Allt ovan låter jättebra! Synd bara att S istället för att kommunicera visioner istället ligger lågt, istället för att vara konstruktiva och proaktiva istället fokuserar på att kritisera och demonisera sd+övriga i Tidö (vilket absolut måste göras men inte som huvudspår för S), samt istället för att som du säger,
ena arbetarklassen, bidrar till splittringen genom att ta rygg på sd och Tidö i deras repressiva åtgärder och migrationspolitiska slagord, i en from förhoppning att locka tillbaka forna S-väljare. Kan meddela att det inte kommer att gå, utom på marginalen, stora delar av arbetarklassen har alltid varit rasistisk, och har alltså hittat hem. Kör ert eget spår istället. Satsa på solidaritet, empati och motverkan av kapitalets alltmer totalitära makt.
Du har helt rätt i att S politik måste vinna hela löntagarklassen allt ifrån arbetare till tjänstemän. Där måste vi komma ihåg att arbetare inte nödvändigtvis tjänar minst. Särskilt kvinnliga arbetare tjänar alldeles för lita och många andra. Dessa måste få komma ikapp lönemässigt. Men många akademiker som de inom skola, vård och omsorg är ofta någorlunda välavlönade men väldigt utsatta arbetsvillkorsmässigt. Kulturarbetare är mestadels väldigt utsatta både vad gäller löner och arbetsvillkor. Många kvinnoarbetaryrken är som sagt också ytterst marginaliserade. Vi måste ha en arbetsmarknadspolitik där inte bara den manliga arbetararistokratin är vinnarna. Alla är värd sin lön och bra villkor. Samhället fungerar inte utan dem som sätter ihop bilar eller vårdar våra mammor och barn med sina händer. Men ett samhälle klarar sig heller inte utan utbildning och det är inte bara lustfyllt att studera eller arbeta intellektuellt. Lönerna ska vara jämlika men tiden måste vara över då många akademiker konkret förlorar löne- och arbetsvillkorsmässigt på högre utbildning. Utan akademiker som skapade böcker, gav våra barn kunskap eller uppfann maskiner som befriar kroppsarbetare från farliga eller tunga arbetsmoment, skulle det vara än mer olidligt att arbeta i sin kropps svett.
Sedan måste S också vinna alla små och medelstora företagare. Det viktigaste för statskassan är inte skattepengar som staten kan skapa själv utan att realekonomin fungerar. Därför bör S öka den sociala tryggheten för små- och medelstora företagare och minska deras sjuklöneansvar (och lägga detta på staten istället) och sänka små- och medelstora företagares skatt. Särskilt om företagaren skulle välja att satsa vinsten på fler kollektivavtalsanställningar.
Därtill behövs det rättssäkrare och betydligt smidigare, enklare och snabbare system som förhindrar orimligt inkomstbortfall för den företagare som blir långtidssjuk eller arbetslös.
Ja, bra skrivet. Ska vi vinna val krävs att vi lyfter fram "folkhemstanken", dvs kommunicerar att alla löntagare, inte endast LO-folket, är vår målgrupp. Många tjänstepersoner inom TCO och Saco står upp för jämlikhet, rättvisa och solidaritet och dessa människor måste vi vinna. Då duger det inte att prioritera försök att få tillbaka de LO-män som gått till SD. Glöm inte heller att vore det val idag med endast kvinnor som fick rösta, så skulle det bli vänsterseger.
Svar till Janne Fröderberg: En stark vision – men vad med riskerna?
Tack, Janne, för en kraftfull och ideologiskt tydlig artikel. Ditt försvar för en enad löntagarklass, byggd underifrån, träffar en nerv i en tid av splittring och cynism. Ditt språk återför något som länge saknats i arbetarrörelsen: klassmedvetande, framtidstro och kampvilja.
Men just för att din vision är så radikal och konsekvent vill jag ställa några frågor – inte för att undergräva, utan för att fördjupa samtalet:
• Vad tänker du om risken att en sådan tydlig klasskampslinje ökar polariseringen – inte bara mot borgerligheten, utan också inom rörelsen själv?
• Hur ser du på de möjliga spänningarna mellan olika delar av löntagarklassen – exempelvis mellan tjänstemän och industriarbetare, mellan offentlig sektor och privat – om man suddar ut skillnaderna för mycket?
• Vad händer med Socialdemokraternas roll som brett regeringsbärande parti, om man lämnar mittenorienterad triangulering bakom sig? Kan vi vinna val på detta?
• Du förespråkar konflikt som en nödvändig metod. Men hur undviker vi att människor tröttnar, eller att kampen blir ett självändamål utan synlig förändring?
• Slutligen: hur bygger vi praktiskt den typ av organisering och rörelseförankring du efterfrågar – i en tid då medlemsantal, lokalföreningar och folkbildning är i kris?
Din artikel pekar i en riktning många längtat efter. Men om vi menar allvar med den, behöver vi också tala om vilka risker vi är beredda att ta, vilka resurser vi faktiskt har, och hur vi undviker att tappa fler än vi vinner på vägen.
