Sverige behöver inte "rikisarnas" regering
DEBATT Siffrorna visar tydligt hur klassklyftorna växer, skriver Robert Björkenwall.
I en rapport från Expertgruppen för Studier i Offentlig Ekonomi (ESO) beskriver tre ekonomer hur allt färre individer i lägsta inkomstgruppen (de lägsta tio procenten av alla inkomsttagare) över tid kunnat förbättra sin disponibla inkomst.
Något som de ännu kunde göra på 1990-talet. Men från 2006 och framåt så har allt fler fastnat i fattigdom.
Motsatsen gäller för dem med höga inkomster. De har år från år kunnat förbättra sin disponibla inkomst.
Klassklyftorna har med andra ord ökat i Sverige.
Även om detaljsiffror saknas från de senaste åren, så talar det mesta för att klassklyftorna vuxit ytterligare under de dryga tre åren med Ulf Kristerssons högerregering.
Så har exempelvis Sverige, som enda land i Norden, valt att inte höja barnbidraget. Något som låginkomstfamiljer verkligen skulle ha behövt få nu.
I stället har regeringen valt att både sänka skatten mest för höginkomsttagare, och öka på den skattefria rabatten så att de första 300 000 sparande i bankernas ISK-konton är skattefria. Detta till en kostnad av 7 miljarder kronor för statskassan.
Något som ytterligare gynnar den rikaste tiondelen (som har 73 % av det totala antalet tillgångar på ISK-konton) att lägga ännu mera på hög i stället för att konsumera, mitt i vår nuvarande lågkonjunktur.
Annat som inte heller varit åtgärder i rätt riktning är att regeringen kraftigt dragit ner på satsningarna på olika slag av vuxen- och yrkesinriktade utbildningar samt sänkt a-kasseersättningen för de långtidsarbetslösa när Sverige har rekordarbetslöshet (8,5-9 procent, tredje högst inom EU).
Och statsbidragen till kommuner och regioner har heller inte räknats upp, än mindre indexerats som de borde ha gjorts för att bättre rusta sjukvård, äldreomsorg och skola med mer resurser.
28 procent av eleverna går ut grundskolan utan fullständiga betyg.
Samtidigt så har viktig infrastruktur som Malmbanan tillåtits falla sönder i stället för att rustas upp. Elförsörjningen och dess nät borde också skötts bättre, som inte minst näringslivet länge krävt.
Så nog finns att göra för en ny regering efter valet den 13 september 2026. Men ett skifte då förutsätter att Socialdemokraterna vågar utmana tuffare. Ha en reformagenda och ett bättre alternativ som inger hopp och bygger en bättre morgondag för vanligt folk.
Sverige behöver inte “rikisarnas” passiva regering.
Robert Björkenwall är frilansjournalist och utredare.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.