Hat, hat och åter hat
KRÖNIKA Det är hisnande att 60 procent av de utsatta kvinnorna begränsat sina aktiviteter i sociala medier, skriver Julia Ekedahl.
Att debattera i sociala medier är som att väcka det fulaste, argaste trollet människan kunnat föreställa sig. Lägg på att du är en kvinnlig debattör så förstår du snabbt att kvinnoförakt och kvinnohat har en självklar plats i ditt flöde 2026.
”Trodde att bara blondiner är blåsta”, ”lilla vännen”, ”borde sitta anhållen” ”tror håret tar kraften ur hjärnan”, ”lilla bruden kan inget om nationalekonomi och politik”, ”intelligensbefriad tjej”.
Listan kan göras lång på vad jag fått i mina kommentarsfält bara de senaste dagarna, och visst finns det grövre kommentarer än så här som plattformarna försöker stoppa men det går sådär va?
Efter alla år som hat i sociala medier diskuterats verkar vi vara tillbaka där vi startade – konstant flöde av hat. Vi har vant oss till den grad att jag hör mig själv säga till en kollega ”det är bara att skita i och fortsätta lägga upp”.
Någonstans tycker jag att jag har rätt, men också helt fel. Rätt i att hatet inte ska få komma under skinnet eller tysta oss men också helt fel i att låta detta bli vår vardag.
Vi har nästan lärt oss skratta bort det.
Vad är det som får hatkommentarerna att accelerera då? Min spaning är att de här tre områdena drar till sig mest hat: klimat, mänskliga rättigheter och jämställdhet.
Bara det säger så mycket. Att hatet går i taket när du säger något om att ökningen av TBE-smitta beror på att fästingssäsongen blivit längre på grund av klimatförändringar. Eller att det är rätt att stå upp för allas rätt att älska den man älskar. Vad är det som sker?
Men det är ju knappast så att detta förvånar någon nu för tiden. Vi har en president i USA som använder hat i varannan mening, och ett parti i Sverige som bygger hela sin existens på misstro och att dela upp människor i vi och dom.
Men är det inte bara ”fakekonton” och botar som hatar i sociala medier? Det kan ju tyckas så, men min spaning är att det finns rätt många till synes vanliga profiler som å ena sidan lägger upp bilder på barnbarnen och fika i trädgården för att sedan gå ut och ”hata lite på internet”.
Kanske är de också falska konton, men jag börjar bli mer undrande.
Att kvinnliga politiker i högre grad utsätts för könade och sexualiserade angrepp mot hur de ser ut visar också forskningen. De som är mest utsatta är unga kvinnor, minoritetsbakgrund samt normbrytande sexuell läggning.
Inget av detta förvånar nog någon. Men det som är riktigt oroväckande är konsekvenserna. Forskningen visar nämligen att fler kvinnor än män självcensurerat eller begränsat sin aktivitet i sociala medier på grund av hot och trakasserier. Eller valt att inte uttala sig i vissa frågor.
Bland de kvinnliga förtroendevalda som utsatts uppgav 60 procent att de begränsat sin aktivitet i sociala medier. 60 procent!
Det här är ett tydligt demokratiskt problem. Hur får vi in fler unga kvinnor i debatten när det ser ut så här?
Lösningen då, finns den? Nja.
När högerextrema tar mer och mer mark i sociala medier så är jag rädd att vi inte kommer se någon vidare nedtrappning. Jag tror en del av lösningen ligger i att inte låta det komma under huden, men samtidigt vara vaksam och anmäla hot när det krävs.
2025 reviderade Europeiska kommissionen uppförandekoden för att förebygga och motverka spridning av olaglig hatpropaganda på nätet. Till denna har flera av de största internetplattformarna har anslutit sig. Det är bra men behöver följas noggrant.
Hat verkar resa i ljusets hastighet. Jag kan inte sluta tänka på de där 60 procenten som uppgav att de begränsat sin aktivitet. Det är hisnande.
Vi får inte låta oss tystas och undvika att ta debatten för mänskliga rättigheter, klimatet och feminism i sociala medier.
Då vinner hatet.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln genom att trycka på knappen nedan. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
 | Ett gästinlägg av
|