I högerns Sverige är sällskapsdjur en lyx
KRÖNIKA Nu tävlar partiledarna om att posera med hundar, skriver Matilda Jonasson Linde.
Det märks att valrörelsen går mot sin kulmen. Magdalena Andersson poserar med en ny hund nästan varje vecka nu. Du ska ha råd att ta ditt husdjur till veterinären.
Nästan som på rutin kommer högerns något tröttsamma trollsvans med ett lika konsekvent budskap. Att ha djur är inte en mänsklig rättighet, utan en lyxvara och därför bör den som skaffat sig ett sällskapsdjur snällt betala vilket pris som helst för dess vård.
Om det är rimligt eller ens skäligt, är ointressant för den långa, ludna trollsvansen.
En primal del i mig vill vråla att även hantverksöl är lyxkonsumtion, men ingen verkar ha något emot att man underlättar för småbryggeriernas överlevnad. Men det är knappast retoriskt effektivt, eller ett särskilt logiskt argument.
Det är dock inte så konstigt att högern alltid verkar återvända till argumenten om individens ansvar när ännu ett marknadsmisslyckande uppdagas.
Att det är gynnsamt för folkhälsan att underlätta för de i samhället som vill ha sällskapsdjur är en svår diskussion för högern att vinna.
Forskning har visat att djurägare är friskare i den benämning att de belastar sjukvården mindre än icke-djurägare. En amerikansk studie visade dessutom att hundägare har en högre överlevnadschans vid hjärtinfarkt.
Resultatet stöttas av en svensk studie vid Uppsala universitet som visade att vara hundägande innebär en 23 procent lägre risk att dö i hjärt-kärlsjukdom. För övrigt var risken att dö oavsett orsak 20 procent lägre, även efter att resultatet justeras för kända riskfaktorer.
Det är också svårt för högern att argumentera för att veterinärbranschen – i likhet med skolan, sjukvården och järnvägen – inte bara är ytterligare ett exempel på att marknaden sällan besitter de förmågor som behövs för att lyckas ge god, kvalitativ verksamhet på rättvisa villkor.
I det här fallet äger två riskkapitalbolag, Evidensia och Anicura, i princip alla marknadsandelar och kan därmed frikostigt salta fakturan för djurägare som söker vård till sina sjuka djur.
Att priserna i Sverige ökat mest i hela Europa, och att vi ligger betydligt högre än exempelvis Spanien, stödjer inte heller logiken. Konkurrensverket konstaterade att ordinarie priser stigit med 40 procent mellan 2020 och 2025, vilket inte följer den allmänna prisutvecklingen i samhället.
I förbifarten kan vi också krossa myten om att de skenande priserna enbart skulle handla om avancerad sjukvård. Dagens Nyheters granskning visade att prisskillnaden även gäller förebyggande åtgärder.
En kastrering av en tik i Sverige idag kostar omkring 11 000 kr. I Spanien kostar liknande ingrepp omkring 1 600 kr.
Så istället för att vråla om hantverksöl och vingårdar, som i alla fall jag skulle klassa som lyxkonsumtion, försöker jag slutligen krossa argumentet så här: Vad är egentligen en mänsklig rättighet i högerns Sverige?
Att ha någonstans att bo? Nej.
Att kunna utnyttja hela sin stad med kollektivtrafik? Nej.
Jämlik skolgång, med behöriga lärare? Nej.
Men att Anicura och Evidensas ägare ska få köpa ytterligare ett slott med pengar de tjänat på sjuka djur? Ja, det är självklart.
Kom ihåg det när trollsvansen eller bara någon 16-årig grisch kille börjar veva om individens ansvar. De är så snåla att de inte ens kan unna oss i arbetarklassen en liten katt.
Och det säger jag ändå som smålänning.
Dock verkar en ljuspunkt uppkommit i debatten! Nu har även Ulf Kristersson börjat posera med hundar på sociala medier.
Betyder det att en politisk majoritet erkänner problemet, eller att Kristersson plötsligt insett att socialdemokratisk politik vinner val?
Jag hoppas på det första, men räknar kallt med det andra.
Därför tar jag inga chanser och röstar socialdemokratiskt den 13 september.
Matilda Jonasson Linde jobbar på inom Handels och är ledamot i SSU Stockholms distriktsstyrelse.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln genom att trycka på knappen nedan:
Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.




VARNING FÖR HUNDEN!
”Nog är det ynkligt att folk som har
understöd skall ha hund.”
(Sagt av en fattigvårdsordf. i Värmland)
Lagen har sina blottor.
Hund får de fattiga ha.
De kunde väl skaffa sig råttor,
som är skattefria och bra.
Nu sitter folk i små stugor
med dyrbara hundkreatur.
De kunde väl leka med flugor,
som också är sällskapsdjur.
Kommunen bara betalar.
Det måste bli slut på, ithy
att annars så köper de valar,
fruktar herr Åleby.
Något måste beslutas:
Hundarna skjuts! Inte sant?
Nästa åtgärd: De fattiga skjutas,
så spar kommunen en slant.
(Stig Dagerman 5.11.54)