Vill verkligen alla killar innerst inne bli kryptoentreprenörer?
DEBATT Socialdemokratin borde inte bli bekymrad över att människor vill ha det bättre, skriver Adrian Magnusson.
I våras lyssnade jag på en presentation av Ungdomsbarometern om deras generationsrapport. Det är en undersökning där trender bland unga mäts, kort sammanfattat.
En trend som märks är att allt fler unga ville bli chefer, entreprenörer och liknande. De vill dessutom bli rika.
Några av mina partikamrater runt omkring mig såg djupt bekymrade ut. Hur ska vi kunna vara ett alternativ för unga som vill tjäna pengar?
Kombinerat med att antirasism, feminism och liknande frågor – ibland slarvigt sammanförda som ”idealism” – samtidigt ansågs som allt mindre viktiga av de unga blev de bekymrade vecken i pannorna ännu djupare. Det uppstod en dyster stämning i rummet som varade sig kvar i den efterföljande diskussionen.
Jag gick ifrån mötet, förvånad och lite upprörd. Av två anledningar främst:
Jag kunde varken förstå varför den här utvecklingen var förvånande, eller varför den skulle vara ett problem för socialdemokratin.
Under mina 31 levnadsår har jag sett hur anställningsvillkoren har försämrats för unga. Det delas ut osäkra anställningar där lönerna inte hänger med, där du får vara glad för varenda procent du får på ditt anställningsbevis och där du kan bli av med din timanställning från en dag till en annan.
Du får vara glad om du får en hyresrätt, inte minst för att du har så dåliga anställningsvillkor. Och får du ett hyreskontrakt i förstahand får du vara ännu gladare.
Då ska vi inte ens prata om att kunna köpa sitt boende. Det är en dröm, en omöjlighet för många unga. Den som trots allt gör det får belåna sig upp över öronen till helt astronomiska summor, sådana som deras föräldrar aldrig behövde komma i närheten av.
Ett förlorat jobb kan vara slutet för den där drömmen om en lägenhet eller ett litet radhus som du kanske lyckats uppnå, till slut. Sådant som nästan sågs som självklart för många för inte så länge sedan. Klart att du en dag skulle kunna äga ditt boende om du ville det.
Så är det verkligen inte för den unga generationen idag.
Samtidigt har utbildningssystemet slitits sönder av vinstdrivande bolags jakt på att skaffa sig lönsamma elever. Det vill säga resursstarka elever som inte är i behov av något stöd.
Förlorarna är unga som sett en skola som blivit allt sämre på att utjämna livschanser och där färre går ut med fullständiga betyg. Inte minst unga killar halkar efter i den marknadsskola som vuxit fram de senaste 30 åren.
Arbetarrörelsens grundidé var dubbel. Människor skulle få bättre villkor och mer makt över sina liv genom facklig och politisk kamp.
Det var i många avseenden de rent materiella villkoren som skulle stå i fokus. Människor skulle få högre löner, bättre arbetsvillkor och högre boendestandard.
Grunduppgiften är idag i stort densamma. Den ska vara densamma.
Socialdemokratin vill göra livet bättre för människor. I grunden handlar det om de som ibland benämns som ”vanligt folk”. Det är alla de där som ställer klockan och går till jobbet varje morgon, som drömmer om att ha det ganska bra helt enkelt.
Det ska dock konstateras att arbetarrörelsen även har fog för självkritik. Under allt för lång tid kom identitetspolitiska diskussioner att genomsyra den politiska dagordningen. Dessa diskussioner trängde i sin tur ut diskussioner kring sakpolitik som tjänar vanligt folk.
Kanske var det så att den där grundidén glömdes bort. Det glömdes bort vilka intressen socialdemokratin företräder och på vilka idéer rörelsen är grundad.
Socialdemokratin ska ju företräda de där som vill ha det ganska bra.
Den där drömmen om att ha det ganska bra är inte passé. Det syns i en annan trend, i att allt fler unga vill gifta sig eller åtminstone hitta en partner för resten av livet. Det finns en längtan efter trygghet, stabilitet, någon slags bas.
När känslan är att samhället och politiken inte klarar av det, då söker man sig till andra tryggheter.
Det är egentligen inte något nytt. När människor kände att tryggheten inte kunde garanteras av kungen eller de konservativa statsministrarna, skapade man andra tryggheter i sin omgivning.
Äktenskapet. Familjen. Den lilla byn.
I vår tid är det, på tal om trender, dessutom enklare än någonsin att jämföra sig med andra. Det är bara att spendera några minuter på Instagram, så kan du jämföra din kropp, ditt liv och dina materiella villkor med hur många som helst.
Sällan lämnar du Instagram efter de där minuterna och känner att du har det bäst ställt. Samtidigt känner du den där gnagande känslan av att det drägliga livet, som dina föräldrar levde, är mycket svårt att uppnå.
Du kan inte arbeta dig till den där bilen du skulle vilja ha, den fina villan längre bort i staden eller den där lägenheten i storstaden som du drömmer om att flytta till. Det är helt enkelt inte möjligt.
Om du då inte blir rik, förstås. Om du inte satsar på “day trading” eller blir expert på krypto. Eller startar ett företag med någon galet bra idé som alla vill ta del av eller som du kan sälja svindyrt.
Eller om du blir influerare och kan tjäna pengar på att göra reklam eller vad det nu kan vara. Eller blir chef.
För då får du ju en hög lön.
Missförstå mig inte nu. Det är inte något fel i att vara entreprenör eller chef, även om inte alla kan bli det. Den som kan försörja sig på sitt stora intresse kommer förmodligen leva ett ganska bra liv.
