Det farligaste vi har är misslyckade män
DEBATT Obskyra manlighetsnormer skapar återvändsgränder i livet, skriver Josefin Deiving.
Gärningsmannen i Örebro beskrivs som en udda ensamvarg.
Han bodde i en etta, höll sig för sig själv sedan skoltiden, umgicks hellre med hundar än med människor och nolltaxerade. Det vill säga: han hade ingen inkomst.
Det har varit viktigt från polis, regering och högersidan i politiken att säga att man inte ska spekulera i om gärningsmannen var högerextrem. En hållning som framstår allt mer Bagdad-Bob:iansk.
Skjutningen skedde på ett komvux med många SFI-elever – alltså Svenska för invandrare. Huvuddelen av de döda hade utländsk bakgrund – och han sköt i majoritet kvinnor. Och någon ska ha skrikit ”Ni ska bort från Europa” innan det sköts.
Det blir även i någon mån symboliskt att gärningsmannen går in och skjuter på komvux – en symbol för andra chanser.
På komvux läste exempelvis tidigare finansministern Anders Borg upp sin etta i matte för att han senare skulle kunna bli finansminister. Detta medan medelmåttan i skolan, den blivande skolministern i samma regering Jan Björklund, snarare hittade sin väg i Infanteriets officershögskola. Vilket gav hans karaktäristiska militaristiska inställning till ”ordning och reda” i skolan.
Även USA:s nuvarande vicepresident JD Vance fick sin andra chans genom militären som lärde honom lydnad, och sedan gav honom en chans att plugga vidare juridik på Harvard och studier som ledde honom till världens näst högsta ämbete.
Det är viktigt att finna sin väg i livet som man. Den som inte gör det, men i övrigt har kapacitet, kan ibland bli farlig.
En kunskapsöversikt kring ”Män, maskulinitet och våldsbejakande extremism” från Center mot våldsbejakande extremism visar exempelvis att en överväldigande majoritet inom dessa miljöer är män, och att det framför allt handlar om män som ”omfamnar konservativa föreställningar om män och deras plats i samhället”.
Alltså idéer om att män ska vara kvinnors överhuvud i förhållanden och att män dessutom ska skydda och förse.
Och det är just när män känner att de inte kan förse som våldsideologier kanske framför allt gör sig gällande.
Faktum är att det är högerpolitiken som gör att allt fler faller genom systemen:
Besparingar samt överprivatiseringar i skolan har minskat stödet för människor med NPF-utmaningar.
Borgerliga regeringar har sedan Reinfeldts tillträde 2006 dragit ner på komvux och andra chanser.
En globaliserad marknad har lett till att enkla jobb flyttat till länder med lägre produktionskostnader, medan jobben i Sverige och den övriga västvärlden har blivit allt mer högkvalificerade. Och detta alltså samtidigt som vägarna till högre studier har blivit färre för yrkeselever och personer som vill komplettera betyg.
Även dådet på Drottninggatan 2017 utfördes av en misslyckad man, eller en man som inte såg en väg ut ur sin belägenhet.
Rakhmat Akilov som utförde dådet hade gått igenom en skilsmässa och mot bakgrund av avslagen ansökan till uppehållstillstånd i Sverige så kunde han inte heller jobba här. Hans bror hade beskrivit honom som ”ovanligt intelligent”, men ointresserad av religion.
Ändå menade Akilov att han ville ”köra över otrogna” och att det var syftet med hans dåd. Han hade då svurit sin trohet till IS, trots att han tidigare inte visat något intresse för religion alls.
Vi vill alla finna mening med våra liv, och när du inte lyckas få det jobb du vill eller du förlorar din relation så kan det kännas skönt att kramas in i ett sammanhang som vänder sorg och frustration till ilska och aktion.
I rapporten om våldsbejakande extremism kan man läsa att ”känslan av misslyckande tycks vara vanlig även bland samtida ensamagerande terrorister. En genomgång av 68 dåd i USA efter 2001 visar på att många (81%) erfor riskfaktorer relaterade till att leva upp till maskulinitetsnormer vilka skapade ett hot mot deras identitet och bidrog till förövarnas väg mot våld”.
Gärningsmannen i Örebrodådet hade desperat sökt sig till militären efter en misslyckad skolgång. Men de hade – säkert på goda psykologiska grunder – avslagit hans ansökan. Det hade dock inte Polismyndigheten gjort när han ansökte om vapenlicens till sina fyra (!) vapen, varav de flesta användes i skjutningen.
Så Rickard Andersson kunde inte plugga vidare, han fick inte göra militärtjänst och han fann aldrig ett socialt sammanhang. Men kanske fann han en mening i en våldsbejakande extremism, som gav honom ett syfte och upprättade hans manliga stolthet.