Jag ser fram emot att fortsätta detta samtal – med både mod och eftertänksamhet.
Riktigt att påpeka klasskillnaden mellan löntagare och de som har sin huvudsakliga försörjning via inkomst av kapital. Men hur kan vi undvika att plånboksfrågor tar fokus från större problem som behöver mer tankemöda för att lösas?
"Användningen av naturresurser har mer än tredubblats sedan 1970-talet. Enligt en rapport från International Resource Panel (IRP) står utvinning och bearbetning av olika material för minst 55 procent av växthusgasutsläppen och 90 procent av förlusten av biologisk mångfald. Om inte användningen av naturresurser blir långt mer intelligent och effektiv kommer effekterna för både klimatet och vitala ekosystem att bli katastrofala. IRP-studien konstaterar också att resursanvändningen är extremt ojämnt fördelad mellan hög- och låginkomstländer – vilket gör utmaningen att komma i balans än större. Fattiga länder behöver öka sin materialanvändning men i rika länder är det tvärtom.
Närhelst konventionell tillväxt ifrågasätts möts det av starka protester. Andemeningen är att utebliven tillväxt i bnp kommer att resultera i ekonomisk kollaps. Samtidigt är det tillväxten i sig som driver på mot planetens sammanbrott. Utmaningen är högst reell. Vi sitter fast i en så kallad ”dubbel bindning”. Om bnp-tillväxten stannar upp, vacklar finansmarknaderna, arbetslösheten stiger och regeringarna får panik. Om bnp stiger, ökar utvinningen av olika naturresurser, klimatförändringen accelererar alltmedan ekosystemen utarmas. Slutsatsen blir de facto att det inte finns någon säker framtid inom dagens ekonomiska modell och logik.
Man borde förvänta sig att denna ”dubbla bindning” skulle vara föremål för bred diskussion. Men i stället förbigås den med tystnad från de allra flesta företagsledare, politiker och ekonomer."
Så, hur får vi dessa frågor upp till debatt i Rörelsen?
Instämmer i definitionen. Och kan bara tillägga, att det inte räcker med att vinna val.
Arbetarrörelsen består av två huvudgrenar. Facket förutan kommer partiet för alltid att förbli såsom en papperstiger. Bara om löntagarna förmår att organisera sina behov "på golvet" och "från golvet" kommer något att börja hända. Ty partiet är - och förblir - en del av överbyggnaden.
Allt ovan låter jättebra! Synd bara att S istället för att kommunicera visioner istället ligger lågt, istället för att vara konstruktiva och proaktiva istället fokuserar på att kritisera och demonisera sd+övriga i Tidö (vilket absolut måste göras men inte som huvudspår för S), samt istället för att som du säger,
ena arbetarklassen, bidrar till splittringen genom att ta rygg på sd och Tidö i deras repressiva åtgärder och migrationspolitiska slagord, i en from förhoppning att locka tillbaka forna S-väljare. Kan meddela att det inte kommer att gå, utom på marginalen, stora delar av arbetarklassen har alltid varit rasistisk, och har alltså hittat hem. Kör ert eget spår istället. Satsa på solidaritet, empati och motverkan av kapitalets alltmer totalitära makt.
Word!
Du har helt rätt i att S politik måste vinna hela löntagarklassen allt ifrån arbetare till tjänstemän. Där måste vi komma ihåg att arbetare inte nödvändigtvis tjänar minst. Särskilt kvinnliga arbetare tjänar alldeles för lita och många andra. Dessa måste få komma ikapp lönemässigt. Men många akademiker som de inom skola, vård och omsorg är ofta någorlunda välavlönade men väldigt utsatta arbetsvillkorsmässigt. Kulturarbetare är mestadels väldigt utsatta både vad gäller löner och arbetsvillkor. Många kvinnoarbetaryrken är som sagt också ytterst marginaliserade. Vi måste ha en arbetsmarknadspolitik där inte bara den manliga arbetararistokratin är vinnarna. Alla är värd sin lön och bra villkor. Samhället fungerar inte utan dem som sätter ihop bilar eller vårdar våra mammor och barn med sina händer. Men ett samhälle klarar sig heller inte utan utbildning och det är inte bara lustfyllt att studera eller arbeta intellektuellt. Lönerna ska vara jämlika men tiden måste vara över då många akademiker konkret förlorar löne- och arbetsvillkorsmässigt på högre utbildning. Utan akademiker som skapade böcker, gav våra barn kunskap eller uppfann maskiner som befriar kroppsarbetare från farliga eller tunga arbetsmoment, skulle det vara än mer olidligt att arbeta i sin kropps svett.
Sedan måste S också vinna alla små och medelstora företagare. Det viktigaste för statskassan är inte skattepengar som staten kan skapa själv utan att realekonomin fungerar. Därför bör S öka den sociala tryggheten för små- och medelstora företagare och minska deras sjuklöneansvar (och lägga detta på staten istället) och sänka små- och medelstora företagares skatt. Särskilt om företagaren skulle välja att satsa vinsten på fler kollektivavtalsanställningar.
