Jacob Wallenberg fattar vikten av grön omställning
DEBATT Tidöregeringen är teknik- och framstegsfientlig, skriver Robert Björkenwall.
I min förra krönika om min norrländska resa skildrade jag situationen i gruvstäderna Kiruna och Gällivare.
Det fick mig att tänka på att Sverige åter borde bygga upp mer av det nära samarbete mellan stat, kommuner och näringsliv, som vi tidigare hade. Inte minst för att lära av varandra i ett tätare “ge-och-ta”-partnerskap.
Det som det tidigare fanns lite mer av och som bidrog till att bygga Sverige starkt som en innovativ industrination. Med både ansvarstagande parters på arbetsmarknaden och en stat som stimulerar till nya innovationer, robust infrastruktur, kompetensutveckling, ger det trygghet i förändringen.
“Vingarnas frihet”, som den kloke LO-ekonomen Gösta Rehn ofta brukade säga.
Det som ger framtidstro – med mer av gemensamma tag. Och mindre av kortsiktig populism.
Det skulle åter visa att Sverige har potential, att vi kan bättre än nu. Bara vi gör det tillsammans. Poolar ihop de samlade resurserna bättre och mer effektivt. Mera långsiktigt. Inte bara bygger för nuet, utan även för morgondagen.
Detta sker i gruvstäderna Kiruna och Gällivare i norr. Liksom i Ludvika med Hitachi, som fått en miljardorder från Tyskland för kraftöverföringsteknik och anställt 2 000 fler där. Och där företaget arbetar bra ihop med kommunen.
Liksom expansiva BA System ( före detta Hägglunds) gör i Örnsköldsvik, samt Volvo i Olofström, Skövde och Göteborg. Eller Saab med sina flygorder gör i sitt partnerskap i Linköping. Eller Scania i Södertälje och Karlskrona med varvet och dess u-båtar och kustkorvetter.
Så många goda exempel finns – och fler finns som vi kan lära av.
Och som framför allt går att utveckla och förädla i större, nationell skala. Bara vi gör det mer i äkta och genuint partnerskap – med mer av lärande och gemensamma tag. Sånt som Sverige länge var mycket bra på; bättre än de allra flesta.
Finansmannen Jacob Wallenberg är en näringslivsperson som pläderat för detta i flera år. Det även på olika sammankomster med riksdagsledamöter – där även SDs ledamöter varit närvarande, men då inte har sagt ett knäpp. Varken bu eller bä.
Så ingen tillfällighet att samme Wallenberg också visat sig vara mera positiv till en grön omställning i bland annat norra Sverige än vad den teknik- och framstegsfientliga Tidöregeringen varit under sin tid vid makten.
”Vi tror att grön omställning är någonting som efterfrågas av kunder. Vi upplever att du har ett moraliskt ansvar att tänka i de termerna”, sade näringslivsprofilen Jacob Wallenberg i Ekots lördagsintervju den 13 juni.
Familjen Wallenberg gick nyligen in och investerade i det fossilfria stålbolaget Stegra i Boden. Ett av de stora projekten i den svenska, gröna omställningen. Dit det statliga LKAB sedan ska leverera järnsvamp. Och som i sin tur kräver en ytterligare uppsnabbad upprustning av malmbanan för transporten av järnsvampen.
I samma radiointervju konstaterade Jacob Wallenberg: “Jag tror på att vi måste gå åt det här hållet”.
Alltså mot mer av grön omställning.
Med en ny, bättre skickad regering i höst, borde processen mot mer av grön omställning kunna bli verklighet. Med en regering i partnerskap med facken, kloka näringslivsföreträdare och bra kommunpolitiker.
Politiker, näringslivsföreträdare och fackligt folk som ser djupare och längre. Inte sneglar så mycket på kortsiktig opinion och andra lätträknade vinster. Men däremot med företrädare som genuint förstår och uppskattar värdet av goda partnerskap.
Bara så skulle Sverige kunna lyfta ännu mer – på flera plan!
Robert Björkenwall är frilansjournalist och utredare.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln genom att trycka på knappen nedan:
Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
Idag är det främst i Ostasien man tänker på det sätt du vill, Robert. I Europa har man abdikerat till förmån för "marknaden".
Men ostasiaterna går längre. Det är inte bara i Kina politiken använder både piska och morötter för att privatkapitalisterna ska anstränga sig och bli bättre på produktion (och inte nöja sig med att tjäna pengar på att äga). Det gör man också i Taiwan och Sydkorea. Man gjorde det också tidigare i Japan men där gav man upp vid sekelskiftet ungefär, med självklart resultat. I Sydostasien gör man det också om än inte så uttalat som i Kina.
Politiken borde gå före och lägga ut beställningar. Mariana Mazzucato använde Apolloprojektet som ett mönster för hur man borde göra med den gröna omställningen. Beställa produkter som ännu inte finns, men som duktiga tekniker säkert kan göra om dom vet att det finns en avsättning. I ett senare steg kan dessa produkter säljas på den allmänna marknaden, ungefär som allt det som uppfanns med månfärderna som förevändning.
Det är inte bara Tidöregeringen som har abdikerat. Det gjorde redan de socialdemokratiska regeringarna efter 1990. Liksom varenda europeisk regering. Det är rentav lagstadgat i Maastrichtöverenskommelsen att det är förbjudet för en regering att påverka marknaden på det sättet. Antagligen är det detta EU är till för – som handbojor mot en kreativ industripolitik.
Vilket inte är något skäl att slå sig till ro. EU-regler kan ändras, men bara om man bryter mot dem och gör dem obsoleta.
Wallenberg är "framstegsfientlig" när det kommer till demokrati i allmänhet och synnerligast ekonomisk demokrati. Att arbetslivet definieras som en "marknad" där kapitalet äger rätt att kontrollera de arbetande är inget man röstar bort. Möjligen kan vi strejka oss till en förändring, som sätter framsteg och teknik i händerna på de arbetande.
Wallenbergsfären har piskat oss in i NATO och krigsekonomi. Nästa steg är kärnvapen. Gröna atombomber? Ja, varför inte!