Så ska storföretagens pengar påverka höstens val
KRÖNIKA Näringslivet och högern går hand i hand, skriver Lars Jonsson.
2023 kunde tidningen Dagens ETC avslöja hur en maktsfär bestående av lobbyister, friskoleföretag, ledarskribenter samt anställda på Timbro och Svenskt Näringsliv under 13 år haft så kallade ”onsdagsmöten” där de träffat ledande borgerliga politiker för dold påverkan.
Jag är inte ett dugg förvånad, men tycker det visar tydligt hur aktivt arbetsgivarorganisationerna jobbar för att få politiskt inflytande.
Samtidigt kritiseras LO och fackföreningar för att de samverkar med Socialdemokraterna.
Kritiken kommer inte alltid från de egna medlemmarna, utan ofta från egenföretagare. Något som är märkligt, eftersom de inte ens kan bli medlemmar i något LO-förbund.

För att förstå kopplingen mellan LO och Socialdemokraterna behöver man en historisk kontext.
Det var arbetarrörelsen som startade Sveriges socialdemokratiska arbetareparti. Det gjordes 1889 för att påverka den eländiga situationen arbetare hade i samhället.
De främsta politiska förslagen gällde förkortad arbetstid och genomförandet av allmän och lika rösträtt. Att sänka arbetstiden handlade mycket om att förbättra arbetsmiljön och livslängden för arbetarna som dog tidigt.
Allmän och lika rösträtt handlade om tron på demokratisk påverkan i hela samhället. Den innefattade då även demokrati på arbetsplatsen.
Något som idag i stor utsträckning saknas.
Men det handlade också om makten: att få staten att sluta använda sitt våldsmonopol för att tvinga strejkande arbetare tillbaka till arbetet under arbetskonflikter. Ett agerande som varit vanligt under industrialiseringens inledande skede.
Denna idé, om att få makt och förbättra sin tillvaro, tror arbetarrörelsen fortfarande på. Förbundens medlemmar har på kongress efter kongress valt att behålla linjen.
Den här regeringen vill, tillsammans med Sverigedemokraterna, försvaga fackföreningsrörelsens makt – exempelvis genom att ta bort skyddsombuden från facken. Ett rent beställningsjobb från Svenskt Näringsliv.
Vad skulle facken bli utan skyddsombuden? Vem skulle våga vara obekväm och lägga ett nödvändigt skyddsstopp med sin egen anställning som pant?
Exemplet med skyddsombuden är ett typfall på hur högerns politiska samverkan ser ut. Den talas det sällan om, trots att det finns många exempel på den.
Under 2024 fick stiftelsen Fritt Näringsliv 210 miljoner kronor och 2025 över 200 miljoner från Svenskt Näringsliv. Denna rekordstora satsning för valpåverkan kunde också rapporteras av Dagens ETC.
De pengar som avsätts till detta kommer i grunden från produktionen – alltså från det arbete som utförs av miljontals anställda i privata förtagen.
En av stiftelsens verksamheter är tankesmedjan Timbro, som har ägnat sig åt smutskastning av rödgröna partier och opinionsbildning i frågor som är för obekväma för Svenskt Näringsliv att hantera.
Förutom Timbro har pengar gått till trollfabriken Näringslivets Mediaservice. Organisationen har, förutom att ägna sig åt smutskastning, även ägnat sig åt att infiltrera rödgröna partier samt betalat personer för engagemang i bland annat Liberalerna och Moderaternas studentförbund.
Efter granskningen och avslöjandet av verksamheten – som Svenskt Näringsliv hade full insyn i – så lades den ner.
En av de anställda på NMS fick sitt kontrakt underskrivet av Benjamin Dousa, som då var vd för Timbro. Samme Dousa som innan detta var ordförande för MUF och som numera är Sveriges bistånds- och utrikeshandelsminister (M).
En annan högerpolitiker med koppling till näringslivet är nuvarande arbetsmarknadsminister Johan Britz (L). Han var tidigare anställd på Svenskt Näringsliv som chef för strategisk opinionsbildning och näringspolitik.
Knappast vilket dussinjobb som helst.
2015 blev det känt hur näringslivet genom tankesmedjan Kreab fick Sverigedemokraterna att svänga i frågan om friskolor mot att partiet skulle få stöd från Svenskt Näringsliv. Ett samarbete som fortsatte, för att sedan kratta manegen för en gemensam högerregering med SD.
Det skedde inte av sig självt, utan krävde ett aktivt arbete från Peje Emilsson (Kreab) och Markus Uvell, dåvarande Sverigechef för Kreab men tidigare även vd för Fritt Näringsliv.
Det finns många fler exempel på kopplingar mellan näringslivet och högern.
Även vår nuvarande statsminister Ulf Kristersson (M) har haft uppdrag åt Timbro, bland annat när han ledde ett projekt som syftade till att få de borgerliga partierna att närma sig varandra.
Maud Olofsson gick från att vara näringsminister och ordförande för Centerpartiet till att bli vd för arbetsgivarorganisationen Visita.
Anna-Karin Hatt (också C) gick en liknande väg från minister till att bli vd för arbetsgivarorganisationen Almega, där friskolor är medlemmar.
Här kommer ett sista exempel: Tidigare moderata infrastrukturministern Catharina Elmsäter-Svärd gick raka vägen till vd på arbetsgivarorganisationen Byggföretagen (dåvarande Sveriges Byggindustrier).
Nu lämnar hon för att bli vice vd för Svenskt Näringsliv. Vem tar över som vd på Byggföretagen, kanske du undrar? Jo, förre moderate regionrådet Kristoffer Tamsons.
Så nästa gång du hör kritik mot att LO-fackens medlemmar valt att hålla kvar vid det parti som arbetarrörelsen startade 1889, vill jag att du ska tänka på detta:
Arbetsgivarna har insett att det är viktigt att göra anspråk på den politiska makten för att driva sitt intresse.
Då borde det väl ligga i arbetarnas intresse att göra samma sak, eller hur?
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.






Fram till 1970-talet gav "näringslivet" direkta ekonomiska bidrag till både moderaterna och Folkpartiet. Men det gav inte någon utdelning, de vann ju aldrig några val.
Under ledning av Sture Eskilsson bytte man strategi. Man beslutade att bedriva propaganda på ett sådant sätt att det inte skulle spela så stor roll vem som vann regeringsmakten. "Gärna en borgerlig regering, men först och främst en borgerlig politik" hade de kunnat skriva på sina affischer.
Lyckades strategin? Tja, det överlåter jag åt var och en att bedöma själv.