Sätt konfliktlösning på skolschemat!
DEBATT Det är en ren och skär dumhet att vi inte satsar på barnen, skriver Carl-Johan Rosén.
Skolans uppgift är att förmedla ett koncentrat av de mest värdefulla kunskaper och insikter som mänskligheten hitintills erövrat till nästa generation.
Att detta sker på ett välfungerande sätt är en fundamental förutsättning för vårt framtida samhälle. Inse vilken central roll lärarna har i denna process!
Lärarna är de vuxna som barn och ungdomar möter under längst tid, under hela sin uppväxt, om vi bortser från föräldrarna. Dessutom utgör skolbyggnaden de rum, förutom hemmet, som nästa generation tillbringar längst tid i under sin uppväxt.
I den nuvarande skolan förekommer ett antal skolämnen: matte, bild, svenska, naturkunskap, historia med mera. Men något som vi har haft svårt att fånga in som skolämne, berör troligen det mest basala vad gäller oss människor: vår förmåga att interagera med varandra.
Det berör konfliktlösning, rättvisa, relationer, empati, utanförskap och vänskap. Erfarenheter från psykologi och filosofi borde därför vara självklara kunskapsfält för nästa generation att besöka.
Kunskaper om det sociala samspelet har en tendens att inte uppmärksammas annat än när tydliga problem uppstår. Konfliktlösning borde därför vara något mycket centralt att utveckla och fördjupa förståelse för.
Det stora dilemmat är att de som behöver denna sociala massage mest, ofta får minst av det. Skolan har under årens lopp hanterat avvikelser från ett gott och förväntat uppförande med olika tillrättavisningar: skamvrå, aga, kvarsittning och utvisning till korridoren.
Det är genom mötet och samspelet med andra som vår sociala förmåga utvecklas. Av denna anledning är det viktigt att många välfungerande vuxna arbetar i skolan. Samhället är ett gemensamt projekt och vi är fullständigt beroende av de andra. Ingen klarar sig själv!
Många tycks ha svårt att ta detta till sig. Den som inte förstår detta föreslår jag, att hen utan hjälp av någon annan prövar att laga sina tänder med instrument som hen tillverkat av de råvaror från skogen som hen grävt fram ur marken.
Lycka till!
Skolans verksamhet ger utdelning i framtiden. Vi vet idag, att den misshushållning som nu förekommer skapar betydande framtida kostnader.
Alla resurser som plockas bort från verksamheten kan beskrivas som förluster. Trots detta omnämns stora ”verksamhetsförluster” som vinst – för ägarna!
Det är en ren och skär dumhet som råder, när vi inte satsar på barnen och de unga. Vi har enorma resurser, allt annat är struntprat. Däremot är resurserna mycket ojämnt fördelade mellan det privata och det gemensamma.
Skolan handlar om framtiden. Vi har alla, både på den gemensamma och den privata sidan, allt att vinna på att denna insikt resulterar i handling.
Här följer några förslag för att minimera de problem som uppstår när unga människor saknar förmågan att interagera på ett positivt sätt med andra, och som dessutom utvecklar skolans förmåga att ge nästa generation en bättre möjlighet att forma framtiden:
Klasserna bör inte ha fler än 15-17 elever. Skolan inte fler än 250-300 elever.
Assistenter ska finnas för att möta elever med särskilda behov och för att vid behov även kunna hjälpa lärarna.
Lärarna ska erbjudas psykoanalys eller support från psykoterapeuter eller liknande för att ständigt kunna möta eventuella problem.
Fortbildning för lärarna och övrig personal en halv dag i veckan.
Skolan skulle kunna ligga i anslutning till ett äldreboende för att skapa kontakt mellan generationerna. Det finns säkert många äldre som vill berätta om sina livserfarenheter för skolans elever.
Carl-Johan Rosén är lärare och arkitekt.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
Dina punkter känns som en dröm - något som vi lärare pratat om de senaste 20 åren i takt med alla försämringar som skett. Drömmen om att politiker och andra maktutövare en morgon vaknar med denna insikt. Men det får tyvärr förbli en dröm med tanke på hur det ser ut i de övre maktsfärerna.
Word