Glöm inte att sossar misstror hästskitsprincipen
DEBATT En värdegrund är inte ett smörgåsbord, skriver Magnus Hedenmark.
I tider där media tappar sin granskande roll mot makten och utspelen från regeringen blir alltmer populistiska, är det lätt att fastna i den ytliga debatten – särskilt i valtider.
Inte minst förstärks detta av valkompasser, där partierna ser ut som delar av ett smörgåsbord. Skulle jag för ett ögonblick glömma min värdegrund, så får man snabbt ihop en anrättning där V, C, MP och en inte ansenlig del SD tränger undan S.
Att jag ändå är sosse, trots att exempelvis V och C tar upp beskattnings- respektive klimatfrågor som jag klart sympatiserar med och där S varit onödigt bleka, beror på vad jag tror på är grundläggande för ett fungerande samhälle.
De borgerliga är uteslutna därför att jag inte tror på ”trickle-down” eller ”hästskitsprincipen” som samhällsmodell.
Tankesättet ”what is good for business is good for the society” är inte bara förlegat – det har visat sig felaktigt.
Det utgår från samma idé att om man ger hästen (kapitalägarna) ett överskott av havre, så hinner den inte smälta all mat, vilket gör att gråsparvarna (medborgarna) kan få picka i sig överskottshavren när den passerat hästens mag-tarm-system.
Denna samhällsmodell har visat sig förödande för planetens långsiktigt livgivande förmåga. Den amerikanske nationalekonomen Michael Porter föreslår istället det omvända: ”What is good for the society is good for business.”
Simona Mohamsson (L) har i dagarna öppet lanserat hästskitsprincipen som motiv för att sänka skatten ytterligare för miljardärer. Det är fullkomligt absurt på flera sätt, men också ett utmärkt tillfälle att beskriva kärnan i socialdemokratin.
Det är inte skattefrågan som är den principiella skiljelinjen i första hand. Som sosse tror åtminstone jag snarare på att det är friska, bildade och starka medborgare som lyfter ett samhälle, inte smörjandet av en elit.
C har länge drivit en nyliberal skattesänkaragenda, och är inte heller särskilt konsekventa i sin klimatpolitik när det kommer till den maktfullkomliga skogsindustrin.
Ett jämlikt samhälle där vi upplever att vi alla sitter i samma båt är grogrunden för solidaritet och sammanhållning, som i sin tur ger ett starkare samhälle.
Tillräckliga historiska evidens finns för att den tanken är mer än bara idealism. Den har visat sig stämma. Att lyfta inkomsterna för den breda arbetar- och medelklassen ger en stark ekonomi för alla, enligt Keynes och Wigforss.
Därför förstår vi också den bärande tanken bakom bistånd. Det handlar inte om välgörenhet, utan om stärkandet av demokratin i världens länder så att våra relationer och handel blir skyddad mot fördyrande korruption.
V tror förstås inte heller på hästskitsprincipen, men är inte särskilt förutsägbara vad gäller viktiga demokratiska principer och rättssäkerhet.
Att jag är sosse beror alltså inte på summan av alla sakfrågor som ligger på bordet. Tvärtom så har partiledningens leveranser ofta varit en besvikelse de senaste decennierna.
Då tror jag snarare att Reformisterna bättre har fångat kärnan i socialdemokratin, och som jag förväntar mig kommer vara det som formar partiet när det väl hamnat i regeringsställning.
Låt oss våga presentera den bärande idén, så tror jag väljarna också vågar hoppas på en framtid som är möjlig.
Magnus Hedenmark är S-kandidat till regionfullmäktige i Stockholm och kommunfullmäktige i Norrtälje.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
Var har Mohamsson sovit de senaste tio åren? Inte ens Världsbanken tror på trickle-down-ekonomi längre, https://www.oxfam.org/fr/node/8935
Men jag bekymrar mig över den här tilltron till en partiledning som har övergivit allt vad socialdemokrater traditionellt stått för och inte visar minsta tecken till omprövning. Hur länge ska det pågå? Eller gör denna internopposition något för att förändra inriktningen – mer än att önska? Upplys mig gärna!
Inga förändringar uppstår av sig själva inom de gamla organisationerna, dessa förändras bara av initiativ utifrån. Detta var folkrörelseforskaren Sidney Tarrows slutsats sedan han studerat de nya rörelserna i Italien runt 1970. De som vill förändra det socialdemokratiska partiet måste alltså mobilisera dettas bas.
Maktutövning handlar om kompromisser mellan intressen. Men bara kompromisser mellan de mobiliserade intressena. Alltså måste man mobilisera för att få något gjort på samhällsnivå. Till att folk bryter rutinerna och gör det dyrt för motparten att fortsätta på det invanda sättet.
Det är det enda sätt stora förändringar kan komma till på.