Återvändsgränder i livet utvecklar onekligen desperation och personliga osäkerheter som är enkla att utnyttja för den som vet hur man vänder narrativ från misslyckanden till mening.
I förra veckan såg jag exempelvis den norska dokumentären ”I väntan på Armageddon” i vilken man får ta del i hur den kristna högern i USA får arbetarklassen att rösta mot sig själva. Detta genom enkelt konstruerade konspirationsteorier som återupprättar den manliga stoltheten hos fattiga amerikaner i rostbältet.
En bit in i dokumentären säger en kristen pastor att i det religiösa kriget som ska komma så kommer de mest missgynnade få gå först och ger med ens svåra liv en mening.
De hårda liven var inkörsporten till rätten att gå först med Jesus!
För gemene man kanske det blir märkligt att gå först i ett krig eftersom första ledet vanligtvis är kanonmaten.
Dessutom går ju krig ofta ut på att skydda de rikas tillgångar, så frågan är varför fattiga ska ge sina liv till detta.
Men sedan slavstaterna försökte bryta sig ur USA, och kanske även längre bak i historien, har rika män alltid fått fattiga, outbildade män att strida på deras sida genom olika tankefigurer som återupprättar stoltheten hos dem som saknar den.
Är det obskyra manlighetsnormer, som är omöjliga att leva upp till i ett samhälle byggt på hierarkier, som gör att allt fler män söker sig till allt mer extrema ideologier?
Särskilt mot bakgrund av den konservativa kapitalistiska utvecklingen som de senaste åren har ökat klyftorna i samhället?
Kanske bör den konservativa manligheten sluta söka definiera sig som allt det som det kvinnliga inte är. Särskilt eftersom det ger en anti-pluggkultur, något som även JD Vance nämner i sin bok om sin uppväxt.
Manlighetsnormen verkar också ge en svårighet att prata om psykisk ohälsa, en svårighet för män att få nära vänner och att upprätthålla nära relationer, samt allt annat som gör livet värt att leva.
Kanske löses manlighetens kris istället av en ny form av manlighet, som slutar leda till dessa till dessa personliga återvändsgränder i manliga liv?
Josefin Deiving är socialdemokratisk debattör.
Du kan läsa mer av och om Josefin på josefindeiving.se
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
Bra inlägg om skjutningen i Örebro. Jag har själv tänkt skriva om ett problem som ingen vågar ta i. Den här mannen hade underkänt i alla ämnen, han mobbades i skolan och hade inga kamrater. Jag vill inte komma åt hans lärare, däremot har vi fått en skitdålig skola som inte orkar ta tag i problemelever utan lämnar dem åt sig själva. Då kan det inte bli annat än det som blev. Vi måste få en skola med lärare som har möjligheter att göra sitt jobb. Om han hade haft godkänt i alla ämnen haft kompisar mm och lärare som stöttade och ingav hopp, tror jag inte detta hade hänt.
En mycket bra text Josefin! Jag tycker att din analys är väldigt träffande och sätter fingret på ett stort problem i vårt samhälle. Att misslyckas med skolan, inte bli antagen till en utbildning, inte ha ett jobb, inga vänner, inget sammanhang, det gör något med en människa. Att inte känna sig inkluderad i samhället skapar ett utanförskap som det är lätt för populistiska/nationella partier att fånga upp. Dessa människor lever i sin egen bubbla med sociala medier som förstärker denna känsla och skapar hat. "-Det är invandrarnas fel att det har blivit så här, dom tar våra jobb, får bidrag, lägenhet, socialbidrag medan vi svenskar inte får någonting."
Ett av de stora problemen är bl.a. den ekonomiska politiken som bytte inriktning på 80/90-talet och nyliberalismen gjorde sitt intåg. Politiken började privatisera många verksamheter och rasera det gemensamma samhällsbygget som arbetarrörelsen hade byggt upp, klyftorna blev större.
Men som du säger Frawsen," det finns rasism och främlingsfientlighet i alla grupper och alla blir inte mördare. Frågan är varför man hatar invandrare - det har man gjort i all evighet, i alla generationer."
Jag tror att det är en oro för det som är annorlunda, det skapar rädsla hos många. Därför behöver människor komma samman och lära känna varandra. I skolan är segregationen numera stor i och med det fria skolvalet; välbeställda svenskars barn går inte i samma skola som invandrarbarn. När jag jobbade i skolan på 80-talet hade jag både invandrare, akademikerbarn och barn från utanförskapsområden i samma klass. Alla lärde känna varandra och lärde av varandra., det blev en väldigt bra mix.
Välfärd och skola ska inte drivas av vinstdrivande företag. Skolan är grunden för att bygga ett demokratiskt samhälle och den förda politiken har bara ökat klyftorna mellan människor. Dags för socialdemokratin att visa vägen till ett annat samhälle!