Robert, kort och koncist. Det är precis början av 1930 talet då den socialdemokratiska regeringen ansåg sig hindrad att investera för det skulle leda till inflation, skäcken sedan 10 år tidigare i Tyskland. Scholz kastade ut liberala partiet men fick ändå inte fart p.g.a. den IDIOTISKA grundlag Tyskland ännu har, som hindrar vettig makro politik. Visserligen har Merz/Scholz regeringen rundat lagen och investerar men som du skriver. Man har nu mer än i ett årtionde faktiskt i 40 år strävat efter samma penningpolitik som man förde på 1920 talet, man hade inte råd. Belgien har i dag samma sorts regering, även om EU faktiskt rekommenderar lite finanspolitik, men samtidigt hojtar om statsskulden. MEN investerar man så sätter man fart på ekonomin och statsinkomsterna ökar och därmed minskar skatteskulden. Det var var Keynes försökte övertyga Böhner om i juli 1932, men fick gråtande resa hem till England. SÅ GICK DET SOM DET GICK.
Fast minst lika mycket orsak är väl de korkade sanktionerna mot Ryssland som inte drabbar Ryssland särskilt hårt (de säljer till Kina och Indien istället) men väl de europeiska länder som har hittat på dem. Energipriserna är nu så höga att företag flyttar ut av den anledningen.
De själva är väl ungefär lika klyftiga som folk är mest, det är miljön som är korkad. De umgås bara med varandra så deras världsbild krymper till nästan ingenting.
Torsten Sverenius, som skrev SOU 1999:150 Vad hände med Sveriges ekonomi efter 1970 menade att de ca 1000 personer som bestämmer i detta länd finns inom fem minuters gångväg från kanslihuset. De umgås med varandra, de äter middag med varandra, de gifter sig med varandra, de är på alla vis som 1700-talets riddarhus. Naturligtvis skulle det vara en social katastrof för dem alla om de lyssnade mer på nån utomstående och därmed avvek från mönstret. Man koopteras in, och det gör man ju bara om man är en klon av den som koopterar en.
När Gustav Möllers statssekreterare Per Nyström på äldre dar skulle förklara den höga standarden på 30-talets regering hänvisade han till att de hade härdats i klasstrider och hade sett makten både uppifrån och underifrån. De visste därmed hur den skulle hanteras. Och framför allt bars de in i makten av folk som avvek från det gamla mönstret.
Det är alltså upp till oss. Vi kan inte skylla på politiker om vi inte är beredda att bilda en opposition med kollektiv sammanhållning som så småningom, när den har kapacitet till det, placerar in sina egna i maktorganisationerna – och håller dem i så strama tyglar att de inte kan låta sig korrumperas.
Robert, kort och koncist. Det är precis början av 1930 talet då den socialdemokratiska regeringen ansåg sig hindrad att investera för det skulle leda till inflation, skäcken sedan 10 år tidigare i Tyskland. Scholz kastade ut liberala partiet men fick ändå inte fart p.g.a. den IDIOTISKA grundlag Tyskland ännu har, som hindrar vettig makro politik. Visserligen har Merz/Scholz regeringen rundat lagen och investerar men som du skriver. Man har nu mer än i ett årtionde faktiskt i 40 år strävat efter samma penningpolitik som man förde på 1920 talet, man hade inte råd. Belgien har i dag samma sorts regering, även om EU faktiskt rekommenderar lite finanspolitik, men samtidigt hojtar om statsskulden. MEN investerar man så sätter man fart på ekonomin och statsinkomsterna ökar och därmed minskar skatteskulden. Det var var Keynes försökte övertyga Böhner om i juli 1932, men fick gråtande resa hem till England. SÅ GICK DET SOM DET GICK.
Fast minst lika mycket orsak är väl de korkade sanktionerna mot Ryssland som inte drabbar Ryssland särskilt hårt (de säljer till Kina och Indien istället) men väl de europeiska länder som har hittat på dem. Energipriserna är nu så höga att företag flyttar ut av den anledningen.
Det är väl sånt som kallas skjuta sig i foten.
Det är otroligt hur korkade politiker vi får dras med
De själva är väl ungefär lika klyftiga som folk är mest, det är miljön som är korkad. De umgås bara med varandra så deras världsbild krymper till nästan ingenting.
Torsten Sverenius, som skrev SOU 1999:150 Vad hände med Sveriges ekonomi efter 1970 menade att de ca 1000 personer som bestämmer i detta länd finns inom fem minuters gångväg från kanslihuset. De umgås med varandra, de äter middag med varandra, de gifter sig med varandra, de är på alla vis som 1700-talets riddarhus. Naturligtvis skulle det vara en social katastrof för dem alla om de lyssnade mer på nån utomstående och därmed avvek från mönstret. Man koopteras in, och det gör man ju bara om man är en klon av den som koopterar en.
När Gustav Möllers statssekreterare Per Nyström på äldre dar skulle förklara den höga standarden på 30-talets regering hänvisade han till att de hade härdats i klasstrider och hade sett makten både uppifrån och underifrån. De visste därmed hur den skulle hanteras. Och framför allt bars de in i makten av folk som avvek från det gamla mönstret.
Det är alltså upp till oss. Vi kan inte skylla på politiker om vi inte är beredda att bilda en opposition med kollektiv sammanhållning som så småningom, när den har kapacitet till det, placerar in sina egna i maktorganisationerna – och håller dem i så strama tyglar att de inte kan låta sig korrumperas.