"Kulturkalkonen" med dess påstådda neutralitet och den blivande "goda-smak-stiftelsen" med sitt förmenta armlängds avstånd från politik är uttryck för korporativism. Vårt centralstyrda Sverige är bra på sånt, och det är allt annat än nytt. Man kommer att tänka på Gustav III:s avskydda svenska överklassdräkt. Och på Pontus Fahlbeck!
Utan minsta oväsen historieprofessor Pontus Fahlbeck allt sedan 1800-talets slut oavkortat fått drilla generationer av svenska skolbarns historiesyn genom att han - helt enkelt - skrivit läroböcker för barnens historielärare; allesammans med en näbb förkunnande att "allas likhet inför lagen utgör den juridiska grundvalen för klassamhället.”
Siw Malmqvist slog som ung igenom stort - i Tyskland. Bergmans Trollflöjten, en opera skriven av ett österrikiskt gení.
Jan Johanssons klassiska skiva ett lyckligt äktenskap mellan svensk? folkmusik och afroamerikansk dito. En av de mest älskade melodierna handlar om utvandringen till Amerika, precis som Vilhelm Mobergs bestseller.
Nobelpriset - vad kan bli mer internationellt? Kebabpizza?
Det mest typiska för svenskt kulturliv har väl sedan Gustav Vasas dagar varit öppenheten för influenser från andra länder.
Så en kulturkanon för svensk skola skulle väl ändå ha med Harry Belafonte, Martin Luther, Picasso, automobilen och en hel del annat som format vårt samhälle.
Sån här kanon kan också dela upp lärarkåren, skapa splittring och konflikter. Genom att använda sig av denna kanon eller inte visar man vem man sympatiserar med.
"Kulturkalkonen" med dess påstådda neutralitet och den blivande "goda-smak-stiftelsen" med sitt förmenta armlängds avstånd från politik är uttryck för korporativism. Vårt centralstyrda Sverige är bra på sånt, och det är allt annat än nytt. Man kommer att tänka på Gustav III:s avskydda svenska överklassdräkt. Och på Pontus Fahlbeck!
Utan minsta oväsen historieprofessor Pontus Fahlbeck allt sedan 1800-talets slut oavkortat fått drilla generationer av svenska skolbarns historiesyn genom att han - helt enkelt - skrivit läroböcker för barnens historielärare; allesammans med en näbb förkunnande att "allas likhet inför lagen utgör den juridiska grundvalen för klassamhället.”
Det sitter i väggarna...
En kulturkanon kanske man ska ha. Men svensk?
Siw Malmqvist slog som ung igenom stort - i Tyskland. Bergmans Trollflöjten, en opera skriven av ett österrikiskt gení.
Jan Johanssons klassiska skiva ett lyckligt äktenskap mellan svensk? folkmusik och afroamerikansk dito. En av de mest älskade melodierna handlar om utvandringen till Amerika, precis som Vilhelm Mobergs bestseller.
Nobelpriset - vad kan bli mer internationellt? Kebabpizza?
Det mest typiska för svenskt kulturliv har väl sedan Gustav Vasas dagar varit öppenheten för influenser från andra länder.
Så en kulturkanon för svensk skola skulle väl ändå ha med Harry Belafonte, Martin Luther, Picasso, automobilen och en hel del annat som format vårt samhälle.
Och... jagr inte rojalist, men visst ligger det en vacker symbolik i att vår statschef är franskättad, och hans hustru tysk-brasilianska.
Jamen precis och eftersom som kanon är irrelevant för de flesta så kommer den snart att vara bortglömd.
”Och visst känns mycket igen från Sovjetunionens kultursyn: 1800-talets författare, figurativt måleri, brutalistisk arkitektur och folkkonst.”
Ja. Och om de alls brydde sig, så borde detta svida… :)
Sån här kanon kan också dela upp lärarkåren, skapa splittring och konflikter. Genom att använda sig av denna kanon eller inte visar man vem man sympatiserar med.