Instämmer helt med Fredrik Säfsten. Språket, orden har fått en farlig förskjutning. En förskjutning bort från från själva grundidén. "Socialdemokratin var aldrig tänkt att vara en spegel av tidsandan. Den var ett svar på den." Vi måste vrida orden rätt, i värdigt solidarisk riktning.
"Hard working Americans" heter det i original. Det är kod för "vi vita" som använts av republikaner sedan Ronald Reagans dagar.
Det är en skandal att denna fras letat sig in i Magdas tal. Det är att sparka mot barn, gamla, arbetslösa, handikappade och inte minst mot de -"vita" och invandrade -- som vill ha jobb men inte får det.
Ett värdigt liv för människor utan kapital kan du bara säkra genom att säkra arbetets ställning och - solidaritet. En sådan solidaritet utgör direkt hot för kapitalets hela grundprincip, som består i kontroll av arbetskraft och dess reproduktion.
Förskjutningen ligger inte i Magdalena Anderssons uttalanden om "hårt arbetande människor". Problematiken ligger i hennes (och så många andras) nyttjande av termen "arbetsmarknad", Ty just att förvandla "arbetslivet" till något köp- och säljbart är slaveriets startpunkt.
Alltså ger jag skribenten bara en halv poäng men ett stort hjärta i belöning :-)
Instämmer helt med Fredrik Säfsten. Språket, orden har fått en farlig förskjutning. En förskjutning bort från från själva grundidén. "Socialdemokratin var aldrig tänkt att vara en spegel av tidsandan. Den var ett svar på den." Vi måste vrida orden rätt, i värdigt solidarisk riktning.
Sedan sänks produktiviteten när man jobbar hårt.
Håller helt med, påtalade detta i ett svar till vårt parti distrikt innan vi hade vårt årsmöte på.
"Hard working Americans" heter det i original. Det är kod för "vi vita" som använts av republikaner sedan Ronald Reagans dagar.
Det är en skandal att denna fras letat sig in i Magdas tal. Det är att sparka mot barn, gamla, arbetslösa, handikappade och inte minst mot de -"vita" och invandrade -- som vill ha jobb men inte får det.
Säfsten har rätt i varningssignalen, men den djupare frågan handlar kanske inte bara om människovärde, utan om erkännandets villkor.
Vem blir politiskt synlig som fullvärdig medlem av samhällskontraktet: människan som människa, med behov, risker, beroenden och kapacitet...
...eller människan som produktiv bärare av arbetslinjen?
När socialdemokratin börjar tala om värde, rätt och tillhörighet genom produktivitet aktiverar den en annan kompatibilitetslogik än sin egen.
Problemet uppstår när arbete blir inträdesbiljetten till full moralisk och politisk erkännbarhet. Då har socialdemokratin bytt spelplan.
Ett värdigt liv för människor utan kapital kan du bara säkra genom att säkra arbetets ställning och - solidaritet. En sådan solidaritet utgör direkt hot för kapitalets hela grundprincip, som består i kontroll av arbetskraft och dess reproduktion.
Förskjutningen ligger inte i Magdalena Anderssons uttalanden om "hårt arbetande människor". Problematiken ligger i hennes (och så många andras) nyttjande av termen "arbetsmarknad", Ty just att förvandla "arbetslivet" till något köp- och säljbart är slaveriets startpunkt.
Alltså ger jag skribenten bara en halv poäng men ett stort hjärta i belöning :-)