På folkets nationaldag höjer vi glasen för Yasin Ayari
LEDARE Fotbollshjältarna skaver i Jimmie Åkessons världsbild, skriver Peter Gustavsson.
Snart dukas det fram på miljontals bord runt om i vårt avlånga land. Dillkokt potatis, sill och nubbe, blomster från hagarna, kanske ett sånghäfte.
När nationen sitter ute i det fria i den ljumma sommarkvällen kommer många av oss höja glasen för våra fotbollshjältar där borta på andra sidan Atlanten.
En av dessa hjältar är Yasin Ayari. Ayari, 22, är född och uppvuxen i Solna där han spelade först i Råsunda IS och sedan i AIK innan han 2023 tog steget till den engelska ligafotbollen.
I premiärmatchen i fotbolls-VM i måndags morse svensk tid – som spelades mot Ayaris pappas hemland Tunisien – gjorde mittfältaren två mål.
När han tryckt in bollen föll han på knä och satte tår, handflator och ansikte mot marken i en klassisk muslimsk böneställning.
I ett Sverige där migration, identitet, religion och integration är hett omdiskuterade frågor så är det kanske inte så förvånande att detta väckte uppmärksamhet. Bland annat från professorn i kyrkohistoria Joel Halldorf, som i en Expressenkrönika beskrev gesten som ”ett praktexempel på blågul islam”.
Många har också noterat att av Sveriges fem mål mot Tunisien så sköts fyra av spelare som helt eller delvis har sina familjerötter någon annanstans i världen.
Den här debatten har fått Jimmie Åkesson (SD) att koka av sommarilska.
”Fotbollen förenar. Låt oss glädjas åt ett starkare Sverige, på planen och utanför”, skriver han under en svavelosande Instagram-video där han närmast spottar ur sig indignation över vänsterns försök att politisera landslagets framgångar.
Det här utspelet följer samma logik som Åkessons avståndstagande från tonårsutvisningarna tidigare i våras, då han påstod att ”det var inte de här vi ville utvisa”. Fast Sverigedemokraterna drivit på för att regeringen skulle strunta i alla varningssignaler om vad beslutet skulle innebära.
När en person med rötter i ett annat land begår ett brott så är det en kriminell invandrare. Men gör någon med samma bakgrund mål efter mål för landslaget så är det ”politisering” att påpeka spelarens bakgrund.
Så är logiken för ett SD som kallar sig konservativt, men i själva verket är riksdagens mest revolutionära parti. Åtminstone i den bemärkelsen att meningen med deras förening är att förändra Sveriges demografiska sammansättning genom deportationer och mer eller frivillig återvandring.
Om sjätte juni är den svenska statens nationaldag, så är midsommarafton det svenska folkets.
Och det finns något obändigt, nästan rebelliskt över hur den förkristna fruktbarhetsriten lyckats leva sig genom så många århundraden av sträng statskyrklighet.
Midsommarens folkfest lever och har hälsan. Och som alla folkligt förankrade traditioner så fortsätter den utvecklas med de människor som utgör folket i det här landet.
När Jimmie Åkesson var ny som partiledare väckte det stor uppmärksamhet när han vägrade kalla Zlatan Ibrahimović för svensk.
Först kallade han Ibrahimović för ”legosoldat”, och sen var det något med olivträd. Men Zlatan är – liksom Yasin Ayari – född i Sverige, gick i svenska skolor, fostrades i svenska fotbollsklubbar och spelade för svenska landslaget.
Och till skillnad från SD:s idéer om svenskhet, med sin bas i rasbiologi, så är det reellt existerande svenska folket mindre intresserade av att begränsa vilka som är välkomna att fira midsommar.
Det kan till och med vara väldigt roligt att introducera fler att sätta en krans runt håret, hoppa över hagar och dansa runt majstången.
Jag har ingen aning om ifall Yasin Ayaris blågula islam tillåter honom att greppa nubbeglaset på festen. Men jag utbringar gärna en skål för honom och hans landslagskamrater denna midsommar.
Om inte annat så för att det gör Jimmie Åkesson så topp tunnor rasande.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.