Förebyggande arbete är inte ”snällt” – det är effektivt
REPLIK När vi låtsas att hårdare straff är lösningen lämnar vi barnen åt sitt öde, skriver Kent Vallén.
Svar på Zoran Alagics artikel ”Hårdare straff är nödvändiga – men inte tillräckliga” i Rörelsen den 3 november.
Debatten om gängvåldet behöver mer ärlighet.
Ja – situationen är djupt allvarlig. Ja – unga människor mördar, spränger och utnyttjas av organiserad brottslighet. Men just därför måste vi våga se vad som faktiskt fungerar, och vad som inte gör det.
Att fortsätta tala om ”hårdare tag” som huvudvägen framåt är inte bara förenklat – det är riskabelt, eftersom det skapar illusionen av handlingskraft medan problemen i själva verket fördjupas.
1. Hårdare straff stoppar inte rekryteringen
Det finns ingen forskning som visar att tuffare straff i sig minskar brott eller förhindrar att unga dras in i gäng.
Tvärtom – barn som låses in tidigt löper större risk att fastna i permanent kriminalitet. De blir lättare att kontrollera för gängen, de får kriminella nätverk och kommer ut utan förankring i samhället.
Att hävda att längre straff skulle lösa krisen är därför att behandla symtom – inte orsaker.
2. Vi har sett ”hårda tag”-politiken misslyckas i andra länder
De länder som gått längst i straffskärpningar och massfängslanden – t.ex. USA – har varken lyckats stoppa våldet eller göra samhället tryggare. I stället har man byggt en ond cirkel av social utslagning, etnisk segregation och enorma kostnader.
Att Sverige väljer att springa i samma hjulspår trots bättre kunskap är svårt att förstå.
3. Tonåringar är inte vuxna – de är formbara
Det är sant att unga begår grova brott. Men det betyder inte att de är hopplösa. Hjärnan är fortfarande under utveckling, impulskontroll och riskbedömning är inte färdiga. Samhällets viktigaste uppgift är därför att bryta utvecklingen tidigt, inte låsa in barn längre och tidigare.
Allt vi vet om vad som fungerar – familjestöd, närvaro i skolan, stabila vuxenkontakter, tidiga sociala insatser – försvagas när straffretoriken får dominera.
4. Förebyggande arbete är inte ”snällt” – det är effektivt
Det är inte ”mjuka samtal” mot gängvåldet.
Det är vetenskapligt grundade metoder som i internationell forskning gång på gång visat bäst resultat: stark skola, socialtjänst med mandat och resurser, arbete mot missbruk, föräldrautbildning, tidiga insatser mot psykisk ohälsa.
Det är detta som stoppar rekryteringen.
Det är detta som skyddar de barn som riskerar att bli nästa offer – eller nästa gärningsperson.
5. ”Hårda tag + sociala insatser” låter som balans – men i verkligheten prioriteras bara det första
Det hävdas att straffen bara är ena halvan av en ”kombination”. Men i praktiken är det nästan alltid polis och straff som får resurser, medan skola, socialtjänst och fritidsverksamhet monteras ner.
Det blir alltså inte både och. Det blir straff – utan det som faktiskt förebygger.
Sociala insatser kräver långsiktighet. Politiska utspel om straff är däremot billiga och snabba. Därför vinner de – men därför vinner också gängen.
6. Vi måste våga hålla fast vid det som fungerar
Att unga utnyttjas av kriminella nätverk är en tragedi. Men att svara med längre fängelsestraff, lägre straffålder och mer tvång innebär att samhället abdikerar från sin kärnuppgift: att ge barn en framtid.
Varför talar vi så lite om:
Socioekonomisk utsatthet
Skolmisslyckanden
Trångboddhet
Borttagen fritidsverksamhet
Växande ojämlikhet
Underbemannad socialtjänst
Det är just här gängen rekryterar. Därför är det här vi ska slå.
Systematiskt. Tidigt. Uthålligt.
7. Det verkligt modiga är inte att låsa in fler – utan att se till att färre hamnar där
Trygghet skapas inte genom att vi bygger fler fängelser, utan genom att färre barn hamnar i konflikt med lagen från början. Det finns inga genvägar och ingen quick fix.
Vill vi stoppa våldet måste vi våga välja den svåra vägen: att investera i människor innan problemen uppstår.
Att kräva hårdare tag är lätt. Att bygga ett samhälle där barn aldrig rekryteras till gäng – det är det svåra arbetet.
Men det är också det enda som fungerar.
Kent Vallén är vice ordförande och medlemsansvarig i Tybble-Sörby Socialdemokratiska förening, Örebro
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.



Helt rätt! Bygg också bort arbetslösheten med större offentlig sektor. I ett land med egen fiatvaluta, som Sverige, är arbetslöshet inte ett ekonomiskt faktum utan ett politiskt val. Staten kan aldrig "få slut på pengar" på samma sätt som ett hushåll, eftersom Riksbanken alltid kan skapa nya kronor genom digitala transaktioner. När staten betalar ut lön, pensioner eller bidrag, skapar den nya pengar genom att kreditera mottagarens konto. Skatt används inte för att finansiera utgifter, utan för att styra ekonomin: hålla nere inflation, jämna ut inkomstskillnader och minska privat överkonsumtion.
När staten inte använder denna möjlighet, utan istället sparar eller "stramar åt" under lågkonjunktur, leder det till arbetslöshet, fattigdom och stagnation. Det är som att medvetet låta människor stå sysslolösa när resurser, kunskap och behov finns. Att "inte ha råd" att bygga skolor, sjukhus, järnvägar och bostäder är lika absurt som att en snickare med verktyg och trä hemma skulle säga att han inte har råd att bygga sitt eget bord.
Full sysselsättning kan återställas genom att bygga ut den offentliga sektorn: vård, skola, kultur, omsorg, infrastruktur, energiomställning. Då får fler arbete, inkomsterna ökar, skatteintäkterna växer organiskt och efterfrågan på varor och tjänster stiger. När fler arbetar, ökar också konkurrensen om arbetskraften — lönerna stiger. Det driver i sin tur på produktivitetstillväxten eftersom företag måste investera i teknik och effektivitet istället för att leva på underbetalda människor.
Men det är just detta som skrämmer finanseliten. Högre löner och bättre arbetsvillkor minskar deras vinstmarginaler och minskar värdet av deras aktier, obligationer och fastigheter. Därför är åtstramning, hög arbetslöshet och "budgetdisciplin" egentligen inte till för folkets skull — utan för att skydda de rikastes tillgångar.
Så länge arbetslöshet existerar i ett land som har egen valuta, ränta och Riksbank, är det ett tecken på politisk feghet eller ekonomisk indoktrinering. Att bygga bort arbetslösheten skulle ge Sverige återställd konkurrenskraft, fullgod folkhälsa och drastiskt minskad kriminalitet. Det är den mest rationella politik som finns – men också den mest hotfulla för dem som redan äger allt.
#sysselsättning
#Välfärd
#Rättvisa
#Solidaritet
#Fiatvaluta
#Ekonomi
#MMT
#Trygghet
#Frihet
#Folkhälsa
#Produktivitet
#Jämlikhet
#Offentlighet
#Arbete
#Fred