Kristersson borde ha lämnat rummet när makten blev för familjär
DEBATT Moderaternas tal om ansvar bör också börja gälla den egna partiledaren, skriver Kent Vallén.
Det finns situationer i politiken där det juridiska inte alltid är det viktigaste. Där frågan inte först handlar om vad som går att göra – utan om vad som är lämpligt att göra.
Det här är en sådan situation.
Nu framkommer det att statsminister Ulf Kristersson personligen deltog vid regeringssammanträdet där skolstiftelsen Teach for Sweden fick ytterligare 12 miljoner kronor i statligt stöd, utöver de 15 miljoner som redan beviljats.
Samtidigt togs pengarna från anslaget för integration och jämställdhet. Beslutet beskrevs som ”angeläget”.
Problemet är att statsministerns egen svägerska, Marita Bildt, sitter i stiftelsens styrelse. Här borde varningsklockorna ha ringt direkt.
Inte för att någon ännu slagit fast att ett juridiskt jäv föreligger, och inte för att någon bevisat att något otillbörligt skett.
Utan därför att varje erfaren politiker – och särskilt en statsminister – måste förstå vad förtroende innebär.
När det finns familjeband, när offentliga medel fördelas och när det dessutom handlar om miljonbelopp – då räcker det inte att säga att man inte gjort något fel. Då måste man också kunna visa att man gjort allt för att undanröja minsta tvekan.
Det är just där Ulf Kristersson verkar ha misslyckats.
Enligt uppgifterna deltog han inte bara i sammanträdet – han anges också i protokollen i samband med behandlingen av budgetfrågorna.
Samtidigt har stödet till Teach for Sweden ökat kraftigt sedan hans svägerska tog plats i stiftelsens styrelse.
Det behöver inte betyda att något otillbörligt har skett. Men det betyder definitivt att det ser illa ut. Och i offentlig maktutövning spelar det roll.
Det finns ett skäl till att Sverige har regler kring det som brukar kallas delikatessjäv – situationer där förtroendet för opartiskheten kan skadas även om ingen personlig ekonomisk vinning kan bevisas.
Just därför borde statsministern ha gjort det enklaste och mest självklara: lämnat rummet.
Inte för att han nödvändigtvis gjort något olagligt. Utan för att ingen ska behöva ställa frågan.
Det här är dessutom inte första gången Ulf Kristersson får frågor om personliga relationer i samband med offentliga beslut.
Statsministern verkar inte ha lärt sig någonting av tidigare kritik.
Moderaterna talar ofta om ansvar, ordning och förtroende för våra institutioner. Det är rimliga krav.
Men de måste också börja gälla den egna partiledaren.
För när makten blir för familjär börjar tilliten att urholkas. Och det har Sverige inte råd med.
Kent Vallén är vice ordförande och medlemsansvarig i Örebro södra S-förening.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.