Texten är den andra i artikelserien “Norrlands gröna revolution”. Den föregående delen, som handlar om Kirunas omvandling, går att läsa här.

I Davos i januari 2013 sa dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldt (M) att industrijobben var “basically gone” och att det behövdes fler låglönejobb. Efter regeringsskiftet 2014 handlade en av de främsta prioriteringarna för den förre IF Metall-ordföranden Stefan Löfven (S) om nyindustrialisering. 

Man försökte locka de digitala jättarna att etablera sig i Sverige. Det lyckades. Men konsekvensen blev trista serverhallar som ger en handfull jobb och slukar stora mängder energi. 

Parisavtalet undertecknades i december 2015. Med alla sina fel och brister, signalerade det ändå att världens ledare menade allvar med att minska utsläppen av växthusgaser. Tillsammans med EU:s system för handel med utsläppsrätter bidrog det till att många globala företag vaknade till insikt. 

Förr eller senare skulle de vara tvungna att ställa om. Den var dags att börja arbetet.

Några av de satsningar som kommit att kallas för “den gröna industriella revolutionen” sker i Västsverige. Men norra Sveriges unika förutsättningar genom närheten till billig, förnyelsebar el har gjort att de största investeringarna hamnat här. 

Först ut var Northvolt. Ett konsortium uppbackat av flera av de stora europeiska fordonsjättarna som BMW och Volkswagen, numera även Volvo. Bilproducenterna hade sent om sider insett att bensin och diesel inte är framtiden.