Det har alldeles säkert blivit ännu värre än det var på 90-talet.
Men redan 1989 när min fru flyttade från Spanien till Sverige fick hon gå igenom ett halvårs byråkrati innan hon släpptes in.
En dag när jag besökte Invandrarverket, som det hette då, för att få reda på om dom hade satt något datum – de var omöjliga att ringa till – blev jag vittne till en liten ordväxling. En man från Iran undrade – på svenska – när hans familj kunde komma, och byråkraten sa, surt:
- Jag har ingen skyldighet att tala om det för dig. (Paus) Men jag ska göra det ändå. (Paus) Vi beviljar ALDRIG inresa för anhöriga från Iran. (Det sista sagt med ett maliciöst leende).
Min dåvarande arbetskompis som var gift med en dotter till en byråkrat på verket citerade henne och sa att dom var rasister hela bunten på invandrarverket som såg det som en personlig seger om de kunde avslå ett ärende.
Det har alldeles säkert blivit ännu värre än det var på 90-talet.
Men redan 1989 när min fru flyttade från Spanien till Sverige fick hon gå igenom ett halvårs byråkrati innan hon släpptes in.
En dag när jag besökte Invandrarverket, som det hette då, för att få reda på om dom hade satt något datum – de var omöjliga att ringa till – blev jag vittne till en liten ordväxling. En man från Iran undrade – på svenska – när hans familj kunde komma, och byråkraten sa, surt:
- Jag har ingen skyldighet att tala om det för dig. (Paus) Men jag ska göra det ändå. (Paus) Vi beviljar ALDRIG inresa för anhöriga från Iran. (Det sista sagt med ett maliciöst leende).
Min dåvarande arbetskompis som var gift med en dotter till en byråkrat på verket citerade henne och sa att dom var rasister hela bunten på invandrarverket som såg det som en personlig seger om de kunde avslå ett ärende.
Så jag kan tro att det är etter värre nu.
Min fru är ju dessutom europé, gubevars.