När SD säger att de vill lägga ner Sida så menar de det
KRÖNIKA Regeringen vill förändra vad vi ser som svenskt, skriver Julia Ekedahl.
”Jag vill se en framtid där vi lägger ner Sida” utropade den Sverigedemokraternas ekonomisk-politiske talesperson Oscar Sjöstedt i veckan.
Ingen som följt biståndspolitiken sedan SD kom till makten är förvånande. Det som är förvånande är hur ett parti som alltid pratat om att man ska ”hjälpa folk på plats” snarare än ta emot flyktingar gör allt för att demontera grunden till att konflikter inte eskalerar – biståndet.
Men vad är egentligen det värsta som den här regeringen gjort? Det här är en fråga jag får då och då när jag knackar på någons dörr eller står på ett torg. Frågan är ibland välvilligt inställd, ibland för att provocera.
Jag brukar lyfta den enorma underfinansieringen av skola, äldreomsorg och sjukvård, i kontrast till deras skattesänkningar för de som tjänar mest. Där någonstans brukar rätt många kunna relatera.
Ibland kommer vi in på människovärde, tonårsutvisningar och rättsosäkerhet. Ganska ofta kommer den stora överhängande frågan om säkerheten i världen.
Rätt snabbt kommer vi in på hur världen styrs av män med storhetsvansinne. Men inte sällan är det många som lyfter Sveriges roll i allt detta och förstås vår egen säkerhet.
Jag brukar påminna om att vår säkerhet ligger både i vår försvarsförmåga, samarbete men också att se till att länder inte hamnar i konflikt.
Där någonstans stannar samtalet till. Vad menar du egentligen?
Jo, brukar jag fortsätta, jag menar att genom vårt biståndsarbete så hjälper vi till att bygga demokratier. Här har Sverige varit ett föregångsland.
Vår styrka har legat i en stark välfärdsstat som också förstår varför internationell solidaritet tjänar oss alla väl, det gör världen och Sverige tryggare.
Fler än man kan tro håller faktiskt med när man inte krånglar till det mer än så. Men det här vill regeringen ändra på.
SD-regeringen försöker att förändra vad vi ser som svenskt. Mänskliga rättigheter och hela vår människosyn faktiskt.
Det är inga små anklagelser men är det inte det som faktiskt händer?
Det som är mest tragiskt är att inget av de andra partierna håller emot.
Biståndsminister Benjamin Dousa (M) pratar om en omläggning av biståndet när det handlar om en utarmning. Moderaterna går numera så långt att de ställer bistånd mot äldreomsorg – ett sätt att fördumma debatten och späda på ännu mer fördomar.
Inte ens Kristdemokraterna som har en lång tradition av biståndsarbete står upp för någon helst rim och reson.
Biståndsslakten har bara börjat om SD-regeringen får fyra år till. Och det kommer gå snabbt.
Titta bara på hur snabbt det gick i USA. I Uganda möttes jag av trasiga skyltar från USAID utanför sjukhusen. Pengarna försvann från en dag till en annan och HIV-avdelningen tvingades mer eller mindre stänga.
Att spridningen av ebola var oupptäckt under en längre tid i Kongo-Kinshasa hade att göra med indraget bistånd från omvärlden, menar hjälporganisationen International Rescue Committee.
Och listan bara fortsätter.
Biståndsdebatten fördummas dag efter dag och det är ett strategiskt val från regeringen.
I veckan genomfördes Olof Palmes Internationella Centers representantskap. En organisation som regeringen med precision försöker ta kål på.
De vill smutsa ner Palmes arv och namn. De kommer inte lyckas.
Men hotet mot biståndet är på riktigt. När SD säger att de vill lägga ner Sida så menar de det.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.










Biståndets centrala problem är frågan varför det egentligen behövs, och förklaringen ligger inte i några "tossiga ledare". Tredje världens kris består i orättfärdiga handelsvillkor och imperialism. Därför är det så välgörande när man kunde höra Norges socialdemokratiska statsminister benhårt fördöma USA:s folkrättsvidriga angrepp mot Iran, ställt i bjärt kontrast mot Sveriges odugling på samma post:
"Går det så så går det . . . "
Folk i Norge vet vad Sverige slapp uppleva på farfars tid. Detta är vad den reglementerade världsordningen handlar om. Åkessons torpeder och hr Kristersson ställer snällt och villigt upp som blivande quislingar.