Tack för en oerhört viktig och träffande debattartikel. Den sätter fingret på ett problem som jag, och säkert många med oss, har känt länge: det orimliga i att den nyliberala förklaringsmodellen tillåtits slå rot djupt inom socialdemokratin och hålla sig kvar.
Tack också för en stark påminnelse om att TINA-doktrinen ('There Is No Alternative') inte kan tillåtas bara accepteras.
Som partimedlemmar har vi alla ett ansvar att ständigt granska vår egen politik.
Jag vill därför uppmana alla i partiet att reflektera över:
● Vilken ekonomisk politik och syn har vårt parti haft de senaste decennierna?
Vilka kompromisser har vi gjort, och har de lett oss bort från vår vision?
● Vilken syn har vi idag?
Accepterar vi omedvetet att marknadens logik ska styra allt, eller vågar vi fortfarande utmana den?
● Hur vill vi att partiets ekonomiska retorik ska se ut framöver, lokalt, regionalt och nationellt?
Hur kan vi erbjuda en tydlig vision om ett annat samhälle, baserat på gemenskap och solidaritet, som ett verkligt alternativ till dagens ensidiga fokus på individuell konsumtion och vinst?
🌹🌹🌹
Dessa samtal är avgörande för att vi ska kunna återta vår roll som en progressiv, visionär kraft. Varför inte ta denna debattartikel som ytterligare tillfälle för att gemensamt utforska och formulera egna tankar kring en politik som verkligen sätter människors behov före marknadens krav.
Viktiga punkter, Jan. Även om jag tror att du har rätt i att den nyliberala propagandan har slagit rot hos en del av våra viktigaste företrädare, tror jag att en ännu värre motståndare är uppgivenheten. Jag kan själv känna den i samtal med partiföreträdare på hög nivå som menar att "den politiken kanske vore bra men den förlorar vi nästa val på". Så har det låtit sedan 1980-talet.
Jag kommer aldrig att med entusiasm jobba i en valrörelse på temat "med oss blir det också sämre, men inte lika fort!"
Nej, vi är många som inte vill ha det så, men jag tror att uppgivenheten fått ett större genomslag än marknadstänket. När jag lyssnar på vänner, bekanta, grannar, kollegor m.fl så lyser den igenom allt annat. Vi har tappat tron på att våra just nu folkvalda politiker ska kunna välja en väg, ett annat perspektiv, eftersom de numera räknas in i och är lika mycket kapitalet som förmögna, företag etc. Ibland får jag en känsla av att först måste allt rasa samman för att vi ska kunna bygga upp något nytt igen.
Just så, väl skrivet! Allt detta är i sin tur direkt kopplat till vapenindustrin, och anledningarna till krig och förtryck, och till klomat och miljö.
Det är precis här som S skulle kunna formulera idéer och visioner som erbjuder ett alternativ. Istället tror man naivt att man ska kunna locka tillbaka gamla väljare från sd bara man blir lite mer lika sd… Det har vi ju sett hur bra det har gått för borgarna.
Enligt hennes beräkningar behöver vi gå tillbaka till den konsumtionsnivå vi hade på 70-talet när det gäller både mat och andra varor. Lösningen är en krigsekonomi liknande den som infördes i Storbritannien 1939. Där handlade det inte om planekonomi som i Sovjetunionen. Regeringen i Storbritannien behöll marknadsekonomin med styrde genom dekret vad företagen skulle tillverka och producera. För första gången fick jag en vision av hur vi behöver tänka och vad som måste göras för att vi ska överleva.
Jag har precis läst den tyska ekonomijournalisten Ulrike Herrmanns bok Kapitalismens slut - en ögonöppnare.
Den nyliberala roffarkapitalismen kommer att ta slut. Vi väljer bara hur - ett ordnat slut eller ett slut i kaos.
Herrmann har gjort gedigen research och redovisar på ett lättfattligt sätt hur mkt resurser vi har och vad som krävs för att vi ska mota Olle i grind. Enligt hennes källor kommer t ex uranet bara räcka i 14 år om samtliga industri länder byter från fossil energi till icke fossil energi d v s kärnkraft.
