Vi har inte tid att vänta på kortare arbetstid
KRÖNIKA När argumenten synas rasar Svenskt Näringslivs fasad ihop, skriver Lars Jonsson.
I mitten av februari skrev jag en artikel om offentliga lånefinansierade investeringar och spådde att det skulle bli en av de hetaste frågorna på S-kongressen.
Varför jag skrev ”en av de hetaste” är för att jag tror att kortare veckoarbetstid kommer ligga högst upp på många av kongressombudens agenda.
Att sänka veckoarbetstiden har seglat upp som en av de hetaste frågorna inom arbetarrörelsen på senare tid.
Ett tecken på detta är att frågan var den hetaste på förra årets LO-kongress, som slog fast att arbetstiden ska sänkas.
Beslutet på LO-kongressen sa att arbetstiden i första hand ska sänkas via avtal, men också att det är ”viktigt att arbeta med alla vägar för att nå målet om en kortare arbetstid, där även en förändring av arbetstidslagen kan inkluderas.”
Beslutet, som var enligt LO-styrelsens förslag, var en kompromiss för att samtliga LO-förbund ska få kortare arbetstid.
Direkt efter LO-kongressen tillsattes en utredning för att få en gedigen faktabakgrund i frågan, samt bemöta den hagelstorm av kritik som högern och den ekonomiska eliten har skjutit ut i offentligheten.
Det går snabbt att konstatera att de hatar frågan.
Varför gör de egentligen det?
Jo, eftersom arbetsgivarna ser sänkt arbetstid som en oåterkallelig reform och därmed en permanent löneökning genom en höjning av priset på arbetskraften per timme.
Deras bedömning är att striden för att åter höja arbetstiden är för svår att ta.
Löneökningar är enklare att acceptera eftersom de på sikt äts upp av inflationen.
Arbetsgivarna gör nu allt de kan för att motbevisa och relativisera fakta i debatten.
Det är svårt att räkna på vad sänkt arbetstid ger för effekt på ekonomi, hälsa och produktivitet eftersom det är en mängd av variabler som påverkar detta.
Att anställda inom exempelvis en hemtjänstgrupp som testar sänkt arbetstid mår bättre och får sänkta sjuktal skulle kunna påverkas av andra faktorer. Livsstilsförändringar som skett över tid eller teknisk utveckling som tagit bort skadliga moment är några exempel.
Detta har dock inte hindrat näringslivet från att tvärsäkert slå fast att sänkt arbetstid skulle kosta oss i Sverige 509 miljarder kronor årligen.
Eventuella positiva effekter tas bort eller tonas ner.
Någon motsvarande kostnad kunde vi inte se när vi sänkte arbetstiden i Sverige 1973. Inte heller i alla de jämförbara länder som sänkt arbetstiden senare.
Siffror från OECD visar tvärtom att produktiviteten fortsatt öka i våra nordiska grannländer, trots sänkt arbetstid även efter 1973.
Det är som sagt svårt att bevisa vilken ekonomisk effekt det har med piggare anställda som tycker att balansen mellan arbete och fritid är bättre, uppger att de känner sig friskare och att fler söker sig till de arbeten som har kortare arbetstid.
Men att sänkt arbetstid ger positiva ekonomiska effekter slås fast här, här, här och här.
Svenskt Näringsliv påstår vidare att vi arbetar väldigt lite i Sverige. De visar på detta genom att använda måttet ”genomsnittlig faktisk årsarbetstid”, som missgynnar länder med hög sysselsättningsgrad samtidigt som länder med låg sysselsättningsgrad gynnas (det vill säga: länder med låg andel kvinnor i sysselsättning).
”Ska frågan helt lämnas över till parterna eller ska politiken användas som möjliggörare?”
Med samma argumentation skulle Turkiet och Serbien vara föredömen. Ju fler hemmafruar desto bättre. enligt samma logik.
Om man istället använder måttet ”arbetstid per capita” som räknar med hela befolkningen i landet kan vi se att Sverige har högst arbetstid i Europa. Något som slås fast när LO går igenom samtliga arbetstidsmått.
Detta betyder att de två viktigaste motargumenten från Svenskt näringsliv har slagits sönder och deras argumentation har skärskådats.
I somras kunde dessutom DN avslöja att Svenskt Näringslivs egna anställda arbetar fyra dagar i veckan under juni, juli och augusti, och 37,5 timmars vecka övriga året.
Fasaden rasar sakta men säkert ihop.
Trots detta ska ingen tro att en förhandling mellan LO och Svenskt Näringsliv om sänkt arbetstid blir enkel.
Motståndet mot att sänka arbetstiden kommer fortsatt vara kompakt från en samlad höger.
