Vi vinner genom att berätta hur vi vill bygga Sverige
KRÖNIKA Socialdemokratin är som starkast när vi vågar lyfta blicken, skriver Jessica Rodén.
Valrörelser handlar ofta om nästa budget, nästa reform eller nästa opinionsmätning.
Det är viktigt. Men bakom varje vallöfte finns en större fråga: Vilket samhälle vill vi egentligen bygga tillsammans?
Den frågan är inte teoretisk för mig.
Jag har arbetat i välfärden. Jag har varit sjukskriven för utmattning. Och jag är mamma till barn som fått kämpa för stöd, delaktighet och rätten att utvecklas på sina egna villkor.
Jag vet hur det känns när samhället bär. Men jag vet också hur det känns när människor tvingas kämpa för sådant som egentligen borde vara självklart.
Det var därför jag engagerade mig politiskt.
Inte för att vinna debatter, utan därför att jag har svårt att acceptera orättvisor. När människors möjligheter avgörs av sådant de själva aldrig kunnat påverka har politiken ett ansvar att ställa saker till rätta.
För mig är det kärnan i socialdemokratin.
Generationer före oss vägrade acceptera att människors livschanser skulle avgöras av plånbok eller bakgrund. De byggde det svenska välfärdssamhället därför att de trodde på en enkel idé: att ett land blir starkare när människor håller ihop.
Att utbildning, sjukvård och ekonomisk trygghet ska finnas där när människor behöver dem – inte bara för dem som har råd. I dag ser vi hur delar av det monteras ned. Det måste vi stoppa.
Men det räcker inte.
Vi kan inte vinna människors förtroende bara genom att lova att laga det som gått sönder. Vi måste också våga berätta hur vi vill bygga framtidens Sverige. Hur vi bygger ett mer jämlikt Sverige. Hur vi skapar ett samhälle där frihet inte avgörs av storleken på plånboken. Hur vi ger människor anledning att tro på framtiden igen.
Socialdemokratin har aldrig varit som starkast när vi tittat bakåt. Vi har varit som starkast när vi vågat lyfta blicken, beskriva ett samhälle som ännu inte fanns och sedan steg för steg byggt det.
Nu är det vår tur att skriva nästa kapitel.
Just nu kan du ta del av alla texter i Rörelsen utan kostnad i två månader.
Ingen bindningstid – avsluta när du vill!
Samtidigt oroar jag mig också över tonen. Vi talar allt oftare om människor som problem i stället för medmänniskor. Om vilka som förtjänar samhällets stöd och vilka som inte gör det. Misstänksamhet har blivit ett politiskt verktyg och solidaritet beskrivs ibland som om den vore naiv.
Det gör något med oss.
För när vi vänjer oss vid att tala hårdare om varandra blir det också lättare att acceptera större klyftor. Ojämlikhet handlar nämligen inte bara om pengar. Den handlar om människosyn. Om vi möter människor med tillit eller misstänksamhet. Om vi bygger ett samhälle där vi håller ihop eller ett där var och en förväntas klara sig själv.
Därför måste vi också våga föra en ekonomisk politik som faktiskt minskar klyftorna. För jämlikhet uppstår inte av sig själv. Den byggs genom modiga reformer, rättvisa skatter och investeringar i människor.
Ja, det kostar. Men det gör ojämlikheten också. Den kostar i otrygghet, ohälsa, utanförskap och förlorad framtidstro.
Att investera i jämlikhet är därför inte en utgift. Det är att bygga ett starkare Sverige.
Ännu viktigare än att vinna ett val är att vinna berättelsen om framtiden. Att människor känner att politiken kan vara något mer än att svara på nästa kris. Att den också kan bygga nästa samhälle.
För socialdemokratins uppgift har aldrig varit att bara förvalta det som finns.
Den har alltid varit att ge människor mod att tro att morgondagen kan bli bättre än i dag.
Det är den socialdemokrati jag tror på.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln genom att trycka på knappen nedan.
Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
 | Ett gästinlägg av
|
Bra skrivet Jessica 🌹🌹🌹