Socialdemokraterna är opportunister i klimatfrågan
DEBATT Vi behöver mål, planering och en tydlig vision, skriver Jens Rundberg och Kjell Dennhag.
Socialdemokraterna måste sluta ducka om den stora framtidsfrågan, skriver Calle Karnerud, Sten-Ivan Bylund och Åsa Sohlman i Rörelsen den 21 april.
De påkallar oppositionens och socialdemokratins bristande initiativ i klimatfrågan, och antar att den baserar sig på att man är rädd att tappa röster i nästa val om man inte först och främst satsar på försvarsfrågan.
Detta trots att SOM-undersökningen 2024 visar att 86 procent av de tillfrågade fortfarande tycker att det är mycket eller ganska viktigt att Sverige sätter in åtgärder mot klimatförändringarna.
Man kan då fråga sig vad som är grunden i partiets passiva opportunistiska hållning. Varför är det så svårt att lyfta fram tydliga reformer som knyter an till samhälleliga behov?
En gång var socialdemokratin buren av en tydlig samhällsvision. Man ville jämlikhet, man ville inflytande och bestämmande, man ville vila och rekreation, man ville ekonomisk demokrati.
Därför byggdes daghemmen ut, därför kom lagstadgad semester, arbetsmarknadslagar, och långtgående förslag om demokratisering av fabriker.
Av detta syns ingenting i dagens socialdemokrati. Någon större reform i denna riktning har inte arbetats fram på många år. Istället har man antagit den borgerliga nationalekonomins tes om att det enda som existerar är nuet.
Framtiden vet vi ingenting om, det enda vi kan göra är att anpassa oss till det som är. Socialdemokratin har i samklang med detta låst in oss i en ekonomisk politik som bara leder åt ett håll: nedskärningar inom offentlig sektor.
Socialdemokratin har helt köpt att “det bara finns en väg”. Kort och gott har det handlat om feghet under mottot att det är bättre att vi skär ned än att borgarna gör det.
Vi håller dock med ovanstående skribenter om att det är läge nu. Antagligen ett historiskt läge. Det handlar om vad socialdemokratin vill bli ihågkommen för av framtida generationer.
Med god planering och god finansiering via ett slopat, eller omgjort, mer generöst finansiellt ramverk kan vi åstadkomma mycket.
Här kommer några reformförslag eller områden som behöver reformeras:
Vi bör ta sikte på en framtid med kortare arbetstid.
Vi behöver en reformering av de lagar som gör det svårt att starta arbetskooperativ i detta land. Demokratin är hotad. En sådan reform skulle få fart på delaktighet, ansvar, meningsskapande och demokrati i arbetslivet (det finns till exempel en rad familjeföretag i Sverige vars ägare är mycket intresserade av att låta de anställda ta över). Det finns många fördelar med detta, förutom de som nämns ovan; lägre sjukskrivning och bättre hälsa.
En rimligare migrationspolitik som tar sin utgångspunkt i att vi behöver arbetskraft, människor att ta sig an, integrera, lära av och och skola upp så att de kan hjälpa oss att forma det samhälle vi behöver.
Stöd till ett rikare föreningsliv — i akt av mer fritid — som minskar avstånden mellan oss människor och bidrar till att få ned gängbrottsligheten. För det är med lokalt engagemang, bra skola och andra människor man kommer åt rekryteringen till gängen, inte med fler poliser, fängelser och lagar om att sätta fjortonåringar i fängelse. Det vet forskningen, sådan politik har tagit ned gängrelaterad brottslighet med sjuttio procent i Storbritannien. Vi människor behöver varandra, som individer är vi bara öar, det är i andras ögon vi blir till.
En energipolitik som fungerar, vilket innebär en rättvis elektrifiering över hela landet. Ekonomiska styrmedel som gör det möjligt för alla att raskt släppa fossilbilberoendet, till förmån för i första hand cykling, kollektivtrafik och elbilspooler, i andra hand system för förmånliga lån för elbilsköp. Det primära är att få bort bensin- och dieselbilarna eftersom de är källan till utsläppen i trafiken. Varför inte ett statligt system för inlösen av dessa så att de köps in och skrotas, eller byggs om till eldrift i statlig regi utan vinstintresse?
