Svantesson låtsas lösa vårdkrisen med kejsarens nya kläder
LEDARE Makten kommer undan med vad som helst när journalister inte lär sig att räkna.
“Regeringen och SD vill stärka vården ytterligare. Två nya miljarder föreslås i riktade bidrag 2025, och ytterligare en miljard för kortare vårdköer”, skrev Omni i fredags. De rubricerade artikeln med “Tre nya miljarder till vården”.
Det låter ju ändå lite lovande. Nyfiken som jag är klickar jag vidare, för att läsa vad som står i TT:s artikel. Där får jag veta att:
“Regeringen stöttar i år regionerna med tre miljarder i ett riktat bidrag, så kallat sektorsbidrag, för att hjälpa dem att klara tillfälligt höjda kostnadsökningar på grund av inflationen. Nu föreslår regeringen ett sektorsbidrag även för 2025, men på två miljarder.”
Regeringen minskar alltså det särskilda anslaget till vården från 3 till 2 miljarder. För att sedan klä om den tredje miljarden till “en miljard för kortare vårdköer”.
Den manövern kan inte på något enda sätt beskrivas som “tre nya miljarder till vården”. Det är att koka ny soppa på samma spik.
Sveriges Kommuner och Regioner, som representerar de 21 regioner som ansvarar för sjukvården “konstaterar att sektorsstatsbidragen till sjukvården i och med denna satsning minskar med cirka sju miljarder kronor mellan 2024 och 2025, med dagens besked inräknade. Detta beror i huvudsak på att de statsbidrag som regeringen tillskjutit för i år har varit ettåriga.”
Det här uttalandet verkar syfta på de 6,8 miljarder som ligger i fem överenskommelser mellan staten och regionerna om primärvård, läkemedel, tillgänglighet, cancervård och kvinnors hälsa. Satsningarna gäller för 2024, och man har ännu inte kommit överens om fortsättningen.
Vågar vi gissa att regeringen planerar att sätta på nya vackra kläder också på de pengarna, och marknadsföra dem som ännu en ny satsning?
Det är en grundläggande hygienfråga för det offentliga samtalet, att vi journalister faktiskt lär oss att räkna.
SKR konstaterar också att regionerna går med 20 miljarder i underskott för 2024, inräknat de statsbidrag de fått. Alla regioner går med underskott och är lagligen tvungna att se över sina kostnader.
Men det är svårt att göra det utan att det går ut över de som sjukvården är till för. Så om regeringen och SD “vill stärka vården ytterligare”, behöver de åtminstone se till att statens anslag för 2025 ökar i förhållande till vad det varit 2024.
Och hittills fattas alltså närmare 7 miljarder för att nå upp till den nivån.
Och då har vi inte börjat titta på hur sjukvårdens ekonomiska situation påverkas av pris- och löneökningar.
Regionernas skatteintäkter stiger när invånarnas löner stiger. Men den andra stora intäktskällan, statsbidragen, står stilla år för år om regeringen inte fattar aktiva beslut om att höja dem.
Det här är också en konstruktion som gör det lätt för finansministern att stå på en presskonferens och säga att man satsar, när det enda man gör är att förhoppningsvis kompensera för ökade kostnader. Många gånger gör man inte ens det.
Om regeringen vill undvika att regionerna tvingas skära ner och säga upp personal för att täcka upp underskotten, behövs alltså nya friska pengar i storleksordningen 20 miljarder. Plus att man behöver täcka upp för att priserna väntas stiga också under 2025.
Ja, det krävs lite räkneövningar för att hänga med i de grundläggande förutsättningarna för politiken. Men så himla komplicerat är det inte. Och man skulle kunna tycka att de journalister som har till uppgift att bevaka inrikespolitiken – eller åtminstone deras redaktörer – borde ha koll på detta.
Men det är tydligen inte prioriterat, ens på de stora redaktionerna. Och det går ut över medborgarnas tillgång till saklig information om sakernas tillstånd i konungariket Sverige.
Jag kräver inte mycket. Men det borde inte få vara okej att regeringen döper om ett gammalt anslag och kallar det för en ny satsning.
Uppräkningar av befintliga anslag med inflationen borde inte heller få kallas för satsningar. Och obefintliga eller otillräckliga uppräkningar borde kallas för vad de är – nedskärningar.
Det är en grundläggande hygienfråga för det offentliga samtalet, att vi journalister faktiskt lär oss att räkna.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
Artikeln visar tydligt både att och varför vi behöver ett helt nytt finansieringssystem för sjukvården. Det nuvarande med årliga förhandlingar, lappande och lagande skapar inte den nödvändiga långsiktigheten och planerbarheten.
Det viktigaste är ändå sista meningen. Journalister har generellt alldeles för dålig förmåga att hantera siffror, att göra rimlighetsbedömningar och att använda statistik. Den oförmågan fortplantar förstås till läsare och väljare.
Jag kommer ihåg när jag började jobba på Beckomberga Sjukhus ca 50 år sedan, skatten var hög men dom flesta fick "mera "av folkhemmet nu istället, dom som har råd får skaffa dyra privata försäkring