Valspurten börjar osmakligt illa
DEBATT Richard Jomshofs Quisling-jämförelser är sanslöst grova, skriver Robert Björkenwall.
Den valspurt som tog fart i nu måndags har redan visat klara tecken på att kunna bli osedvanligt grov och smutsig. Främst från Tidöpartiernas mest oborstade högerkant.
Och det är knappast överraskande. Tyvärr.
Efter att den tongivande SD-politikern Richard Jomshofs sanslöst grova uttalande om att Magdalena Andersson (S) är som Quisling, såg sig statsminister Ulf Kristersson (M) till slut nödgad att gå ut och ta avstånd.
Kristersson beskrev Jomshofs uttalande som “osmakligt och oanständigt”. Efter att först ha sagt att han ska prata med Jimmie Åkesson att det här inte är acceptabelt.
På högerkantens trollkonton försvaras dock Jomshofs grova bottennapp.
Aftonbladets politiske chefredaktör Anders Lindberg jämförde för åtta år sedan Ulf Kristersson med den tyska konservativa politikern Franz von Papen.
Jämförelsen är alls icke oberättigad. Som den anständiga tyska högerns ledare vid 1930-talets början var von Papen varken ond eller en landsförrädare (som Norges Quisling). Men däremot var han naiv.
Ungefär som Kristersson visat sig ha varit när Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna på Tidö slott i oktober 2022 i praktiken gav bort makten över stora politikområden till Jimmie Åkessons sverigedemokrater.
Just nu kan du ta del av alla texter i Rörelsen utan kostnad i två månader.
Ingen bindningstid – avsluta när du vill!
Nog kan man här se samma naivitet som hos Republikanerna i USA, när de satsade på Donald Trump som sin företrädare.
Nu med facit i hand vet de och hela världen att stället för att tämja Trump så blev det tvärtom. Han omstöpte och gjorde hela partiet till sin egen kopia, en totalt följsam nickedocka.
Sverigedemokraterna – med växande tuppkam och tolv statsrådsposter på lut om valet vinns – har samma mål i Sverige.
Först vill man äta upp och tämja Moderaternas väljarbas, och sedan etablera sig som det klart största och än tydligare agendasättande partiet på högersidan.
I nästa steg handlar det om att få bort de ”alldeles för många som inte är del av den etniskt svenska befolkningen” (SD:s migrationspolitiska talesman Ludvig Asplings egna ord). Med hjälp av politiska instrument som angiverilagar, tonårsutvisningar och avskaffade av permanenta uppehållstillstånd för skyddsbehövande, varaktigt bosatta och deras anhöriga. Samt möjligtvis inrättande av svensk variant av Trump-administrationens hårdföra ICE-polis som skjuter först och frågar sedan.
Eller med andra ord etablera sin snäva version av vad som är en “etnisk svensk”. Ett nationalistiskt systemskifte.
Detta kan bli verklighet snarare än vi förstår. Om den politiskt naive, ekonomiskt slösaktige och skamligt omoraliske Ulf Kristersson får fortsätta styra på Jimmie Åkessons nåde – med ett fuktat finger i luften rakt ut i det politiska extremistträsket.
Ulf Kristersson måste bara bort från Harpsund, Sagerska och Rosenbad. Och just nu är oddsen goda för det.
Bara folk i tillräckligt hög grad inser att också deras röst behöver hamna i valurnan, senast den 13 september!
Robert Björkenwall är frilansjournalist och utredare.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln genom att trycka på knappen nedan:
Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
Emellertid kan man likna hela det politiska etablissemanget vid Quisling. Föst DC-avtalet som upplåter svenskt territorium till en ockuperande makt, sen avtalet som ger alla Natoländer rätt att använda svenskt territorium till krigföring även mot länder som inte hotar Sverige, och så till slut Pax silica som avhänder oss rätten att utveckla digitala produkter men låter oss exportera råvaror för detta ändamål. Ja, man kan lägga till handelsavtalet mellan EU och USA som ger USA bättre villkor i EU än EU har i USA.