Sossar som hånar andlighet stöter bort väljare
REPLIK Att undersöka sambandet mellan mening och hälsa är inte kvacksalveri, skriver Alexandra Einerstam.
Svar på Dan Anderssons artikel “Birgitta Eds skenhelighet tar oss bort från upplysningen” i Rörelsen den 24 juli.
Jag tror på en högre makt.
Kalla den Gud eller Universum om du vill. Jag är medlem i Svenska kyrkan. Jag tror att allt hör ihop, att energier rör sig mellan människor, platser och skeenden.
Jag ber (min favoritbön är Sinnesrobönen), jag manifesterar, lägger kort, renar med salvia och använder ritualer, meditation, mindfulness och yoga nidra som sätt att odla närvaro, självkännedom och inre förankring.
Varje dag tackar jag för vägledning, för sammanhang, för livet och för den större helhet jag får vara del av.
Jag är inte så vidare värst religiös, snarare spirituell eller andlig. Enligt Sveriges Radios program om “nåtismen” praktiserar jag Sveriges vanligaste livsåskådning: tron på ”något” som ingen riktigt kan definiera men många känner finns.
I den meningen ligger det också nära det som kallas existentiell hälsa och som i internationell forskning ofta beskrivs som “spiritual health”.
Psykologen och forskaren Lisa Miller visar i sin bok The Awakened Brain hur andlighet kan vara en mätbar resurs för psykisk hälsa och resiliens. Psykiatriprofessorn Markus Heilig, ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien, har skrivit att forskningsläget starkt talar för att mening, sammanhang och tillhörighet påverkar hälsan, med tydligt samband för både psykisk ohälsa och hjärt-kärlsjukdom.
Att undersöka sambandet mellan mening och hälsa är inte kvacksalveri. Det är legitim, viktig folkhälsovetenskap.
När jag läste om meningsskapande i vår tid slog det mig också hur många människor som söker mening, sammanhang och gemenskap. Det är ett grundläggande mänskligt behov och existentiella frågor hänger ihop med psykisk hälsa.
Ändå görs det jag och andra svenskar ägnar oss åt till en partipolitisk slagpåse.
Efter avslöjandena om Ulf Kristersson och hans fru Birgitta Eds Fållökna-härva har existentiell hälsa blivit synonymt med korruption och skattefinansierade retreats på en herrgård.
Kritiken är berättigad. En oberoende utredning efter valet som granskar stiftelsen, jävsförhållandena och hur regeringsuppdraget om existentiell hälsa dök upp samtidigt som Ed startade sin verksamhet är precis vad som krävs.
Om Socialdemokraterna vinner valet vill jag att man tillsätter just en sådan utredning. Att Folkhälsomyndighetens förra generaldirektör Karin Tegmark Wisell enligt Aftonbladet fick lämna sin post efter att ha ifrågasatt uppdraget är i sig skäl nog.
Men något har gått snett när kritiken glider över i ett hån mot en livshållning och mot alla oss som praktiserar den utan herrgårdar eller statsbidrag.
Daniel Suhonen och andra på vänsterkanten har målat upp existentiell hälsa som flum och kvacksalveri. Mumbo-jumbo, för att använda Suhonens eget ord.
Jag ägnar mig inte åt existentiell hälsa för att Gud eller Universum ska belöna mig med en herrgård eller ett flådigt statligt jobb. Jag gör det för att det konkret hjälper mig att hantera stress och den tomhet ett prestationssamhälle skapar när det mäter allt utom det som håller oss vid liv.
Granska Kristersson och Ed. Skattemedel och jäv på en herrgård förtjänar en utrednings fulla ljus.
Men låt inte det bli en ursäkt att avfärda ett helt forskningsfält och de väljare som hittar kraft och återhämtning i meditation, stillhet, gemenskap och andra existentiella praktiker.
När ledande socialdemokrater hånar andlighet och existentiell hälsa hånar de inte bara ett skandalomsusat statsministerpar. De gör också ett politiskt misstag som är kontraproduktivt och riskerar att stöta bort egna väljare som också kommer att minnas vilka som skrattade åt dem på valdagen.
Alexandra Einerstam är väktare och skribent.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln genom att trycka på knappen nedan:
Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
Hej Alexandra E. Jag håller med dig. Jag är medial och använder yoga och meditation (dock allt för sällan) för att jag mår bra av det. Jag har noterat att ju mer en person är åt vänster, desto mer avfärdar hen allt andligt som flum. Att behöva tänka om och ta till sig annat viktigt i livet, som man inte alls känner till, är svårt. Det implicerar att man trott fel hela livet. Det är en psykologisk kullerbytta som få klarar av, särskilt inte vänster-folk, som fostrat sig i vänster-ideologi hela livet. Det skulle vara kul att hitta fler sossar i vår krets. Jag har e-post om du är intresserad, miamariarosenqvist@gmail.com.
Tack för en bra artikel Alexandra och jag delar både dina synpunkter/åsikter och din nånting-andlighet. Tyvärr finns det fortfarande inom partiet otaliga som, tror jag, räds att närma sig frågor och omständigheter som berör deras inre värld. Jag läste reportaget om Anna Lindhs son och hur han upplevt sorgen efter båda sina föräldrar. Han beskrev sin fars inställning till jobbiga känslor väldigt talande ”Nu murar vi igen och går vidare, pojkar.” Man skulle ju kunna hoppas att det tillhörde tidigare generationer, men än i dag möter jag tråkigt nog unga personer med exakt samma inställning.