Sedat Arif: Om pappa kommit till Malmö idag hade han fått jobb snabbare

MALMÖKRÖNIKAN Jag bär med mig konflikterna, skulden och otillräckligheten som arbetslösheten skapar.

I mitten på 90-talet var antalet arbetslösa i Malmö fler än idag, trots att befolkningen ökat med mer än 100 000 personer sedan dess. Den en gång så stolta industristaden hade genomlidit en decennielång ekonomisk nedgång, som nu kröntes med den svenska 90-talskrisen och offentliga åtstramningar.

Det var till det Malmö jag kom som sjuåring med min familj. Inbördeskriget i det forna Jugoslavien hade brutit ut, och mina föräldrar beslöt sig för att lämna vårt hem i dåvarande Makedonien för att söka tryggheten i Sverige.

Vi bosatte oss på Bennets väg på Rosengård. För mig och min syster innebar livet i det nya landet möjligheter som vi aldrig skulle haft om vi stannat kvar.

För mina föräldrar blev situationen delvis en annan. Många av de drömmar och förhoppningar som de bar med sig skulle aldrig förverkligas, åtminstone inte vad gällde dem själva.

Min mamma var långtidssjukskriven och pappa, som arbetat hela sitt liv som maskinoperatör, kämpade länge för att få in en fot på arbetsmarknaden. Arbetslösheten, fattigdomen och mina föräldrars kamp för att finna en plats i det svenska samhället har präglat mig på djupet.

Den materiella bristen är en sak. Men arbetslöshet handlar om så mycket mer; om konflikterna det skapar inom familjer, om känslor av skuld och otillräcklighet, om brist på både självförtroende och tillhörighet. Det är erfarenheter jag burit med mig hela livet.

Bild: Hanna Ortman.

År 2017 valdes jag till kommunalråd för arbetsmarknad och socialtjänst i Malmö. Även om arbetslösheten kvarstår som en av Malmös allra största utmaningar, så är jag oerhört stolt över den resa staden gjort sedan dess.

Allra mest iögonfallande är kanske minskningen av antalet hushåll med försörjningsstöd. Bara i fjol minskade antalet hushåll med barn med 18 procent.

Ingenting är viktigare för Malmös barn och unga än att deras föräldrar har ett jobb att gå till. Sambandet är kristallklart: sedan 2018 har andelen elever i våra kommunala skolor från hem med försörjningsstöd minskat med 40 procent.

Samtidigt har andelen gymnasiebehöriga ökat från 78 till 84 procent. Det motsvarar ytterligare sex hela klasser som fick börja gymnasiet i höstas.

Den positiva utvecklingen är resultatet av hårt, träget arbete och en tydlig politisk inriktning. Alla som ansöker om försörjningsstöd direkt får träffa en arbetsmarknadssekreterare och ta fram en individuell planering mot studier eller arbete.

Vi jobbar tätt med Arbetsförmedlingen och lokala företag för att ta fram jobbspår, kombinationsutbildningar med sfi och andra korta utbildningar mot bristyrken. Vi jobbar strategiskt med arbetsmarknadsanställningar i alla kommunens verksamheter. För att nämna några av de verktyg som varit betydelsefulla.

Som ny i Sverige blev fotbollen ett viktigt sammanhang och väg in i gemenskapen för mig. I tonåren spelade jag i Mabi, som idag heter FC Rosengård.

När jag tog klivet upp i a-laget erbjöds jag ett jobb hos en av klubbens sponsorer. Min första fråga var om inte min pappa kunde få jobbet istället. Så fick han sin första riktiga anställning i Sverige.

Grunden i mitt engagemang för att fler Malmöbor ska bli självförsörjande handlar om höga förväntningar och en tro på allas vilja att göra rätt för sig. Men också att det krävs ett starkt samhälle som möter upp med stöd och hjälp för den som behöver.

Som ser potentialen i personer som mina föräldrar. Som öppnar dörrar och ger dem möjlighet att bidra till vårt gemensamma samhällsbygge.

---

Sedat Arif är kommunalråd (S) för arbetsmarknad och socialtjänst i Malmö stad.

Tidigare i Rörelsen:

Amani Loubani: S får inte gå vilse om det gemensamma språket

Magdalena Hasselquist: Taimor vill bara kunna leva här i Malmö

Katrin Stjernfeldt Jammeh: Dags att laga systemfelet i välfärden

---

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.