Därtill behövs det rättssäkrare och betydligt smidigare, enklare och snabbare system som förhindrar orimligt inkomstbortfall för den företagare som blir långtidssjuk eller arbetslös.
Ja, bra skrivet. Ska vi vinna val krävs att vi lyfter fram "folkhemstanken", dvs kommunicerar att alla löntagare, inte endast LO-folket, är vår målgrupp. Många tjänstepersoner inom TCO och Saco står upp för jämlikhet, rättvisa och solidaritet och dessa människor måste vi vinna. Då duger det inte att prioritera försök att få tillbaka de LO-män som gått till SD. Glöm inte heller att vore det val idag med endast kvinnor som fick rösta, så skulle det bli vänsterseger.
Svar till Janne Fröderberg: En stark vision – men vad med riskerna?
Tack, Janne, för en kraftfull och ideologiskt tydlig artikel. Ditt försvar för en enad löntagarklass, byggd underifrån, träffar en nerv i en tid av splittring och cynism. Ditt språk återför något som länge saknats i arbetarrörelsen: klassmedvetande, framtidstro och kampvilja.
Men just för att din vision är så radikal och konsekvent vill jag ställa några frågor – inte för att undergräva, utan för att fördjupa samtalet:
• Vad tänker du om risken att en sådan tydlig klasskampslinje ökar polariseringen – inte bara mot borgerligheten, utan också inom rörelsen själv?
• Hur ser du på de möjliga spänningarna mellan olika delar av löntagarklassen – exempelvis mellan tjänstemän och industriarbetare, mellan offentlig sektor och privat – om man suddar ut skillnaderna för mycket?
• Vad händer med Socialdemokraternas roll som brett regeringsbärande parti, om man lämnar mittenorienterad triangulering bakom sig? Kan vi vinna val på detta?
• Du förespråkar konflikt som en nödvändig metod. Men hur undviker vi att människor tröttnar, eller att kampen blir ett självändamål utan synlig förändring?
• Slutligen: hur bygger vi praktiskt den typ av organisering och rörelseförankring du efterfrågar – i en tid då medlemsantal, lokalföreningar och folkbildning är i kris?
Din artikel pekar i en riktning många längtat efter. Men om vi menar allvar med den, behöver vi också tala om vilka risker vi är beredda att ta, vilka resurser vi faktiskt har, och hur vi undviker att tappa fler än vi vinner på vägen.
Jag ser fram emot att fortsätta detta samtal – med både mod och eftertänksamhet.
Ska hinna med att svara och kommentera alla under helgen
Riktigt att påpeka klasskillnaden mellan löntagare och de som har sin huvudsakliga försörjning via inkomst av kapital. Men hur kan vi undvika att plånboksfrågor tar fokus från större problem som behöver mer tankemöda för att lösas?
Anders Wijkman debatterar i DN (https://www.dn.se/debatt/var-fixering-vid-bnp-riskerar-att-sla-tillbaka-mot-oss/) om dessa större problem, han skriver bland annat:
"Användningen av naturresurser har mer än tredubblats sedan 1970-talet. Enligt en rapport från International Resource Panel (IRP) står utvinning och bearbetning av olika material för minst 55 procent av växthusgasutsläppen och 90 procent av förlusten av biologisk mångfald. Om inte användningen av naturresurser blir långt mer intelligent och effektiv kommer effekterna för både klimatet och vitala ekosystem att bli katastrofala. IRP-studien konstaterar också att resursanvändningen är extremt ojämnt fördelad mellan hög- och låginkomstländer – vilket gör utmaningen att komma i balans än större. Fattiga länder behöver öka sin materialanvändning men i rika länder är det tvärtom.
Närhelst konventionell tillväxt ifrågasätts möts det av starka protester. Andemeningen är att utebliven tillväxt i bnp kommer att resultera i ekonomisk kollaps. Samtidigt är det tillväxten i sig som driver på mot planetens sammanbrott. Utmaningen är högst reell. Vi sitter fast i en så kallad ”dubbel bindning”. Om bnp-tillväxten stannar upp, vacklar finansmarknaderna, arbetslösheten stiger och regeringarna får panik. Om bnp stiger, ökar utvinningen av olika naturresurser, klimatförändringen accelererar alltmedan ekosystemen utarmas. Slutsatsen blir de facto att det inte finns någon säker framtid inom dagens ekonomiska modell och logik.
Man borde förvänta sig att denna ”dubbla bindning” skulle vara föremål för bred diskussion. Men i stället förbigås den med tystnad från de allra flesta företagsledare, politiker och ekonomer."
Så, hur får vi dessa frågor upp till debatt i Rörelsen?
Instämmer i definitionen. Och kan bara tillägga, att det inte räcker med att vinna val.
Arbetarrörelsen består av två huvudgrenar. Facket förutan kommer partiet för alltid att förbli såsom en papperstiger. Bara om löntagarna förmår att organisera sina behov "på golvet" och "från golvet" kommer något att börja hända. Ty partiet är - och förblir - en del av överbyggnaden.