra.
Förkortad arbetstid kommer att kosta, och såväl privata som offentliga arbetsgivare kommer att svara med "rationalisering". Det kommer inget parlament att kunna undvika. Ska man stärka arbetets ställning måste reformen alltså försvaras av aktiv och stridbar facklig organisering.
Ja, tack! Må socialdemokratin luta åt vänster och åt grönt!
Tack Bertil för att du uppmärksammar detta! För att fylla på jävligheten kan man lägga till att socialförsäkringsavgifterna räknats med i avtalsuppgörelserna, alltså har löntagarna avstått löneökningar för att istället få socialförsäkringar. När sedan Reinfeldtregeringen började sänka ersättningarna så gick avgifterna med stort överskott, och kunde alltså sänkas. Sänkta avgifter borde då blivit löneökningar istället.
Men eftersom sänkningarna inte syntes på lönebeskedet, så passade regeringen "listigt" på att höja löneskatten istället, på det sätt du så klart beskriver.
Så löntagarnas uteblivna socialförsäkringsersättningar blev istället skatter som användes till andra skattesänkningar som i god borgerlig anda gynnade dem som redan hade det bäst ekonomiskt. Kanske dags att instifta ett ekonomipris för skickligaste anti-robinhoodpolitik?