Sluta jaga arbetslösa som om de vore problemet
DEBATT En arbetslinje utan arbetsförmedlare är som en järnväg utan räls, skriver Jan Svärd.
För några dagar sedan hade jag ett långt samtal med en arbetslös man. Han berättade, med uppgivenhet, humor och träffsäker ironi, hur samhället steg för steg monterat ner de verktyg som en gång skulle hjälpa människor tillbaka till arbete.
Med hans tillstånd har jag omvandlat vårt samtal till den satiriska monolog som följer. Orden är inte ordagrant hans och formen är min. Men erfarenheterna, frustrationen och kritiken mot dagens arbetsmarknadspolitik är högst verkliga.
Jag vill börja med att tacka Tidöregeringen.
Inte för att ni har skapat fler jobb. Det vore att ta i. Jag vill tacka er för att ni har visat att det faktiskt går att avskaffa en arbetsförmedling utan att avskaffa arbetslösheten. Det måste ändå betraktas som en politisk bedrift.
“Nu möter jag en skärm. Den frågar aldrig hur jag mår. Den frågar däremot om jag har glömt mitt lösenord. Det är tydligen det som kallas utveckling.”
Jag är arbetslös. Eller, som det heter nuförtiden, arbetssökande. Det låter betydligt modernare. Lite som att ett hål i taket kallas för ett ljusinsläpp.
Förr gick jag till Arbetsförmedlingen. Där satt människor. De kunde min kommun. De kände företagen. De visste vem som skulle pensioneras, vem som behövde folk och vem som kanske kunde övertalas att ge någon en chans.
Nu möter jag en skärm. Den frågar aldrig hur jag mår. Den frågar däremot om jag har glömt mitt lösenord. Det är tydligen det som kallas utveckling.
Ni började med att dra in pengarna. Sedan stängde ni kontoren. Därefter försvann tusentals arbetsförmedlare. Och när myndigheten kunde leverera på samma nivå längre konstaterade ni att den inte fungerade.
Det är en metod som borde kunna användas överallt. Har sjukvården problem? Stäng akutmottagningarna. Har skolan svårt att nå kunskapsmålen? Sälj skolbänkarna. Har räddningstjänsten för höga kostnader? Avskaffa brandmännen och ge eldsvådorna större eget ansvar. Logiken är faktiskt imponerande.
Sedan kom privatiseringarna. Företag skulle göra det staten inte längre fick göra. Resultatet blev dyrare. Forskningen säger det. Statskontoret säger det. Arbetsförmedlingen säger det.
Men verkligheten har, som bekant, alltid haft ett besvärligt förhållande till ideologi.
Jag läser att det saknas arbetskraft i hundratals yrken samtidigt som hundratusentals människor går arbetslösa. Normalt skulle man tro att någon borde hjälpa dem att hitta varandra. Men just den myndigheten monterade ni ner. Det är lite som att riva bron och sedan skylla på folket som inte kommer över floden.
Ni talar gärna om arbetslinjen. Jag tycker också om arbete. Det är därför jag söker det. Men en arbetslinje utan arbetsförmedlare är ungefär som en järnväg utan räls.
Den ser säkert bra ut på en valaffisch, men den tar ingen någonstans.
Så här kommer ett radikalt förslag: Öppna kontoren igen. Anställ fler arbetsförmedlare. Låt människor möta människor i stället för kontrollsystem, lösenord och automatiska svar.
Lägg ner de privatiseringar som kostar mer än de hjälper och använd pengarna till utbildning, praktik och personliga kontakter med arbetsgivare. Det är nämligen fortfarande människor som anställer människor.
Ni säger ofta att den arbetslöse måste ta ansvar. Det gör vi. Nu är det kanske dags att regeringen gör detsamma. Det är dags att sluta jaga de arbetslösa som om de vore problemet. Arbetslösheten är problemet.
En regerings uppgift är inte att misstänkliggöra människor som saknar arbete. En regerings uppgift är att skapa förutsättningar för fler jobb, bättre matchning och en arbetsmarknad där människors kompetens tas till vara.
Den ska bygga broar mellan den som söker arbete och den som söker arbetskraft, inte montera ner den myndighet som är tänkt att vara bron.
Den som river ned Arbetsförmedlingen bekämpar inte arbetslösheten. Den bekämpar Arbetsförmedlingen. Och det är en dålig arbetsmarknadspolitik.
Det är dags att sluta jaga de arbetslösa. En regering ska skapa jobb, inte fler arbetslösa.
Jan Svärd är författare och ordförande i MalmöReformisterna.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln genom att trycka på knappen nedan. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
Underbar text, träffsäkert språk. Önskar att också makthavare läste den och budskapet det till sig.
Ja det blir så absurt! Fixa fram utbildning/jobb istället!