Spårbyte är en ventil för den starke
SLUTREPLIK Jag tycker illa om argumentet att den som har gjort rätt för sig ska ha större rätt att stanna, skriver Johan Enfeldt.
Svar på Carina Blomcrantz “Att köra ut spårbytarna strider mot vanligt folks rättsmedvetande” (Rörelsen 9 februari) och Juan Fonsecas “Johan Enfeldt blundar för utvisningarnas konsekvenser” (Rörelsen 10 februari):
Jag vill börja med att tacka Carina Blomcrantz och Juan Fonseca för repliker på min text. Den här sortens diskussioner borde vi ha haft tidigare.
Jag skrev min text för att jag ville belysa några saker som jag tycker saknats eller missförståtts i debatten om spårbyte. Det handlade om Socialdemokraternas position, om hur systemet med spårbyte fungerat, vilka farhågor som besannats, vilken effekt spårbyte har haft på kompetensförsörjningen, samt vad spårbytare arbetat med och haft för inkomster.
Jag tror att fakta är viktiga eftersom de påverkar synen på spårbyte och vilka lösningar som vore rimliga. Jag tror också att det är viktigt att förstå att övergångsregler med möjlighet att söka som arbetskraftsinvandrare skulle ha haft liten effekt som reglerna för arbetskraftsinvandring ser ut.
Såvitt jag kan se har varken Carina Blomcrantz eller Juan Fonseca något att invända mot min beskrivning av sakläget. Det är bra.
Om vi får bort missuppfattningar om omfattning, eller att spårbyte skulle haft stor betydelse för till exempel äldreomsorgen, blir det antagligen lättare att komma vidare.
Båda replikerna beskriver spårbyte som en ventil i en asylprocess som inte fungerar tillräckligt rättssäkert, respektive för att hantera uppenbart orimliga utfall när människor redan etablerat sig genom arbete och tid.
Så har det säkert varit i vissa fall, men problemet med spårbyte som ventil är att den inte kan styras till de fall som Carina Blomcrantz och Juan Fonseca avser. Ventilen öppnar inte självklart för vare sig fall som hanterats med bristfällig rättssäkerhet, eller för fall som slutat med ett uppenbart orimligt utfall.
Ventilen öppnar för den som ordnat ett jobb. Det blir en ventil för den starke. Jag anser inte att vi ska ha system med den avsikten i fall där det handlar om skyddsbehov.
Slutligen. Jag tycker fortfarande illa om det idag allt vanligare argumentet att den som har gjort rätt för sig ska ha större rätt att stanna.
En ung man i fysiskt bra form kommer då alltid att få gå före en lite äldre kvinna med fysiska skador. Någon som själv tagit sig hit från ett välutvecklat land kommer då att få gå före en kvotflykting som är sämre rustad för svensk arbetsmarknad.
Nyttoskälen hör inte hemma i diskussionen om skyddsskäl. Nyttoskälen har sin plats i systemet för arbetskraftsinvandring.
Johan Enfeldt är socialdemokrat från Enköping.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
Diskussionen om spårbyteslagen tycker jag vi kan lägga bakom oss. Denna lag orsakade problem, och var nog i grunden feltänkt.
Men att konstatera detta ger inget svar på frågan varför vi ska fortsätta att utvisa välintegrerade, skötsamma, personer som ofta bor i Sverige sedan 10 år tillbaka, som gör viktiga insatser, ofta i områden där det råder personalbrist.
Siffrorna som bollas om hur många som är aktuella för utvisning är dessutom skakiga och sällan heltäckande.
Det är gott och väl med principer. Och vi vet bättre idag hur vi borde gjort för 15-20 år sedan.
Men exakt vem vinner på att dessa utvisningar fortsätter?
Om det här inte handlade om människor skullle jag förstå Johan. Men man kan inte rätta till ett fel genom att göra ett till (värre)