Det är alltid någon annans fel i det här fallet väljarna som tycker eller väljer något annat och därmed är de som hotar demokratin. Följer man den socialdemokratiskt anknutna opinionsbildningen (för den finns) exempelvis Arbetets Komentariatet, Katalys eller andra ekokammare så är det tydligt att bristen på egna analyser är stor. Det enda man bjuder på är unisona oförskämdheter. Man kanske inte främst skall förolämpa de som inte röstar på S när partiet i trianguleringens anda lägger sig så nära regeringens politik som möjligt
Jag håller helt med om kritiken i texten, för det här är ett problem som är svårt att blunda för. Vi är i februari 2026 och valet är i september, och ändå är vår närvaro i sociala medier svag. Jag frågar mig hur det kunde bli så, när det började och varför vi lät det fortsätta. Vi vet att något måste göras, men det måste också göras nu. Frågan är om vi har råd att vänta längre.
Internet började som en angelägenhet för krigsväsende och akademier. Sitter man på RUC i Danmark eller något svenskt regemente är man van vid att få svar på mejl. Annars icke. :-)
Arbetarrörelsen i Sverige bestämde sig redan på 1990-talet för att fortsättningsvis öht inte äga några massmedier alls. Utom tråkiga partiblad. Istället för att bekosta en hel koncern olönsamma tidningar tänkte man sig nå väljarna genom att skicka pressmeddelanden till den borgerliga pressens nyhetsredaktioner. I aningslös tro på desras "fria och oberoende journalistik".
Det är alltid någon annans fel i det här fallet väljarna som tycker eller väljer något annat och därmed är de som hotar demokratin. Följer man den socialdemokratiskt anknutna opinionsbildningen (för den finns) exempelvis Arbetets Komentariatet, Katalys eller andra ekokammare så är det tydligt att bristen på egna analyser är stor. Det enda man bjuder på är unisona oförskämdheter. Man kanske inte främst skall förolämpa de som inte röstar på S när partiet i trianguleringens anda lägger sig så nära regeringens politik som möjligt
Jag håller helt med om kritiken i texten, för det här är ett problem som är svårt att blunda för. Vi är i februari 2026 och valet är i september, och ändå är vår närvaro i sociala medier svag. Jag frågar mig hur det kunde bli så, när det började och varför vi lät det fortsätta. Vi vet att något måste göras, men det måste också göras nu. Frågan är om vi har råd att vänta längre.
Internet började som en angelägenhet för krigsväsende och akademier. Sitter man på RUC i Danmark eller något svenskt regemente är man van vid att få svar på mejl. Annars icke. :-)
Arbetarrörelsen i Sverige bestämde sig redan på 1990-talet för att fortsättningsvis öht inte äga några massmedier alls. Utom tråkiga partiblad. Istället för att bekosta en hel koncern olönsamma tidningar tänkte man sig nå väljarna genom att skicka pressmeddelanden till den borgerliga pressens nyhetsredaktioner. I aningslös tro på desras "fria och oberoende journalistik".