Ska sänkt arbetstid bli verklighet, och även gälla alla kvinnliga löntagare, så kommer politiken behövas på ett eller annat sätt.
Och här återkommer jag till partikongressen i maj, där alla ombud kommer att få ta ställning till ett strategiskt vägval i frågan:
Ska frågan helt lämnas över till parterna eller ska politiken användas som möjliggörare?
Under alla tidigare sänkningar av veckoarbetstiden i Sverige har politiken använts. Senast var 1971 när dåvarande LO-ordförande Arne Geijer, som även satt i riksdagen, motionerade om sänkning av arbetstiden.
Arne Geijer hävdade vidare att arbetstidsfrågor inte var avtals- utan lagstiftningsfrågor.
Att ha sänkt arbetstid i kollektivavtalen är utan tvekan bra. Det alla kongressombud behöver ta ställning till är om det spelar någon roll om det kommer dit via avtalsförhandlingar eller politiska beslut.
Det finns nämligen ingen egentlig motsättning dem emellan förutom att den ena vägen — politiska beslut — gör båda vägarna möjliga.
Därför krävs det att kongressombuden i Göteborg beslutar att politiken ska användas för att få till en historisk sänkning av arbetstiden.
Vi har faktiskt inte tid att vänta längre.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
 | A guest post by
|
”Varför gör de egentligen det?
Jo, eftersom arbetsgivarna ser sänkt arbetstid som en oåterkallelig reform och därmed en permanent löneökning genom en höjning av priset på arbetskraften per timme.
Deras bedömning är att striden för att åter höja arbetstiden är för svår att ta.
Löneökningar är enklare att acceptera eftersom de på sikt äts upp av inflationen.”
Jag tror att vi ser allting i ”taktik” och glömmer djurets instinkt.
Högerns fundamentala tankegrund är ”arbeta hårt och lyckas”.
Det är ur denna grundtanke som arbetslösa skjuls för att vara lata ex-vis.
Samma sak vad gäller att ha ledighet från arbete eller begränsa arbetstid.
I grunden tänker de att gå ifrån arbete (dvs arbeta kortare tid) innebär sämre utveckling.
Sedan arbetarrörelsen organiserat sig har man fått bukt med träldom och fått väsentliga arbetsrelaterade rättigheter. Den ekonomiska ’utvecklingen’ har blivit betydligt bättre, vilket går emot högerns ”hårt arbete” som betyder ”jobba mer” om du ska lyckas.
Våra starkaste argument mot högern idag är:
1- vi har moderniserat landet. Skulle inte facket blivit till hade vi ännu haft 16 timmars arbete och 7 dagars veckor. Barnarbete och skuldsatta familjer. Fattiga och eländiga. Detta kan de lätt svälja på högersidan. För de tar minsann äran av att deras Sverige är ”modernt” och tror att det tack vare dem själva.
2- vi kan visa att effektiviteten ökade i varje land som sänkt arbetstid. Fritid är viktigt för baronernas ekonomi (deras egna fickor). Utvilad personal är mer alert och fokuserad. Personalen orkar mer. Kanske tom trevligare, vilket förbättrar stämningen på jobbet. Allt detta är pengar.
3- Idag är Sverige ett av de OECD-länderna med högsta antal arbetstimmar per vecka. Alla länder med färre antal timmar/v lider inte ekonomiskt. Snarare tvärtom!
4- via socialdemokratin har man fått statlig finansiering för vidare utbildning och näringslivsanpassade yrkesutbildningar som tog bort flaskhalsar vad gäller kompetensförsörjning.
5- dagis o dyl ökade jämställdhet etc etc… om högern hade styrt ensamma, utan S, hade kvinnan ännu inte ens fått rösträtt. Tack vare S är kvinnan likställt män och arbetsmarknaden har fått en tillgång till arbetskraft som är dubbelt så stor när S fått damerna ur huse.
Låt oss inte spela på satans strängar med ’taktik’. Det är inte heller argument som slår ner på högerns ”haglande” kritik. Det blir lät att vi pratar förbi varandra när vi - spekulativt - tror oss veta vad de menar.
Vi har STARKARE kort. De är moderna och ’intellektuella’ då vi svänger med statistik och ekonomiska termer. Höger tycks ha respekt för vetenskap. Låt oss vina den genom att visa att vi - bättre än dem - spelar vetenskapligt. Så får vi död tyst på dem.
Vi måste använda våra kort fullt ut.
Taktik är att försöka att avläsa deras ’möjliga’ tankar just för tillfället. Det vi tror är deras tanke, kan i själva verket vara vår egen tanke. Denna approach är ytligt. Taktik kan göra att vår ’gissning’ blir kungligt åt skogen fel. Därför uppmanar jag till att använda ideologin istället för taktik.