En omställning som ekonomiskt och innehållsmässigt återställer vår offentliga sektor i ett skick som vi behöver för att möta framtiden. Ett stopp för urlakning och nedskärningar i termer av tramsig public management som påstår att offentlig sektor behöver konkurrens för att bli bättre, och förstör kollegial tillit. En politik som baseras på att vi vill och bör ta hand om varandra såväl i civilsamhället som i offentlig omsorg.
En landsbygdspolitik som gör det möjligt att leva sitt liv där man vill, därför att transport- och energifrågan är löst (enligt ovan förslag). Arbetstillfällen på landsbygden är inte ett så stort problem som det ibland låter som i debatten. Det är transporter och samhällsservice som är problemet.
En jordbruks- och skogspolitik som vågar sätta upp målet att få ned koldioxidutsläppen, som ersätter skogsägarna för att låta skogen stå eller ställa om till hyggesfria metoder, med lägre uttag. Som inte väjer för att sättet vi behandlar jordarna på är ett problem, som satsar på forskning kring metoder som gör jordarna friskare och bättre på att bevara näring och lagra kol och ändå kunna leverera mer näringsrik mat. En politik som också tar sikte på att producera protein via mikroorganismer som gör en pannkaka lika god som en gjord på ägg och vetemjöl, och radikalt tar ned markanvändningen.
Ett samhälle där de omställningar vi behöver göra för att klara framtiden ligger nära, och inte framstår som farliga, samt där vi kan gå in i framtiden med tillit, inte rädsla.
Det djupaste vår rörelse en gång ägde var en känsla av tillhörighet och gemenskap där man ofta sågs och bar en upplevelse av att man var på väg någonstans tillsammans.
Det går inte att vrida tiden tillbaka, men samtidigt är vi fortfarande människor som behöver just det. Den aspekten är tidlös.
Det duger inte att backa in i framtiden. Vi behöver mål, planering och en tydlig vision. Ett uppdrag för innovation och förändring.
Jens Rundberg är aktiv i bland annat klimat- och fredsrörelsen i Umeå, även i studiecirklar med Reformisterna i Umeå.
Kjell Dennhag är aktiv i klimatrörelsen, kommer ur rörelsesammanhang och har jobbat många år i Umeå med undervisning i hållbar utveckling i grundskolan.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
”Av detta syns ingenting i dagens socialdemokrati. Någon större reform i denna riktning har inte arbetats fram på många år. Istället har man antagit den borgerliga nationalekonomins tes om att det enda som existerar är nuet.”
Det är en träffsäker beskrivning av dagens socialdemokrati. Ett parti förlamat av dess ledning. Basen är förtvivlat aktiv - men känner tyngden av ett gjutjärnslock.
Ledningen har blicken på högern där man ständigt tar till med ”copy-paste” i brist på eget driv eller vision. Värre, från opposition samarbetar vår ledning med M, medan M samarbetar med SD.
Med denna ledning på Socialdemokratin riskerar hela landet (moder Svea) att få snabbare än befarat en orubbligt installerad DIKTATUR där Magdalena Andersson bidragit - fullt omedvetet.
Bra artikel. Ändå är jag lite skeptisk till förslag ang "elektrifiering" och elbilar. Elbilar, i synnerhet de lyxiga (Tesla eller Volvo eller annat) förbrukar alltför mycket metaller. Det är hyckleri att vara för elbilar och samtidigt mot gruvor. Det finns inga miljövänliga bilar. Hur ska bilpoolar förvaltas? Uteslutande genom en mobilapp som går på Googles villkor, och kräver en ny mobil varje 6 månader för att inte sluta fungera? Elbilstöd är inte en vision. Det är en fortsättning av en förödande högervinklad beroendeframkallande tillväxtpolitik beställd av bilindustrin.
Den enda rättvisa elektrifieringen är den som INTE ställer krav på var och en att ha bil och körkort (som ibland nekas av godtyckliga skäl), utan den som ger en lagstadgad rätt till en fungerande kollektivtrafik i hela Sverige och hela EU, liksom tydligt främjar en hälsosam samhällsstruktur: affärer i byarna, inte utmed motorvägar. Ingen ska behöva bil, det är en vision, och det är den vision som behövs.
Och den finns en annan ingrediens som visserligen omnämns i artikeln, men tyvärr bara tangetiellt i form av kortare arbetstid. Bra men alltför lite. Det krävs NERVÄXT. Sänk kraven på allt (utom det som förstör), och sänk förbrukningen på allt. Sänk kraftigt den tekniska energi- och material-omsättningen.