Jag tror inte Socialdemokraterna vill gå högerut – trots locktonerna
REPLIK Kvittningskaoset är en skänk från ovan, skriver Rikard Linde.
Kjell Dennhag och Jens Rundberg argumenterar den 7 maj för en socialdemokratisk vänstersväng och frågar sig varför Socialdemokraterna vill gå högerut.
Jag tror inte Socialdemokraterna vill gå högerut. Jag tror deras agerande syftar till att vinna valet och att partiledningens locktoner är en komponent i partiets valstrategi.
S-ledningen har iakttagit den partipolitiska arenan i Sverige:
Högerns styrka är enighet.
Högerväljare gillar någon som pekar med hela handen.
Högern är inte så eniga som de hävdar.
Vänstern har svårare att framstå som en enhet, utan känns mer som en demokrati med olika lag.
Vänsterväljare gillar också en klar riktning, men inte på bekostnad av demokratin. Människor är olika men kan samarbeta.
Lägg till att journalister är helt fixerade vid regeringsfrågan och tolkar allt genom den linsen.
Republikanska valstrateger i USA, som Karl Rove och Lee Atwater, har framgångsrikt använt metoden att attackera motståndarens styrkor för att försvaga motståndaren och ta deras viktigaste verktyg ifrån dem.
Genom att frångå idén om ett enat lag under valrörelsen fångar Socialdemokraterna allas uppmärksamhet, synar högerns svaghet, minskar högerväljarnas entusiasm och tar kontroll över narrativet.
Den första april presenterade Sverigedemokraterna och Moderaterna ett fortsatt samarbete efter valet.
Senare samma dag höll Magdalena Andersson en pressträff där hon kritiserade den splittrade och svaga högern.
Kärnan i hennes resonemang handlade om breda samarbeten i mitten:
“Sverige skulle må bra av fler breda samarbeten.”
“En tioårspakt mellan socialdemokrater och moderater för att bekämpa gängkriminaliteten.”
“Jag tror inte på en amerikansk tvåpartimodell i Sverige – konflikt för konfliktens skull.”
Socialdemokraternas ledarskikt har under våren gjort en mängd utspel som signalerar olika tänkbara samarbeten:
Ardalan Shekarabi tog i februari upp ett potentiellt regeringssamarbete med Moderaterna.
I en intervju med Viktor Barth-Kron nämnde Anders Ygeman att Ebba Busch vore en utmärkt utrikesminister.
Idén att presentera regeringsalternativ i förväg, innan väljarna sagt sitt, har svagheten att verkligheten kan förändras så att alternativet inte längre är möjligt. Men det senaste decenniet har varken svenska politiker eller journalister klarat av att uttrycka detta.
Stefan Löfvén gjorde det i valet 2014 och avslutade Alliansens regeringsinnehav. Nu satsar Socialdemokraterna på det igen och tajmingen är perfekt.
Efter fyra år med ett närmast autokratiskt styre och påhittat pekande med hela handen, är svenskarna sugna på demokrati och verklighet.
Kvittningsfrågan är en valstrategisk skänk från ovan. Socialdemokraternas önskan om breda samarbeten realiseras mitt i brinnande valrörelse. Alla partier förutom SD diskuterar hur man ska kunna samarbeta utan SD:s medverkan.
Notera att journalisterna har lugnat sig med frågor om regeringssamarbeten och “hur ser ditt lag ut” de senaste veckorna.
Ju mer media tar upp samarbetsfrågor över blockgränsen, desto svagare kommer högern kännas.
Du vet när SD säger något helt sjukt och får hela debatten att handla om det?
På samma sätt är utspelen om samarbete med Tidöpartier något som sociala medier inte kan motstå. På vänstersidan blir folk galna av ilska, medan högerdebattörer ser det som ett styrkebevis för de egna partierna och sossarnas svaghet.
Men agerandet handlar inte om vilka Socialdemokraterna tänker bilda regering med. Den frågan måste ändå ställas på nytt när valresultatet visar riksdagsmandatens fördelning.
Partiet räknar med att de flesta förlåter partiledningen när de får ta del av den vinnande sidans frukter.
Att det är ett själlöst beteende spelar ingen roll i partiledningens ögon, valet ska vinnas, kosta vad det kosta vill.
Det är syftet med partiledningens utsträckta hand högerut.
Rikard Linde är en grön, progressiv datalog.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.