Tack för en oerhört viktig och träffande debattartikel. Den sätter fingret på ett problem som jag, och säkert många med oss, har känt länge: det orimliga i att den nyliberala förklaringsmodellen tillåtits slå rot djupt inom socialdemokratin och hålla sig kvar.
Tack också för en stark påminnelse om att TINA-doktrinen ('There Is No Alternative') inte kan tillåtas bara accepteras.
Som partimedlemmar har vi alla ett ansvar att ständigt granska vår egen politik.
Jag vill därför uppmana alla i partiet att reflektera över:
● Vilken ekonomisk politik och syn har vårt parti haft de senaste decennierna?
Vilka kompromisser har vi gjort, och har de lett oss bort från vår vision?
● Vilken syn har vi idag?
Accepterar vi omedvetet att marknadens logik ska styra allt, eller vågar vi fortfarande utmana den?
● Hur vill vi att partiets ekonomiska retorik ska se ut framöver, lokalt, regionalt och nationellt?
Hur kan vi erbjuda en tydlig vision om ett annat samhälle, baserat på gemenskap och solidaritet, som ett verkligt alternativ till dagens ensidiga fokus på individuell konsumtion och vinst?
🌹🌹🌹
Dessa samtal är avgörande för att vi ska kunna återta vår roll som en progressiv, visionär kraft. Varför inte ta denna debattartikel som ytterligare tillfälle för att gemensamt utforska och formulera egna tankar kring en politik som verkligen sätter människors behov före marknadens krav.
Viktiga punkter, Jan. Även om jag tror att du har rätt i att den nyliberala propagandan har slagit rot hos en del av våra viktigaste företrädare, tror jag att en ännu värre motståndare är uppgivenheten. Jag kan själv känna den i samtal med partiföreträdare på hög nivå som menar att "den politiken kanske vore bra men den förlorar vi nästa val på". Så har det låtit sedan 1980-talet.
Jag kommer aldrig att med entusiasm jobba i en valrörelse på temat "med oss blir det också sämre, men inte lika fort!"
Ge mig hoppet tillbakan någon. Snälla!
Nej, vi är många som inte vill ha det så, men jag tror att uppgivenheten fått ett större genomslag än marknadstänket. När jag lyssnar på vänner, bekanta, grannar, kollegor m.fl så lyser den igenom allt annat. Vi har tappat tron på att våra just nu folkvalda politiker ska kunna välja en väg, ett annat perspektiv, eftersom de numera räknas in i och är lika mycket kapitalet som förmögna, företag etc. Ibland får jag en känsla av att först måste allt rasa samman för att vi ska kunna bygga upp något nytt igen.
Just så, väl skrivet! Allt detta är i sin tur direkt kopplat till vapenindustrin, och anledningarna till krig och förtryck, och till klomat och miljö.
Det är precis här som S skulle kunna formulera idéer och visioner som erbjuder ett alternativ. Istället tror man naivt att man ska kunna locka tillbaka gamla väljare från sd bara man blir lite mer lika sd… Det har vi ju sett hur bra det har gått för borgarna.
Enligt hennes beräkningar behöver vi gå tillbaka till den konsumtionsnivå vi hade på 70-talet när det gäller både mat och andra varor. Lösningen är en krigsekonomi liknande den som infördes i Storbritannien 1939. Där handlade det inte om planekonomi som i Sovjetunionen. Regeringen i Storbritannien behöll marknadsekonomin med styrde genom dekret vad företagen skulle tillverka och producera. För första gången fick jag en vision av hur vi behöver tänka och vad som måste göras för att vi ska överleva.
Hej!
Jag har precis läst den tyska ekonomijournalisten Ulrike Herrmanns bok Kapitalismens slut - en ögonöppnare.
Den nyliberala roffarkapitalismen kommer att ta slut. Vi väljer bara hur - ett ordnat slut eller ett slut i kaos.
Herrmann har gjort gedigen research och redovisar på ett lättfattligt sätt hur mkt resurser vi har och vad som krävs för att vi ska mota Olle i grind. Enligt hennes källor kommer t ex uranet bara räcka i 14 år om samtliga industri länder byter från fossil energi till icke fossil energi d v s kärnkraft.