Det behövs ett helt annorlunda mindset för politiken. Marknaden kan vara en god tjänare i en del sammanhang, men som herre leder den oss mot undergången inte bara för oss människor utan för de flesta ryggradsdjur.
Och vi lever inte med ett hot på lång sikt, de som kommer att drabbas mycket hårt är redan födda.
Att göra upp med felriktade begrepp: ta bara begreppet "sysselsättningspolitik". Hur många av oss behöver staten hjälp för att komma på något att göra? För den som lider av det problemet föreslår jag att hen dammsuger hela hemmet noga, stänger av dammsugaren, tar ut påsen och skakar ut innehållet lite här och var i rummen och sedan börjar städa igen. Repeat.
Det vi behöver är en produktionspolitik för vad vi vill och behöver producera och vilka arbetsinsatser som krävs och av vem. Önskemålen ställda mot sin kostnad socialt och ekonomiskt. Jag tvivlar på att vi med sådana måttstockar vill prioritera privatjet, jättelika serverhallar för att möjliggöra mer riktad reklam eller ens popcornspoppare.
Roliga prylar är kul, men inte värda massutrotning med sociala katastrofer längs vägen dit.
I detta instämmer man ju gärna, dvs i det som handlar om finansmarknaderna. Även om det ser ut att kärva lite just nu. Det rapporteras att ingen vill finansiera USAs oljebolags kapning av Venezuelas oljetillgångar. Risken är för stor.
I övrigt rekommenderar jag Brett Christophers bok The price is wrong, som visar varför det inte satsas på vindturbiner. Det handlar inte *bara* om finansmarknader utan rent allmänt om uppsplittring av produktionsprocesser och krav på vinst i varje enskild liten detalj, vilket omöjliggör stora satsningar. Anmälan på https://gemensam.wordpress.com/2025/10/11/varfor-tar-omstallningen-san-tid/
Men beträffande resonemanget om "tillväxt" undrar jag om det inte är ren och skär neoklassisk ekonomi ställd på huvet. "Tillväxt" handlar om bytesvärden och energi handlar om bruksvärden. De har en mycket skör koppling till varandra. Det är neoklassikerna som antar att det är samma sak. Det borde vi inte ställa upp på.
Bytesvärden kan utan risk bli hur stora som helst. Det är gifter i naturen vi ska akta oss för: koldioxid, organiska halogenföreningar och tungmetaller. Dem kan vi klara oss utan, även med bibehållande eller ökning av vår materiella levnadsstandard.
"Önskemålen ställda mot sin kostnad socialt och ekologiskt" skulle det vara. Ekonomi ska vara en hjälpvetenskap, inte en målformulerare.
Det behövs ett helt annorlunda mindset för politiken. Marknaden kan vara en god tjänare i en del sammanhang, men som herre leder den oss mot undergången inte bara för oss människor utan för de flesta ryggradsdjur.
Och vi lever inte med ett hot på lång sikt, de som kommer att drabbas mycket hårt är redan födda.
Att göra upp med felriktade begrepp: ta bara begreppet "sysselsättningspolitik". Hur många av oss behöver staten hjälp för att komma på något att göra? För den som lider av det problemet föreslår jag att hen dammsuger hela hemmet noga, stänger av dammsugaren, tar ut påsen och skakar ut innehållet lite här och var i rummen och sedan börjar städa igen. Repeat.
Det vi behöver är en produktionspolitik för vad vi vill och behöver producera och vilka arbetsinsatser som krävs och av vem. Önskemålen ställda mot sin kostnad socialt och ekonomiskt. Jag tvivlar på att vi med sådana måttstockar vill prioritera privatjet, jättelika serverhallar för att möjliggöra mer riktad reklam eller ens popcornspoppare.
Roliga prylar är kul, men inte värda massutrotning med sociala katastrofer längs vägen dit.
I detta instämmer man ju gärna, dvs i det som handlar om finansmarknaderna. Även om det ser ut att kärva lite just nu. Det rapporteras att ingen vill finansiera USAs oljebolags kapning av Venezuelas oljetillgångar. Risken är för stor.
I övrigt rekommenderar jag Brett Christophers bok The price is wrong, som visar varför det inte satsas på vindturbiner. Det handlar inte *bara* om finansmarknader utan rent allmänt om uppsplittring av produktionsprocesser och krav på vinst i varje enskild liten detalj, vilket omöjliggör stora satsningar. Anmälan på https://gemensam.wordpress.com/2025/10/11/varfor-tar-omstallningen-san-tid/
Men beträffande resonemanget om "tillväxt" undrar jag om det inte är ren och skär neoklassisk ekonomi ställd på huvet. "Tillväxt" handlar om bytesvärden och energi handlar om bruksvärden. De har en mycket skör koppling till varandra. Det är neoklassikerna som antar att det är samma sak. Det borde vi inte ställa upp på.
Bytesvärden kan utan risk bli hur stora som helst. Det är gifter i naturen vi ska akta oss för: koldioxid, organiska halogenföreningar och tungmetaller. Dem kan vi klara oss utan, även med bibehållande eller ökning av vår materiella levnadsstandard.