Högerns valstrategi bygger på rädsla – och syndabockar
DEBATT Förslagens syfte är inte att lösa samhällsproblem, utan att väcka känslor, skriver Juan Fonseca.
Det märks att något håller på att hända i svensk politik. När regeringspartierna och deras samarbetspartner känner marken skaka under sig kommer inte stora visioner om jämlikhet, arbete eller framtidstro.
I stället kommer utspel. Provokationer. Symbolfrågor. Kulturkrig.
Plötsligt ska Sverige debattera söndagsöppet på Systembolaget, vin i frisörsalonger och alkohol för takeaway – som om landets största problem vore att människor inte kan köpa öl klockan elva på en söndag.
Det är ingen slump. När högernationalister, moderater, liberaler och kristdemokrater allt oftare talar om religion, invandring, identitet och moralfrågor i stället för hyror, arbetslöshet, sjukvård och ekonomiska klyftor så handlar det om en medveten strategi.
Att flytta fokus från människors verkliga vardag till känslomässiga konflikter.
För SD handlar det inte bara om religion och identitet. Det handlar om politisk strategi.
Strategin är brutal i sin enkelhet: provocera fram konflikter, skapa ilska, oro och polarisering – och sedan använda människors rädsla för att vinna röster.
När ledande SD-företrädare gång på gång riktar fokus mot islam är syftet inte att lösa samhällsproblem. Syftet är att skapa en bild av att Sverige håller på att tas över av något främmande och hotfullt.
Ju mer konflikt, desto bättre för dem politiskt.
Om debatten blir hätsk, om demonstrationer urartar, om människor känner oro – då kan SD peka på kaoset och säga: ”Titta, vi hade rätt.”
Det är därför utspel om koranbränningar, moskéer, böneutrop och slöjor ständigt återkommer. Inte för att dessa frågor påverkar människors vardag mest, utan för att de fungerar som politiska tändstickor.
KD närmar sig samma logik när de driver krav på burkaförbud och andra symboliska kulturfrågor. Det handlar mindre om verkliga samhällsproblem och mer om att signalera hårdhet mot en utpekad grupp.
Målet är att människor ska börja känna:
”Samhället förändras för mycket.”
”Vi håller på att förlora Sverige.”
”Det finns ett hot.”
Och när rädslan växer hoppas högern och SD kunna omvandla den till röster.
Moderaterna försöker samtidigt sälja bilden av att ”vanliga familjer” får tusentals kronor mer genom deras politik – trots att kalkylerna ibland inte ens går ihop för de familjer de själva använder i reklamen. Det säger något om desperationen när propaganda blir viktigare än verklighet.
Liberalerna, som en gång kallade sig socialliberala, verkar nu tävla om att bli marknadens mest högljudda reklampelare. Alkohol ska säljas överallt, skatterna för de rikaste ska sänkas och miljardärer ska få ännu större frihet att flytta pengar, medan vanliga människor får höra att det saknas resurser till välfärden.
Och Kristdemokraterna? Ett parti som tidigare talade om socialt ansvar och familjepolitik, har allt oftare blivit ett eko av SD och Moderaternas hårdaste retorik.
Det allvarliga är inte bara att förslagen ibland är uppåt väggarna. Det farliga är varför de kommer nu.
När människor oroar sig för hyror, matpriser, arbetslöshet och otrygghet vet högern att deras ekonomiska politik inte räcker för att samla stöd.
Då behövs konflikter som väcker ilska och rädsla. Då behövs kulturkrig.
Vi får därför vara beredda på att valrörelsen kan fyllas av nästan vilka utspel som helst från dessa partier. Absurda, provocerande och ibland direkt vilseledande förslag, vars främsta syfte inte är att lösa samhällsproblem utan att väcka känslor.
Ju mer människor oroas, provoceras eller skräms, desto bättre fungerar strategin. Det kan handla om islam, invandring, symbolfrågor, moralpanik eller nya kulturkrig.
Ena dagen burkaförbud, nästa dag söndagsöppet på Systembolaget, sedan attacker mot public service, uppluckrad klimatpolitik eller nya skattesänkningar för de rikaste förklädda som ”frihetsreformer”.
Gemensamt för många av utspelen är att de ska skapa rubriker, konflikter och starka reaktioner. Inte eftertanke.
Samtidigt riskerar sanningen att bli allt mer underordnad propagandan.
När verkligheten inte räcker till överdrivs problem, siffror manipuleras och förenklade syndabockar pekas ut. Det blir viktigare att vinna människors rädsla än deras förtroende.
Det är därför vi sannolikt kommer att se ännu fler polariserande och uppseendeväckande förslag ju närmare valet vi kommer. Inte därför att Sverige behöver dem – utan därför att partier i desperation hoppas att konflikt och rädsla ska bli deras väg tillbaka till väljarna.
Historien visar att samhällen blir farliga när politiken slutar handla om hur människor ska leva bättre tillsammans och i stället börjar handla om vilka grupper som ska misstänkliggöras, provoceras eller ställas mot varandra.
Samtidigt växer segregationen, barnfattigdomen och skuldsättningen. Vanliga människor får kämpa för att ha råd med mat och hyra medan miljardärernas förmögenheter fortsätter växa.
Men i stället för att tala om ekonomisk rättvisa vill regeringen och SD att vi ska diskutera öl på frisersalonger, burkaförbud och religiösa konflikter.
Till sist måste vi förstå att detta inte kommer att stanna vid muslimer. När den politiska logiken bygger på rädsla behövs ständigt nya syndabockar.
Därför riskerar hela gruppen invandrare allt oftare att pekas ut som ansvariga för Sveriges ekonomiska problem, arbetslöshet, kriminalitet och otrygghet. Trots att orsakerna i verkligheten ofta handlar om växande klyftor, nedskärningar, bostadsbrist och ekonomisk politik som gynnat de redan rikaste.
Det är en farlig väg för ett samhälle när människor börjar delas upp i ”vi” och ”dom”, och när hela grupper görs till bärare av landets problem.
Historien visar att den sortens politik kanske kan vinna röster för stunden – men den lämnar efter sig ett kallare, mer splittrat och mer otryggt samhälle för alla.
Frågan är hur länge människor accepterar att bli distraherade medan klyftorna växer framför deras ögon.
Juan Fonseca är tidigare riksdagsledamot (S).
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.