Joel Stade: Otryggheten drabbar arbetarklassen hårdare
SLUTREPLIK - Det behövs en postliberal socialdemokrati som kan återupprätta väljarstödet, avslutar Joel Stade i Rörelsens debattserie om arbetarväljarna.
Min text i Rörelsen väckte uppmärksamhet. Jag fick tillfälle att utveckla resonemanget i Sveriges Radio och i Flamman.
Texten fick också kvalificerade svar från Carl Melin och Fredrik Jansson.
”[O]m man i första hand är socialist så måste man börja i det materiella” skriver Jansson. Är det inte materiella förhållanden som driver arbetarklassen åt TAN-hållet snarare än värderingar? funderar han. Så kan det vara.
I LO ser det onekligen ut som att det är medlemmar i förbund som organiserar arbetare i sektorer som bygg och transport som är mer skeptiska till invandring. En förklaring är att anställda i dessa sektorer upplever negativa konsekvenser av invandring i form av konkurrens om jobben. Effekten är inte lika tydlig i förbund som organiserar offentliganställda.
En förklaring till preferensen för repressiva åtgärder mot grova kriminella är att bostadsområden där arbetarklassen bor påverkas mer av skjutningar och otrygghet än de högre tjänstemännens områden.
Det är värdefullt att Jansson lyfter Blue Labour, den socialdemokratiska versionen av den idétradition som kallas postliberal. Det finns likheter mellan vänster-TAN och Blue Labour, men också skillnader.
Att ”ta tillbaka kontrollen” över välfärden är klockrent TAN, men Blue Labour argumenterar snarare för en långtgående decentralisering och pluralism än återgång till offentlig kontroll.
Jansson menar att Blue Labour är en meningslös dröm om världen av igår. Men Blue Labour-perspektivet kan vara fruktbart, till exempel i debatten om vad som ska ersätta dagens skolmarknad.
Istället för att gå tillbaka till den helt offentliga modellen utan valfrihet kan stiftelser, folkbildningen och föreningar ersätta aktiebolagen. Jag utvecklade detta i AiP nyligen.
Carl Melin är rädd att TAN-linjen stöter bort välutbildade kvinnor. Man kan naturligtvis argumentera för att det inte spelar någon roll vilka som röstar på Socialdemokraterna för att partiet ska få inflytande.
Men jag hävdar att arbetarklassen bör ha en särställning. Dels av strategiska skäl – arbetare som byter från S till SD innebär röster för en högerregering. Dels av identitetsskäl – Socialdemokraterna är ett parti med en historia och en själ och det är något annat än en väljarmaximerande maskin.
Att socialdemokratin de senaste decennierna tagit till sig av liberala tankar kring både ekonomi och värderingsfrågor sammanfaller med partiets svårigheter att upprätthålla stödet från arbetarväljarna.
Problemen med den liberala politiken är dessutom uppenbara på en rad områden. Det behövs en postliberal socialdemokrati som kan återupprätta väljarstödet och ta itu med en politik som varit alltför lättsinnig.
Joel Stade är socialdemokrat och tidigare politiskt sakkunnig i regeringskansliet.
Tidigare i Rörelsens debattserie om hur socialdemokratin ska återvinna arbetarväljarna:
Denna artikel tar också upp flera av frågeställningarna som lyfts i debatten:
Create your profile
Only paid subscribers can comment on this post
Check your email
For your security, we need to re-authenticate you.
Click the link we sent to , or click here to sign in.