Jag är dock säker på att stora delar av den här viljan att bli rik grundar sig i en verklig uppfattning av att det är den enda vägen till ett bra liv i frihet. De andra vägarna förefaller stängda.
Inte minst för unga killar, som ju dessutom matas med en bild av att de halkar efter i skolan och att tjejerna tar alla de där jobben som kan ge status.
För att då komma till den andra anledningen till min förvåning, som också är den viktigaste: en rörelse som är grundad i att göra livet bättre för människor borde inte bli bekymrad över att människor vill ha det bättre.
Tvärtom. En sådan rörelse borde se det som en fantastisk möjlighet.
Den borde säga: ”Med vår samhällsmodell kan ni få en välfärdsstat som ger er frihet och ett bättre liv” eller ”Med de här förslagen kommer ni få bättre arbetsvillkor, en bostad och bättre sjukvård.”
Det borde ses som en fantastisk öppning att vinna unga röster och engagera unga. För deras drömmar, deras önskningar – de är väl fullt rimliga?
Det finns dessutom en politisk kraft som har förmågan att genomföra den.
Socialdemokratin behöver se möjligheter, inte hinder. Unga som pressats hårt av en tid då olika krafter sett till att göra deras liv allt sämre, behöver återvinna tron på att politiken kan ge dem bra liv där deras drömmar och mål kan uppfyllas.
Istället för att bekymra sig över resultat som skriker ”Vi vill ha bättre liv, men tror att vi måste uppnå det på egen hand!”, borde socialdemokratin se det för vad det enligt min mening är:
En fantastisk möjlighet att visa på politikens kraft, kraften i vår rörelse och kraften i den politiska idé som vi tror på.
Det är också ett tydligt steg bort från allt det som gjort att politik upplevs som tandlös. De nyliberala idéerna om marknadens förträfflighet, individualism på steroider och en övertro på att marknadsresonemang och marknadslogik kan lösa alla problem.
Idéer som socialdemokratin nu måste ha insett har nått vägs ände och som ska förpassas till historiens skräphög.
Så, tror jag att alla killar innerst inne vill bli kryptoentreprenörer?
Nej. Hade de bara känt att det går att leva bra liv den ”traditionella” vägen, med ett stabilt jobb och en bra inkomst som du successivt kan höja och kanske köpa den där villan med som bas, då tror jag inte att det varit så.
När känslan dessutom är att politik inte kan förändra din tillvaro, blir du istället din egen lyckas smed.
Jag tycker inte det är orimligt. Snarare fullt rimligt, för någon måste ju ta ansvar för att ditt eget liv blir bättre. Om ingen annan gör det får det bli du själv.
Däremot borde det inte vara så. Eller rättare sagt, det är inte så.
En rörelse som i kropp och själ, intresse och idé, vill göra livet bättre för folk har en utmärkt möjlighet att göra det och återupprätta ungas förtroende för politik och demokrati.
Den rörelsen är socialdemokratin.
Det socialdemokratiska partiet måste därför leverera konkreta reformer för att göra ungas liv bättre och vara tydliga med dessa i den kommande valrörelsen. Och naturligtvis också i alla valrörelser efter det.
För målet är ju att göra människors liv bättre – steg för steg.
Adrian Magnusson är ordförande för Ystads arbetarekommun och riksdagsledamot.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
Min generation, född 1950, kunde strunta i att försöka bli rika eftersom samhället var relativt rimligt för alla. Vi kunde inrikta oss på andra intressen. Om allt gick åt helvete, sa vi, kunde man alltid få jobb på posten.
Men med den otroligt destruktiva självsvält, s.k. åtstramning, som det politiska etablissemanget har ägnat sig åt sen ca 1990 har inte dagens unga den lyxen. De måste tänka på försörjning i första hand. Det har Adrian alldeles rätt i!
Men åtstramning är uppenbarligen det som dominerar i S-ledningens huvuden. Alternativt skära ner på allt och ge pengarna till militären. Kanoner istället för smör, som det hette för 150 år sen.
Jag menar att ett program för utveckling – se mer om detta på https://gemensam.wordpress.com/2021/12/25/det-behovs-organiserade-klassallianser-for-att-hela-landet-ska-gynnas/ - behöver tas fram. Vi behöver bli lika uppbyggnadsinriktade som kineserna. Vill inte etablerade partiledningar syssla med sånt måste andra göra det.
I verkliga möten, inte bara digitala, eftersom det bara är verkliga möten som kan besluta något som är förpliktande för alla deltagare.
Krypto säljs ofta in som frihet. I praktiken hotar det både demokratin och människors ekonomi. En monetärt suverän stat kan finansiera välfärd, pensioner, sjukvård och krisinsatser genom sin valuta och beskattning. Kryptovalutor försöker i stället flytta makten till privata nätverk, spekulanter och miljardärer utan demokratiskt ansvar.
Samtidigt fungerar stora delar av kryptomarknaden som ett anarkokapitalistiskt pyramidspel. Några få går in tidigt och tjänar enorma pengar medan massor av småsparare köper sent, drivna av FOMO och drömmen om snabb rikedom. Sedan kommer krascherna. Historien är full av konkurser, bedrägerier, rug pulls och människor som förlorat livsbesparingar.
Krypto skapar dessutom väldigt lite verkligt värde jämfört med investeringar i industri, forskning, vård, utbildning eller grön teknik. Mycket handlar om spekulation i digitala tillgångar utan samhällsnytta. Samhället behöver fler sjuksköterskor, ingenjörer och lärare – inte fler digitala kasinon.
Tekniken bakom blockkedjor kan ha vissa användningsområden. Men dagens kryptohysteri liknar mest en kombination av kasinoekonomi, libertariansk ideologi och gigantisk omfördelning från många förlorare till några få vinnare.