Så pressar Tidöregeringen ner lönerna
DEBATT A-kassan är med och håller den järnhårda lönelagen borta, skriver Kjell Arvedson.
Som Arvid Vikman Lindevall lyfter i en artikel i Rörelsen den 6 oktober är A-kassan en kollektiv försäkring för att säkra alla arbetares löner, inte bara den arbetslöse individens.
Ämnet är värt en fördjupning. Vi kan plocka fram några bortglömda begrepp ur den socialistiska verktygslådan.
Ferdinand Lassalle lanserade på 1800-talet begreppet ”den järnhårda lönelagen”. Enligt denna princip skulle lönerna pressas ned mot ett absolut överlevnadsvärde, eftersom det alltid skulle finnas någon som för sin överlevnad skulle acceptera att arbeta för en ännu lägre lön, till den gräns där lönen ändå inte skulle räcka för att överleva.
Ska man ändå svälta ihjäl, är det bättre att göra det utan att också förvärra situationen genom hårt arbete. Så lägre lön än överlevnadslön kan ingen arbetsköpare erbjuda.
Men så låg lön förekommer knappast i ett modernt samhälle som vårt. Tendenser kan ses i exempelvis USA, där människor kan tvingas ta mer än ett heltidsjobb för att ha råd att äta, men det får nog ändå räknas som undantagen.
I mycket fattiga länder och i situationer med krig kan man dock se Lassalles teori fungera i praktiken, till exempel i utbrett barnarbete där föräldrarna inte har råd att försörja sina barn.
I vårt samhälle är dock begreppet ”den socialt bestämda lägsta lönen” ett mer användbart begrepp. Det är den verkliga lägsta lön en arbetsköpare kan betala och ändå hitta arbetssökande som tar jobbet.
Nivån bestäms av den alternativa inkomst den arbetssökande kan få utan att ta jobbet. Om föräldrar eller vänner säger ”det där ska du inte behöva acceptera, då får du hellre pengar av mig” så tackar man nej.
Nivån hamnar där omgivningen inte blir förbannad. En lägsta lön i Sverige idag ska räcka till mat och kläder, ett rimligt boende, en smartphone, en cykel eller rent av en billig bil.
Huruvida inkomsten också ska räcka till en semesterresa varje år är just nu uppe till debatt.
”Den socialt bestämda lägsta lönen” avgörs alltså av attityder och stämningar i samhället. Men det finns också några hårda regleringar som medverkar i högsta grad.
A-kassans funktion beskrivs så förtjänstfullt i Arvid Vikman Lindevalls artikel så den lämnar jag för läsning där.
Sjukförsäkringen, vars nivå kan medge sjukdom utan arbete, eller tvinga den sjuke att ändå arbeta för att nå en acceptabel inkomst.
Försörjningsstödet, som anger politikens syn på vad som är en lägsta acceptabel levnadsnivå.
Vi kan nu se hur samtliga dessa parametrar utmanas av Tidö-regeringen. Syftet är alltså att sänka nivån för den socialt bestämda inkomstnivån.
Men begreppet innehåller ju termen ”socialt bestämd”. Det finns fler komponenter.
En arbetsköpare vill inte konfronteras med det faktum att den lön hen betalar inte är socialt acceptabel. Om det egna barnets bästa kompis inte har råd med bussbiljett till stranden när föräldern är en av de egna anställda, blir det jobbigt.
Om den anställde dessutom ”på fritiden” säljer tulpaner vid tunnelbanenedgången så blir det ännu jobbigare.
Så då gäller det att skapa en social segregation där de välbeställda aldrig riskerar att träffa de fattiga, åtminstone i en situation där inte man kan skylla fattigdomen på den fattige själv.
Därför är det värdefullt med bostads- och skolsegregation. Det är bra med en arbetsmarknadspolitik där arbetslöshet (inkomstlöshet) sägs bero på den drabbades lathet och lättja, även i ett läge där 80 sökta jobb i veckan aldrig leder ens till en intevju.
Och där ungdomskriminaliteten förklaras med den unges bristande personlighet (”vandel”) eller ”kultur” (läs utländsk bakgrund).
Och det är viktigt att mainstream-media ägnar sig åt den väletablerade medelklassens livspussel-problem och aldrig med arbetares inkomster.
Våra motåtgärder mot denna press nedåt på den socialt bestämda lägstalönen måste vara kraftfulla. Inte särskilt nyskapande, men kraftfulla:
Facklig organisering med det fackliga löftet i centrum. Och en a-kassa som stödjer detta, liksom socialförsäkringar och försörjningsstöd.
Goda bostäder även för dem med lägst inkomst, och stopp för socialt segregerade bostadsområden.
En skola där alla sorters barn och föräldrar träffas och umgås.
Kollektivtrafik i större orter där privatbilen inte blir det attraktiva alternativet.
Folkbildning och kulturarrangemang med pris och kvalitet som får alla att bli intresserade av att delta (ett ämne med positiva exempel är värt en egen artikel).
Här finns ett jobb att göra för hela arbetarrörelsen. Inte minst för dem som ska författa vårt valprogram!
Kjell Arvedson är pensionerad gymnasielärare i Hässleholm.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
För låg a-kassa gör alla arbetare och medelklassen fattiga och stressade samt sänker produktiviteten. #akassa #köpkraft #produktivitet