Amani Loubani: S får inte gå vilse om det gemensamma språket
MALMÖKRÖNIKAN De växande klasskillnaderna står i vägen för samhällsgemenskap.
Jag kom till Sverige som åttaåring från Libanon. Tillsammans landade min familj i en trygg tillvaro i Skåne.
Jag började skolan i en blandad klass med barn från olika delar av samhället. I de gemenskaper som på olika sätt var kopplade till skolan, allt från fritidsaktiviteter, kalasinbjudningar och luciafiranden, gick det snabbt att lära sig svenska.
Utvecklingen sedan dess har inte alltid gått i rätt riktning. Idag finns det barn som går i förskola utan att träffa andra barn eller personal som pratar god svenska. Ojämlikheterna och bristande förutsättningar befästs allt längre ner i åldrarna.
Segregation och klassklyftor är tätt sammankopplade och ett gemensamt språk som förenar oss kan bidra till att motverka detta.
Idag är jag kommunalråd med ansvar för demokrati och mänskliga rättigheter i Malmö. Jag träffar ofta Malmöbor som delar sina upplevelser med mig, och inte sällan får jag höra hur svårt det är att bli en del av den större svenska gemenskapen.
Min egen erfarenhet visade tydligt att även om språket är ett av flera nycklar, så krävs det mer. Jag menar att det är det ojämlika klassamhället som idag hindrar människor från att ta del av den svenska samhällsgemenskapen. En gemenskap som rymmer människor från olika delar av samhället som möts och skapar gemensamma referensramar tillsammans.
Det kan vara allt från ansvaret för fikaschemat på arbetsplatsen, att hjälpa till att bära utrustning på barnens träningar och mötet med arbetskollegorna på det första sommarjobbet.
Tillsammans med Köpenhamn är Malmö tillväxtmotorn i Nordens största arbetsmarknadsregion, men hastigheten dämpas av stadens inre ojämlikhet. Fler kan försörja sig själva, fler barn får bättre skolresultat och allt fler känner sig trygga samtidigt som unga i vissa delar av staden har svårt att känna framtidstro och uppfylla sina drömmar.
Klassamhället framträder allt tydligare i dagens Sverige. Likt i många andra storstäder ser man konstrasterna i Malmö. Livsvillkoren och den förväntade livslängden kan skilja sig stort trots att det bara skiljer några gator mellan husen. Klassamhället, och de begränsningar som det innebär, är tydliga.
Att bryta ojämlikheten är ett av den socialdemokratiskt styrda kommunledningens viktigaste åtaganden. Det görs till exempel genom att arbeta aktivt med tilldelning av mark för blandat bostadsbyggande i hela staden. Fler av Malmös barn deltar i förskoleverksamhet och fler ungdomar är behöriga till gymnasieskolan.
Utvecklingen går i rätt riktning, men arbetet kan inte enkom lämnas på de socialdemokratiskt styrda kommunerna. När partiet nu ska utveckla sin politik kan och får socialdemokratin inte gå vilse i varför vi gör det.
Socialdemokratins historiska uppgift har varit att bygga en gemenskap som omfattar alla, och inte bara några få eller särskilt utvalda.
Givetvis är språket en viktig del av samhällsgemenskapen. Men det är inte en isolerad lösning. Socialdemokraterna behöver ta ett helhetsgrepp och driva en politik där arbete, skola, fritid och möten med andra är lika viktiga. Att lära sig språket är en integrerad del i att ha ett arbete, gå i skolan och delta i föreningslivet.
Språk och klasstillhörighet hänger ihop. De utökade klyftorna i samhället cementerar en modern form av klassamhälle med tydliga skiljelinjer och existerandet av ett prekariat. Möjligheterna som ett arbete innebär, med kollegor, sammanhang och egen inkomst, är fundamentala för att bygga den gemenskap som vi socialdemokrater har som vår starka övertygelse.
För att laga det som högern raserar i allt snabbare takt måste det till politik som ser till att klasskillnaderna minskar, inte ökar. Samtidigt behöver det skapas förutsättningar för alla svenskar att få ett arbete med schyssta och kollektivavtalade villkor. Det måste vara det primära i Socialdemokraternas politik.
Att bryta klasskillnaderna är avgörande för att bygga en samhällsgemenskap.
Amani Loubani är socialdemokratiskt kommunalråd i Malmö med ansvar för demokrati och mänskliga rättigheter.
Malmökrönikan är ett återkommande inslag i Rörelsen, i samarbete mellan Rörelsen och Socialdemokraterna i Malmö.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
Men för att alla ska få arbete och få vara med i föreningar får inte socialföräskringar som tex sjukersättningen förbjuda aktivitet i föreningar. Sedan måste staten skapa resurser till arbete åt alla. Det måste också finns bra arbeten på alla deltidsnivåer eftersom många är utbrända, skadade av arbetet eller funktionshindrade idag. Det måste också finns braarbetsmarknadsutbildningar på alal dletidsnivåer och de på socialförsäkringar i alla fall inte deltidsförsäkringar skall ha rätt att läsa på universitet.