Extremhögern vill ta död på den humanistiska världsbilden
ESSÄ De auktoritära angreppen hotar en tusenårig tradition, skriver Eric Alariksro.
Humanism är en livsåskådning som började växa fram runt det tidiga 1000-talet. I början rörde det sig om kristna humanister, som ville lyfta fram antikens tänkare, men snart blev det något mer. Det blev ett sätt att se världen på.
Humanismen erbjuder oss än idag ett alternativ till en auktoritär kanon. En decentraliserad världsbild byggt på ett ständigt försök att förstå världen bättre.
Den humanistiska kunskapstraditionen
”Den som inte förstår sin meningsmotståndare, förstår väldigt lite av någonting alls, allra minst vad den själv står för, och den bäst lämpade att förklara är den som faktiskt tror på det.” – John Stuart Mill, Om frihet
Till skillnad från andra traditioner, så erbjuder humanismen en verktygssats för kunskapssökande i stället för en färdig berättelse. David Deutsch menar att humanismens främsta framgång var att skapa ett strukturerat sätt att utvärdera våra idéer om världen på, utan att hela vårt samhälle gick under.
Det finns en tydlig skiljelinje i vår historia. Världen före humanismens intåg i Europa byggde på långsamma samhällsförändringar, och ett fåtal temporära platser där utveckling kunde ske.
Efter att humanismen introducerade den akademiska cykeln, där filosofiska modeller blev till konstnärliga uttryck, som utvärderades vetenskapligt och inspirerade nya filosofiska modeller – så förändrades Europa.
Med denna ingång ökade våra samhällens välstånd och välmående dramatiskt. Den radikala idén att filosofi, konst och vetenskap är tre lika viktiga kunskapsformer, som tillsammans föder en stabil och tillförlitlig utveckling, kan ses som en av humanismens mest centrala utgångspunkter.
Människosyn
Utifrån den humanistiska kunskapssynen växte också en ny syn på människan. Tidigare hade människan setts som statisk, men nu kunde kunskapen sätta oss fria.
Det goda samhället myndiggör människan. Myndigskapet är det mentala: vår förmåga att insamla kunskap; förstå konsekvensen av våra handlingar; samt väga våra kunskaper, erfarenheter och dess konsekvenser mot varandra.
Agens är vår förmåga att tillämpa myndigskapet i verkligheten. Det är alltså vår kapacitet till eget agerande, resurserna vi agerar med, och legitimitet från omgivningen.
En församling som myndiggör varandra, bildar människor som kan åstadkomma meningsfulla saker i sin omgivning. Därutöver kan myndiga personer ta på sig ansvar, och utöva en legitim frihet inom ramen för det ansvaret de axlar.
Denna frihet behöver inte gå ut över andra, vilket möjliggör mer frihet för varje människa i samhället. Enligt humanismen kan alltså ingen frihet byggas på omyndiggörande, eller underminerande av en annans agens.
Med kunskap, och solidaritet för den nästes brister, byggs det goda och fria samhället.
Moralisk guidning
Det finns inget sätt att interagera med någon annan utan att skapa sig en bild av den personen i sitt egna sinne. Denna bild kommer aldrig riktigt motsvara personen vi interagerar med. Om vi föraktar bilden vi skapar, och försöker skada eller sabotera för den, så attackerar vi bara vår egna skapelse.
Ifall vi istället väljer empati, kan vi lära oss av deras insikter. Ifall vi varken reducerar människan till en grupp eller reducerar den till en ensam individ, utan möter den som person och jämlike, kan vi lära oss av dens insikter, och ta del av dens möte med våra egna funderingar.
Ur detta utbyte kan vi gemensamt bygga oss närmare en god levnad och verklighet.
Just nu kan du ta del av alla texter i Rörelsen utan kostnad i två månader.
Ingen bindningstid – avsluta när du vill!
En hotad världsbild
Vad vi ser hända i vår samtid är hur extremhögern försöker undergräva denna världsbild. De gör det inte på konservativa grunder, för konservatism bygger också på just den humanistiska filosofiska traditionen.
Istället vänder de sig till en kanoniserad världsbild. Kanonisering är en idé inom katolska kyrkan, där påven kan utlysa den officiella sanningen.
Detta är faktiskt raka motsatsen till traditionella svenska värderingar.
Vi socialdemokrater måste stå fast vid den humanistiska världssynen, och bruka dess metoder för att förbättra oss själva, vår politik och detta fantastiska land vi kallar Sverige.
För en humanistisk och upplyst framtid!
Eric Alariksro är socialdemokrat och medlem i Förbundet Humanisterna.
En variant av denna text har tidigare publicerats hos Förbundet Humanisterna.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln genom att trycka på knappen nedan:
Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.