Det är sorgligt att Sverige inte höll måttet i Europas kris
DEBATT "Snabbt och fel" om Ceuta ställer frågor om Tidöpartiernas regeringsduglighet, skriver Johan Sjölander.
När flyktingarna började strömma in i den spanska exklaven Ceuta såg säkert många inom Tidöpartierna en möjlighet.
En ny europeisk flyktingkris, en dryg månad före valet, hade kunnat förändra hela den politiska dagordningen och bli den "game changer" de behöver för att ta sig ur ett till synes omöjligt underläge.
Nu blev det inte så. Och det tycks istället som det är Spaniens socialistiske premiärminister Pedro Sánchez som börjat ta greppet om situationen, både i Nordafrika och i den europeiska politiken.
Med detta inte sagt att situationen på plats och för de drabbade är enkel. Tvärtom.
Men den första bilden, som spreds bland annat av svenska regeringsföreträdare, av att allt handlade om spansk slapp migrationspolitik som nu hotade hela Europa, har redan dessa första dagar fallit samman.
Först om varför det hände. Det finns starka misstankar om att den plötsliga flyktingströmmen hänger samman med ett cyniskt politiskt spel mellan Spanien och Marocko.
Och nej. Exakt vad som låg bakom är ännu inte klarlagt. Men klart är däremot att rykten, människosmuggling och stor ekonomisk utsatthet bidrog, och att människor av kött och blod snabbt blev redskap i ett europeiskt politiskt maktspel.
Och oavsett det ser det ut som att Spanien i mycket lyckats hantera den i grunden tragiska situationen. De allra flesta som tog sig över gränsen har återvänt till Marocko, kontrollen har återställts och någon större rörelse vidare mot det spanska fastlandet uppstod inte.
Nej. Det gör inte hanteringen oklanderlig. Tiotals människor har dött, många har skadats och det finns såklart berättigade frågor om varför myndigheterna inte var bättre förberedda.
Själva frågan om hur denna typ av rörelse kan uppstå och vilka slutsatser vi drar det kvarstår att besvara.
Men bilden av ett Spanien som tappat kontrollen och öppnat en ny väg in i Europa visade sig helt enkelt vara felaktig. Trots att det var vad som hävdades, bland annat från den svenska Tidöregerigen.
För svensk del innebär det att frågan som hänger kvar därför är den om Tidösamarbetets regeringsduglighet.
Bör utrikespolitiken användas som en arena för att göra hastiga politiska poänger? Är inte snabbt och fel en rätt dålig princip, framförallt för den här typen av frågor?
En av de starkaste slutsatser jag drog hösten 2015 var behovet av en samlad europeisk migrationspolitik. Men den måste i grunden handla om att hjälpas åt. Inte att peka finger.
Pedro Sánchez och det spanska folket har därför anledning att vara besvikna över övriga Europas agerande de senaste dagarna. Det är sorgligt att Sverige är ett av de länder som inte höll måttet.
Att det är valrörelse här hemma är säkert en förklaring. Men långt från någon ursäkt.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln genom att trycka på knappen nedan:
Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
 | Ett gästinlägg av
|
För den som bara har en hammare ser alla problem ut som en spik. Det kan väl sägas gälla rätt mycket av Tidöregeringens politik.