Rustan Rydman: Gunnar Strömmer blundar för kriminalitetens orsaker
KRÖNIKA Tankar efter ännu en dödsskjutning.
Onsdagen den 10 juli hörde jag på Morgonekot att en sextonårig kille hade blivit skjuten till döds i Bagarmossen i Stockholm.
Dådet ägde rum kvällen före, vid 23.30-tiden, i början av Byälvsvägen. Tankarna gick till killen och föräldrarna, hans kompisar.
Några timmar senare cyklade jag från Södermalm till Bagarmossen, tillsammans med Thomas som också är uppvuxen i området. En cykeltur som var inplanerad sedan tidigare.
Det var en tryckt stämning utanför tunnelbanestationen. Flera poliser var på plats för att skapa trygghet och komma i dialog med boende.
Jag är själv uppvuxen i Bagarmossen under mina första dryga tjugo år. Jag besöker hembygden ungefär varannan månad. Men redan på söndagen den 14 juli var jag återigen på plats för en manifestation i Folkets hus, på temat ”Mot våld”.
Samlingssalen var fullsatt av både vuxna och tonåringar. Det började med en tyst minut, därefter stämningsfull sång och musik.
Prästen Jerker Ekvall från Skarpnäcks församling, höll ett kort tal. Han nämnde att det är svårt att ta in det som har hänt, att våra barn inte ska dö och att vi måste stå upp för det goda.
Varför nämner justitieminister Gunnar Strömmer så sällan orsakerna till att unga tonårskillar hamnar i gängkriminalitet?
Varför hör man honom aldrig prata om hur tonårskillar växer upp i socialt utsatta områden? Om brist på fritidsaktiviteter? Om trassliga uppväxtfamiljer, förekomst av missbruk, psykisk ohälsa och fattigdom? Om dåliga betyg och grupptryck?
I samhällsdebatten för att stoppa nyrekryteringen till gängen talas det ofta om ökat samarbete mellan skola, socialtjänst och polis. Det förekommer säkert ett bra samarbete på flera orter, runt om i landet.
Det finns en aktör som har kommit bort i samhällsdebatten, nämligen föreningslivet. Som ung tävlade jag tävlade själv i flera idrotter i Bagarmossen – orientering, styrketräning och baseboll. Hade jag inte sysslat med dessa sporter är risken stor att jag hade blivit alkoholmissbrukare.
Att barn och tonåringar har meningsfulla fritidsaktiviteter efter skolan, vardagar och helger. Att det finns vuxna på ideell basis som kan leda verksamheter, att det finns möteslokaler.
Föreningslivet innebär ofta gemensamma upplevelser och kamratskap. Möteslokaler utgör en del av den sociala infrastrukturen i samhället.
Allmännyttan och privata fastighetsägare måste i större utsträckning upplåta möteslokaler, avgiftsfritt till föreningar för barn och ungdomar. Det är en investering som lönar sig både på kort och lång sikt, genom meningsfull fritid, minskad skadegörelse och klotter i området.
Tidöregeringen har gett uppdrag till Kriminalvården att bygga ett antal nya anstalter och häkten på flera orter i landet. Kostnaden beräknas till flera miljarder. Därutöver finns en diskussion om att hyra fängelseplatser i länder som Polen och Rumänien.
Det ska anställas ett stort antal nya kriminalvårdare. Inte minst som personalomsättningen är ganska hög på vissa anstalter, eftersom kriminalvårdare har en tuff arbetsmiljö.
Jag är skeptisk till SD-förslaget att interner ska dela cell. Celler möblerade med våningssängar, där man är inlåst i cellen från 19-07. Det kan uppstå konflikter, spänningar och bråk på en mindre yta. Risken för fånguppror och liknande är uppenbar.
Det måste finnas meningsfulla aktiviteter på anstalterna, med samtalsstöd, terapi, psykiatrisk kompetens och rehabilitering.
Den som kommer ut från anstalten har ofta betydande svårigheter att få jobb på den ordinarie arbetsmarknaden och bostad. Risken är stor att den frigivne återfaller i kriminalitet. Interner som avtjänat ett längre fängelsestraff måste få stöd av frivården och organisationer som Kris.
Jag är förvånad över att ett stort antal kriminologer ligger lågt i debatten när det gäller åtgärder för förhindra gängkriminaliteten. Är det mer meriterande att skriva deckare och bli intervjuad i tv-soffan?
De arbetsgrupper som arbetat med att ta fram ny S-politik kommer lägga fram sina förslag i dagarna. Sedan tar ett mindre form av rådslag vid, där jag hoppas att S-medlemmar tar vara på möjligheten att lämna synpunkter och förslag. Sedan vill det till att partiledningen “lyssnar till rörelsen”.
Glöm inte bort oppositionsarbetet efter sommaren. Kärnan är klassiskt folkrörelsearbete: panelsamtal, debatter och föredrag.
Rustan Rydman är kassör för Maria-Södra stations S-förening i Stockholm.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
Bra artikel. Föreningslivet och idrott är jätteviktiga. Men än viktigare är samhället som tar hand om och guidar människorna rätt från vaggan till graven. Det ska finnas bra arbeten, bra välfärd och allt alla behöver åt alla. Detta gör även samhällsekonomin stark. Ingen ska behöva vara varken mer eller mindre än good enough. Kräver vi mindre, blir det problem. Kräver vi mer, blir vi neurotiska av alla kontroll. En för alla, alla för en.
https://www.redjustice.net/preventiva-och-repressiva-atgarder-racker-inte-for-ett-valfungerande-samhalle/
bra att föreningslivet ges mer ansvar, men det behövs ledare också hur är det med det. All sport som hyllas i pressen är inte att ha roligt att springa orientera, spela pingis eller tennis eller hoppa längd t.ex. Det går ju framför allt ut på att prestera och tjäna pengar. Dödar det inte intresset hos de som inte presterar tillräckligt?