”har väckt den politiska fantasin hos generationer.”
Det är vad som saknas idag.
Den politiska fantasin är - när den berättas av oss alla - blir som virvel som bestämmer dess fart och styrka helt okontrollerat.
Men det fordras först två saker:
- att kanalen mellan partiledningen o partimedlemmar är fullt öppen att det inte sker avgörande saker plötsligt utifrån partiledningens tycke
- att partiledningen fångar upp folkets viljor, kategoriserar dem och sammanfattar dem i visionära begrepp liknande ”folkhem”. Det fordras en annan kaliber på ledare.
Att svänga med ihopbuntade samhälleliga fenomen till ett begrepp är en konst. Det sitter i ledarens personlighet. Det är en förmåga som man antingen har eller inte har.
Har man en ledare som håller på ’köksbordspolitik’ och skövla pengar hit o dit kommer fantasin att torka upp och med den, även så flamman och entusiasmen, vilka kom att ersättas av rädsla för högern. Den högern som vår ledning både samarbetar med och vars politik kopierar.
Per Albin "trollar" en aning med truten när han tar avstånd från Marx doktrin om "proletariatets diktatur". Måhända oavsiktligt men ändå förödande är missförståndet. Marx kärna är formuleringen av "kapitalets diktatur" såsom den alltjämt kvarstår i den dag som idag är - 2025.
Att införa proletariatets diktatur är i praktiken att exempelvis avskaffa ägarnas oinskränkta makt att "leda och fördela arbetet", och att istället hävda arbetets ställning som dominerande princip i ett arbetsliv som inte längre är någon "arbetsmarknad" utan ett fält som bestäms icke av människornas egendom utan av deras mänskliga skapande.
Är man snäll kan man tolka Per Albins "folkhem" som ett försök att undvika inbördeskrig. Är man mera kritisk kan man i begreppet se en allmänt accepterad ursäkt att undvika ekonomisk demokrati och verklig politisk förändring
”har väckt den politiska fantasin hos generationer.”
Det är vad som saknas idag.
Den politiska fantasin är - när den berättas av oss alla - blir som virvel som bestämmer dess fart och styrka helt okontrollerat.
Men det fordras först två saker:
- att kanalen mellan partiledningen o partimedlemmar är fullt öppen att det inte sker avgörande saker plötsligt utifrån partiledningens tycke
- att partiledningen fångar upp folkets viljor, kategoriserar dem och sammanfattar dem i visionära begrepp liknande ”folkhem”. Det fordras en annan kaliber på ledare.
Att svänga med ihopbuntade samhälleliga fenomen till ett begrepp är en konst. Det sitter i ledarens personlighet. Det är en förmåga som man antingen har eller inte har.
Har man en ledare som håller på ’köksbordspolitik’ och skövla pengar hit o dit kommer fantasin att torka upp och med den, även så flamman och entusiasmen, vilka kom att ersättas av rädsla för högern. Den högern som vår ledning både samarbetar med och vars politik kopierar.
Per Albin "trollar" en aning med truten när han tar avstånd från Marx doktrin om "proletariatets diktatur". Måhända oavsiktligt men ändå förödande är missförståndet. Marx kärna är formuleringen av "kapitalets diktatur" såsom den alltjämt kvarstår i den dag som idag är - 2025.
Att införa proletariatets diktatur är i praktiken att exempelvis avskaffa ägarnas oinskränkta makt att "leda och fördela arbetet", och att istället hävda arbetets ställning som dominerande princip i ett arbetsliv som inte längre är någon "arbetsmarknad" utan ett fält som bestäms icke av människornas egendom utan av deras mänskliga skapande.
Är man snäll kan man tolka Per Albins "folkhem" som ett försök att undvika inbördeskrig. Är man mera kritisk kan man i begreppet se en allmänt accepterad ursäkt att undvika ekonomisk demokrati och verklig politisk förändring