Utan vår solidaritet hade Isaak fått sparken
KRÖNIKA Det borde inte vara grannskapets ansvar att städa upp i usla villkor, skriver Roshan Rydell Kahandaliyanage.
Det här är en text om granngemenskap och praktiskt solidaritet.
Lägenheten vi bor i ligger i en närförort i södra Stockholm, ett område mitt uppe i ett skolboksexempel av gentrifiering.
Kapitalstarka par från Södermalm flyttar hit när de utökar sin familj. Hyresrätter har ombildats och kvadratmeterpriserna tickar uppåt.
Nyinflyttade möts, liksom vi gjorde 2021, av ett färgstarkt och livligt torg, människor som faktiskt hejar och en uppsjö av kulturella initiativ. Det finns sociala interaktioner och sammanhang här som jag sällan såg när jag bodde innanför tullarna. Aspekter av civilisation som tycks kunna existera bortom kommersiell drivkraft.
Här ute vill vi ha något annat och bidrar aktivt till att skapa det.
Den 18 000 medlemmar stolta Facebook-gruppen för trakten håller oss uppdaterade om katter som fryser, barnvantar som blivit upphittade, var helgens loppis håller till och om vilka djur som skådats i Nackareservatet här intill. Vi lånar ut bilar med dragkrok och upplyser om när tonåringar är ute på hyss.
När jag vid sena kvällars experimenterande i köket efterlyst torkat bockhornsklöver eller lakritsrötter har det inte tagit många minuter innan jag fått svar från någon hipster i trakten.
Rasisterna och Moderaterna skvalpar tillsammans på ca 12 procent i detta rödgröna hav.
Varje innergård har sannolikt åtminstone en balkong med antingen en palestina-, pride- eller ukrainaflagga. Och så klart en kattstege.
Även på vår oas till innergård har vi lyckats skapa en grannsämja jag inte är van vid i storstadssverige. Människorna här investerar i att bygga “community”.
Det blev tydligt i praktiken när vår omtyckta fastighetsskötare, som vi kan kalla Isaak, en dag berättade för en granne att han på oklara grunder blivit uppsagd från Svenska Bostäders anlitade städföretag.
Isaak har arbetat flitigt hos oss i många år och alltid bjudit på varma leenden och trevliga samtal. Många i området blev bestörta och ringde både Svenska Bostäder och företaget som inte kunde hänvisa till vare sig klagomål eller sakliga anledningar.
Arbetsgivaren hade uppmanat Isaak att skriva på sin uppsägning och sluta samma vecka. Som nysvensk och nära pensionsåldern var hans oro och maktlöshet inför att bli arbetslös extra stor.
Grannskapet misstänkte oschysst spel från arbetsgivaren och nonchalans från det kommunala bostadsbolaget. Vår lokala hyresgästförening drog igång en namninsamling och QR-koder sattes upp på alla portar.
Att närmare 150 personer skrev under räckte för att få företaget att backa. Isaak blev erbjuden tillsvidareanställning och är nu en än mer uppskattad del av vardagslivet på vår innergård.
Engagemanget för Isaak var ett uttryck för lokal praktisk solidaritet.
Vi uppmuntrade honom att raskt gå med i facket. Genom att vara organiserad och låta facket driva hans ärende hade kanske traktens uppslutning enbart varit en moralisk support.
I Sverige arbetar nära 90 000 människor inom städning och lokalvård. LO-förbundet Fastighets är deras röst för tryggare anställningar och arbetsvillkor. Branschen plågas av oseriösa, alltför ofta kriminella, aktörer som får i uppdrag att städa våra bostäder, kontor och kommunala verksamheter.
Nästa vecka samlas Fastighets för kongress i Malmö. Jag åker dit för att prata om förbundets stöd till den internationella solidariteten genom Palmecentret.
Men jag är säker på att jag kommer tillbaka med en ny kunskap om verkligheten för dem vars hårda arbete vi sällan uppmärksammar, men åtnjuter både på jobbet eller utanför hemmet.
Aktionen för Isaak var något fint. Den var sprungen ur den speciella andan som finns här i lokalsamhället och vittnade om styrkan i kollektivet. Men vår solidaritet byggde trots allt på personliga relationer och närhetsprincipen.
Jag önskar inget hellre än att arbetare fortsätter organisera sig fackligt för sina rättigheter och att grannar istället kan fokusera på att organisera grillkvällar och odla i pallkragar på gården.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
 | Ett gästinlägg av
|