Nu bygger vi Rörelsen!
Därför behöver socialdemokratin mer idédebatt.
Vi behöver bygga en stark arbetarrörelse, och för det behöver vi fler socialdemokratiska röster. Vårt bidrag till det är att bygga upp Rörelsen.
Vi gör det för att vi är trötta på en samhällsdebatt som fastnat i en högerkonservativ återvändsgränd. Och på de eviga diskussionerna om opinionssiffror som går upp eller ner och vem som tar vem.
En framgångsrik mediestrategi var en anledningarna till att svensk arbetarrörelse var så framgångsrik så länge. Partiorganisationen formades ofta mer eller mindre kring spridningen av arbetarrörelsens idéer genom tidningar, och många ledande socialdemokrater var tidningsredaktörer under längre eller kortare tid.
Tidningarna betydde mycket för sina läsare, men erbjöd också en skolning och idéverkstad för skribenter som ständigt utmanats att tänka ett steg till kring samtidens händelser.
Sedan kom tidningsdöd och A-presskonkurs och en lång period då pressröst efter pressröst tystnat. De få socialdemokratiska tidningar som finns kvar är de som lyckats överleva som en delar av en borgerlig mediekoncern.
Sociala medier har skapat fantastiska möjligheter för personer utan ekonomiska resurser att ge spridning åt slagkraftiga budskap. Samtidigt är nyhetsjournalistiken betydligt mer objektivt rapporterad än den var i arbetarrörelsens gryning. Samhällsdebatten, och där med också sociala media, påverkas av den borgerliga mediedominansen.
Vi gillar pressekreterare och kommunikatörer, tro inget annat. Men att anställa fler för att paketera ett budskap i små små delar verkar inte leda till ökat väljarstöd, grepp över den politiska dagordningen eller fler aktiva medlemmar.
Vi saknar det socialdemokratiska samtalet om samhället som det är och som det skulle kunna vara. Vi vill prata om politik på riktigt. Om idéer och reformer som kan göra skillnad i människors liv.
Rörelsen vill förändra samhällsdebatten, ett inlägg i taget. Vi vill föra en idédebatt med socialdemokratiska utgångspunkter, men som varken handlar om förträffligheten i regeringens senaste utspel eller om att partiledningen gjort allting fel sen Brantings dagar. Istället vill vi ge plats för de som vågar pröva olika tankar och söka en gemensam väg framåt.
Som format för Rörelsen har vi valt ett nyhetsbrev, som ger möjlighet att sprida budskap oberoende av de stora mediejättarna. Ibland skriver vi själva och kallar det LEDARE. Ibland ger vi röst åt andra i arbetarrörelsen och kallar det DEBATT. Och ibland uppmärksammar vi kulturella uttryck som bidrar till att vidga horisonterna och tro att förändring är möjlig. Det kallar vi KULTUR.
Teckna dig som prenumerant - det kostar ingenting. Du som kan avvara en knapp krona om dagen får gärna teckna en årsprenumeration. Varje krona är ett viktigt bidrag till att kunna göra en annan samhällsdebatt möjlig.
Vi hoppas att du ska gilla den här resan lika mycket som vi själva gör.
Mycket spännande initiativ! Jag tänker att delar av samtalet om den internationella politiken har minskat i samma förändring som ni beskriver. Har ni resonerat något kring det i er ”Rörelsen”-kontext?
Jag läser i Kjell Östbergs skildring av socialdemokratins väg Mellan makten och Rörelsen om Olof Palmes besök på Kuba 1975. Sverige kom vid den tiden att uppfattas som en brobyggare mellan Syd och Norr. Höjdpunkten i resan blev Castros och Palmes gemensamma framträdanden inför 100 000 åhörare på Moncadabasen, den kubanska revolutionens vagga. Palmes tal var i stora delar en hyllning till den kubanska revolutionen:
"Igår var Moncada en bastion för förtrycket...Idag finns i Moncada en skola. Här lär sig barn att läsa och skriva. Här läggs grunden till framtiden. Därför är Moncada idag också en symbol över Kubas fredliga framsteg." Palme kritiserade samtidigt USA:s blockad och pekade på Kubas demokratiska framsteg och ländernas ömsesidiga förståelse.
Det var då det!!!
I sin bok med undertiteln Från Palm till Andersson beskriver författaren hur den socialistiska men antikommunistiska kompassnålen svängt mot marknadsliberalism under sina 100 år. Den gemensamt ägda solidariska välfärdsstaten som centrum, verktyg och bas för ett samhälle byggt på jämlikhet, jämställdhet och minskade klyftor sviktar så fort näringslivets representanter hostar besvärat.